Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svecia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige»
Sverige»
825
tände Wermland, Dalarna, Nerike, Westmanland
och Upland, innehåller våra bästa, rikaste och
mest bearbetade jerngrufvor. Taberget i Småland
består belt och hållet af en mjuk och smidig
jern-malm, som dock blott gifver 25 procent, berget
Gellivare i Lappmarken består äfven belt och
hållet af en 70 à bü procent rikhaltig, ypperlig
jernmalm och ur de Småländska sjöarna
upphämtas en mängd myrmalm, ßen vestliga kusten af
Sverige, från Strömstad till Skåne, bar ett
mildare och ostadigare klimat, än den motsvarande
östra kusten från Stockholm lill Carlskrona, men
kosten frän Stockholm till Torneå är kallare än
den motsatta Norska sidan. För öfrigt är vintern
icke den årstid, som för Svenskarne faller sig
mest besvärlig. Deremot hörer den mörka,
regniga och djupa hösten, samt den gallblåst, som
nu mera än fordom vankas om vårarna, till vårt
klimats ölägenheter. En frisk vinter, likasom vår
obeskrifligt sköna sommar, bar för oss elt stort
behag. Vintern i Sverige medför en alldeles egen
liflighet , hvarom söderlänningen svårligen kan göra
sig begrepp, och den härdar samt stärker
dessutom både kroppens och sinnets krafter, hvarom
vår landtmans friska by, raskhet och glädtighet
bära ett ojäfaktigt vittne. De sydvestliga och
vestliga vindarne råda mycket öfver de norra och
ostliga, så att när det i medeltal belöper sig 74
dagar om året för S.V. vinds blåsande, har det
blott varit 34 dagar som nordlig vind rådt, dock
bar sedan 1812 den ostliga vinden märkligen
förökat sig. Nederbörden ulgör årligen i mellersta
Sverige, enligt medium af 36 år, 17 ^
decimaltum. Den Skandinaviska halfön, till en del ett
polarland, är dock det blidaste och mest
beboe-liga på jorden under en så nordlig bredd, och i
afseende på dess befolkning samt växtalstring
företer den i allmänhet en större rikedom än
andra länder af motsvarande polhöjd. Så har Skåne
4,356 personer på qv.milen och 915 växter,
Gottland 1,621 personer och 711 växter, Upland 1,812
personer och 738 växter, Norrland 405 personer
och 310 växter, endast Lappland blott 74
personer på qv.milen och 93 vaxtalster. Svenska
folket, hvars skiljaktighet och olika lynne ännu äro
ganska märkbara uti de särskilda landskapen, bar
äfven ursprungligen icke utgjort en enda, ntan
flera skilda folkstammar, hvilka, på mycket olika
tider i landet inkomna, länge lefvat afsöndrade
från hvarandra och först småningom under
tidernas längd sammansmält till ett folk. De första
innebyggare Sverige baft, och bvilka redan funnits
bär måhända vida mera än 2,000 är fore Kristi
födelse, voro Lapparne, hvilka redan i de äldsta
tider, såsom ännu i dag, spridda bär och der,
framlefde ett kringflyttande lif, då likväl boende
ända ned till Sveriges sydligaste landskap. Ett
annat, föga kändt folk, Alferne, bodde före
historiens tid på landets vestra knst uti det efter
dem uppkallade Alfbem, men när de inflyttat
upplysa inga häfder. Bland de äldste innebyggare i
Sverige voro äfven de i sagan och sången ofta
förekommande Jötnarne, hvilka bodde i landets
sydvestra landskap, men af hvilkas öden man
känner föga mera, än några sagofyllda berättelser om
deras strider med och underkufvande af Götherne,
hvilka, inflyttande omkring 4 à 500 år före kristna
tideräkningen, nedsatte sig i Westergötbland,
ö-stergötbland och på Gottland, bvilka landskap
efter dem bekommo sina namn. Dä bodde Danskar
i Skåne och ännu andra folkstammar i Småland
och Blekinge. Slutligen nedsatte sig, sannolikt
omkring 200 år efter Kristi födelse, i mellersta
Sverige de med Odin bilkomne Åsarne eller
Svearne, bvilka upprättade det efter dem så kallade
Svea välde. Följande öfversigt visar de särskildta
landskapens ursprungliga befolkning, oberäknadt
Lapparne, bvilka fordom varit spridde öfver större
delen af landet: Skåne och Halland befolkades af
Jölner och Danskar; Blekinge af Heruler, Småland
och Öland aT Jötner och Heruler, måbända äfven
af någon annan okänd folkstam; Westergöthland
af Jötner och Göther; Östergötbland och Gottland
af Göther; Bohuslän af Jötner och Alfer; Dalsland
af Alfer och Göther; Wermland af Alfer och
Svear; Nerike af Göther och Svear; Södermanland,
Westmanland, Upland, Dalarna och Gestrikland af
Svear; Helsingland, Medelpad, Ångermanland,
We-sterbotten och Norrbotten af Finnar och Svear;
Herjedalen och Jemtland af Norrmän och
Lappmarken af Lappar. Sedan Svenska staten bildat
sig af Svea och Götha väldenas sammansmältning,
har densamma undergått flerfaldiga omskiften af
vexlande tillväxt och förfall på olika tider. År
1156 lades södra Finland och Österbotten af
konung Erik den Helige under Sveriges välde, och
1249 eröfrode Birger Jarl Tavastlaod, hvarpå
sedan omkring år 1300 följde eröfringen af
Savolax och Karelen genom Torkel Knutsson. Skåne,
Halland och Blekinge gåfvo sig 1332 under
Svenska kronan, men återfollo 1360 under Danmarks
välde. År 1388 pantsattes Gottland af konung
Albrekt till Tyska Biddare-orden, hvarefter det
1449 |i||fö|| Danmark genom förräderi af konnng
Carl VIII Knutssons afundsmän. Estland och
Reval gåfvo sig 1561 under Sverige. Genom
fördraget i Stellin 1570 afsade Sverige sig alla
anspråk på Skåne, Halland, Blekinge och Gottland,
samt afträdde Jemtland och Herjedalen till
Danmark, och genom freden i Knäröd 1613 afsade
Sverige sig herraväldet öfver Lapparne vid
vesterhafvet. Genom freden i Stolbova 1617 afträddes
till Sverige Ingermanland och Kexbolms län, och
genom första stilleståndet i Stumsdorf 1629
tillerkändes Sverige Lifland och Estland, äfvensom
Polska Preussen, hvilken senare genom det andra
stilleståndet i SlumsdorfT 1635 dock återlemnades.
Freden i Brömsebro 1645 förskafTade Sverige
Jemtland, Herjedalen, Gottland och Ösel, samt
Westfaliska freden 1648 bela Vor-Pommern med
ön Riigen och städerna Wismar, Bremen och
Verden. Genom freden i Roeskild 1658 erböll
Sverige Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän,
Trondhjems län samt öarna Hven och Bornholm; men
genom freden i Köpenhamn 1660 afträddes åter
Trondhjems län och Bornholm till Danmark. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
