Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svecia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
824
Svenstorp.
Sverige»
och kärr. Socknen har i allmänhet vidsträckt och
god åker, ymnig höfångst och mycken torfjord.
Adr. Malmö.
Svenstorps säteri i Östra Odarslöfs socken i
Malmöhus län, 6-£ mtl. utom derå in- och ntsockne
frälsehemman. Antalet uppgifves icke i den år
1840 utkomna nya upplagan af Gillbergs
"Beskrifning öfver Malmöbus län", men hos Thersner
säges att godset består af 39 hemman, utgörande
lggelösa och Odarslöfs församlingar och en
folkmängd af 1,005 personer, hvilket är till både
hemmantal och folkmängd något mer än bela
pastoratet innehåller, till hvilket Svenstorps ägare
har patronatsrätlea. Är fideikommiss i
Gyllen-krookska slägten. Här finnas flera ekonomiska
inrättningar, ett stort scbäferi, ett betydligt
osttryckeri o. s. v. Godset är ganska gammalt och
tros ba varit elt af de kommenderier Tempelorden
innehade i Sverige. Af en skrift, inhuggen öfver
inkörsporten, ser man, att det nuvarande huset
byggdes år 1596 af "erlig oc velbyrdig fru
Bea-thæ llvittfeld, salig Knut Hvittfeldt efterleverske."
Denna byggnad har ett åldrigt utseende. På östra
sidan är ett åttkantigt torn, som fordom hade en
hög spira, men hvilken nu är utbytt mot en
altan med jerngaller, hvarifrån man har en vidsträckt
och förtjusande utsigt. På husets vestra sida är
en fyrkantig utbyggnad, lika hög med tornet, pä
hvars nedra botten finnes ett rum, kalladt
Kungs-hval[vet, der Christian V tillbragte natten före
slaget vid Lund d. 4 Nov. 1676, men som Carl XI
intog natten derpå. I trädgården är elt
springvatten, som i fordna tider skall ha kastat sin
stråle ända till 21- alnars böjd.
Sventorps socken, ett af annexen till Sköfde
moderförsamling och belägen 1 mil derifrån, består
af 19§ hemman, uppskattade till 130,239 R:dr,
med en folkmängd af 875 personer och en areal
af 7,012 tunnl., hvaraf endast 20 äro kärr eller
oländig mark. Kyrkan är temligen ansenlig för
socknens storlek, och har ett torn. Inom
församlingen ligga säterierna Frökullen, { mtl. och Fig*
galorp, J, som bar en betydlig löfskog af asp.
Vid hemmanet Lilla Björslorp synas några ruiner,
hvilka man påstår vara efter en stad, Hallebacka,
den en konung Hallo skall hafva byggt. Här äro
stenläggningar i räta linier, stenrör och 8 stora
stenar, lagda som domaresäten.
Svepning. Seden att insvepa de döda nti
linnelakan nyttjades af de kristna redan i de första
tiderna, dels för anständigbets skull, dels till
efterföljande af Kristi exempel, hvars lekamen på
sådant sätt blef svept. Eljest lärer bruket af
likkistor ej ba uppkommit förr än i fjerde seklet,
emedan judarne ej plägade lägga sina döda nti
kistor, utan insatte dem med blotta svepningen i
grafven.
Sverige. Detta land, den östra delen af den stora
Skandinaviska halfön, är beläget emellan 55° 20’
och 70° nordlig latitud, samt 30° och 49° östlig
longitud. Dess yta är omkring 3,868 qv.mil och
dess folkmängd något öfver tre och en half
million. Genom klimatet och jordmånens beskaffen-
het blifver större delen af landets vidsträckta yta
af mindre betydenhet, ty deraf utgöra de oländiga
Lappmarkerna nära en tredjedel eller 1,033
qv.-mil och de föga odlade norra länen ofvanför
Dalelfven vid pass 1,487 qv.mil, så att allt det
öfriga, jemförelsevis bördigare landet, blott utgör
1,348 qv.mil. Den mellersta delen af Sverige,
med sina ansenliga insjöar Wenern, Wettern,
Mälaren och lljelmaren, har på säll och vis ett
annat och mildare skaplynne än större delen af
bela det öfriga riket, men den söder derom sig
sträckande breda Småländska bergskedjan
framställer åter alla de egenheter, som vidlåda nordens
sträfva natur. Det är blott i Skåne, Sveriges
sydligaste samt herrligaste och rikaste landskap,
som vårt fädernesland i någon mån närmar sig
sydligare och mera lyckligt lottade länders
beskaffenhet. I geologiskt hänseende är Sverige af
stor märkvärdighet, ehuru dock ej fördelaktig i
afseende pä jordens fruktbarhet, ty vi sakna denna
djupa feta svartmylla, eller mergelartade lera,
hvarmed våra sydligare grannar blifvit begåfvade
och soin så rikligen belönar den möda
jordbrukaren på henne nedlägger. Deremot ba vi otaliga
gråberg af granit eller gneis, hvilkas skarpa och
ofruktsamma delar, söndersmulade och afvittrade,
blifvit utbredda öfver våra dalar och kullar samt
sedermera på sina ställen beläckta med ett tunnt
lager af växtmylla, erfordrande, för att aftvingas
en medelmåttig skörd, en arbetsambet och
ansträngning, som, oberäknadt klimatets sträDgbet,
vida öfverstiga hvad andra länders innebyggare
behöfva använda. De flötsbildningar, hvilka
öfverallt annorstädes anträffas, och som medföra de
vigtiga samt för nationalrikedomen högst fördelaktiga
tillgångarna af stenkol, saltlager jemte andra till
mineralriket hörande dyrbara alster, saknas belt
och hållet i Sverige. Dereinol har landet många
flötslägriga och flolägriga berg, hvaraf somliga
af en ansenlig bådo vidd och mäktighet, men de
äro alla af en så uråldrig beskaffenhet, börande
till hvad geologerne kalla öfvergångsbildningen,
att mao i dem, med få undantag, saknar alla
nyare till flötserna räknade alster. På Kinnekulle
hvilar trappen på elt svartakligt lerskiffer och på
några ställen finnes kalken, isynnerhet på
Gottland och Öland, hvilka öar till hela sia vidd
utgöras af kalkbäddar. Emedan kalk ingår som en
hufvudbeståndsdel i de Svenska flolägriga bergen,
och kalk vid jordblandningar befordrar växtlighet
och bördighet, så äga äfven dessa trakter, i mån
af kalkens större eller mindre narvaro, en deraf
bärllytande större fruktbarhet. Näst kalken
förtjenar alunskiffern i våra flolägriga berg, såsom
varande af nytta för national-industrien, största
uppmärksamhet. Den förekommer i Halle- och
lluo-neberg, Kinnekulle och Billiogen i
Westergöthland, vid Garpbyttan i Nerike, vid Andrarum i
Skåne och på Öland. Mest anmärkningsvärd är
dock den slösande hand, hvarmed naturen utdelat
jernmalmen i de Svenska bergen. Ifrån Lappland
ända ned till Skåne träffas den, med få undantag,
öfverallt. Ett balte tvärt öfver landet, inuefal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
