Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svecia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
828 Sverige* regenter»
Sveriges vapen.
den ädelsinnade Sten Sture d. y., † 1520,
kämpade med lycka, så länge de lefde, mot Danmarks
stämplingar att åter lägga Sverige under sig; men
efter den senares död föll det ett blödande olfer
för den grymme och blodtörstige Christian II
Tyrann, afsatt 1521, hvars himmelsskriande
brottslighet dock snart gjorde ett slut på Sveriges
förnedring och uppväckte en hämnare i den tappre
frihetshjelten Gustaf Wasa, † 1560, hvilken, en
bland de störste konungar af alla tider något land
förmår uppvisa, återställde landets sjelfständighet
och anseende, krossade det öfvermäktiga
kathol-ska presterskapets välde, samt efter en lång
regering lemnade sitt rike i ett blomstrande
tillstånd. Hans svage, misstänksamme och okloke
son Erik XIV, afsatt 1568, förstörde myckel
häraf genom sin obetänksamhet och störtade sig
slutligen sjelf genom sina brott, då väldet tillföll
brodern, Joban III, † 1592, hvilken satte
konunga-högbeten mera uti en yttre prakt än i en inre
verklig storhet och genom sina religionsstrider
åstadkom mångfaldiga oroligheter. Dennes son,
Sigismund, afsatt 1600, äfven konung i Polen,
vårdade sig föga om Sverige, der under tiden
bans farbroder, sedermera konung Carl IX, † 1611,
med kraft och en till grymhet gränsande hårdhet
kufvade den mäktiga adeln och återställde
konungamaktens förlorade anseende. Med bans son,
den segerrike och förträfflige Gustaf II Adolf, †
1632, började Sverige förvärfva sitt höga
anseende bland Europas nationer, hvilkas beundran det.
väckte genom sina lysande krigsbragder, på
samma gång det såg sitt inre välstånd i hög grad
be-främjadt genom en mängd nyttiga inrättningar.
Detta goda förhållande fortfor under dotterns,
drottning Christinas minderårighet, men led ett
betydligt afbräck genom hennes egen okloka och
slösande styrelse, som blef mera förderflig för
landet än månget olyckligt krig. Då den
snillrika, lärda och lättsinniga drottningen 1654
lemnade regeringen åt sin tappre och bjeltemodige
kusin, Carl X Gustaf, † 1660, fick Sverige i
spetsen för sig en eröfrare, hvars segrande vapen
förskaffade det dess bästa och ännu vigtigaste
landvinningar. Hans son, den store rikshushållaren
Carl XI, † 1697, snart beklädd med en enväldig
makt, använde denna till landets båtnad genom en
mängd visa och om en djup statsmannablick
vittnande inrättningar, hvaremot sonen, den tappre,
men öfverdådige hjelten Carl XII, † 1718, väl
öfverhöljde sitt land med en utomordentligt
lysande krigsära, men genom Sin oklokhet och sin
hals-starrigbet slutligen bragte det nära sin
fullkomliga undergång. Under den ränkfulla Ulrika
Eleonora, den veklige och vällustige Fredrik I, † 1751,
och den gode men svage Adolf Fredrik, † 1771,
fanns knappt någon skugga qvar af
konungamakten, när de allsmäktiga ständerna, dels ledda af
egennyttiga beräkningar, dels köpta för
fremmande guld, efter partiplaner bestämde om landets
öden, och partiförföljelser gällde mera än rikets
sannskyldiga bästa. Med Gustaf III, † 1792,
snillekonungen på thronen, återställdes konungens makt,
samt landets välstånd och sjelfständighet, på
samma gång som det genom lysande vittra bragder i
förening med krigsbedrifter begynte förvåna det
öfriga Europa. Den okloka envishet, som
utmärkte hans son, Gustaf IV Adolf, afsatt 1809,
bragte snart åter riket i oreda och förvirring, samt
slutade med att, sedan landet onyttigt förspillt
sina bästa krafter, och förlorat tredjedelen af sitt
område, bringa del nära sin fullkomliga undergång.
Under konung Carl XIII, † 1818, sökte det
småningom återhämta sig, och började erhålla den
länge efterlängtade fred, hvarunder det, styrdt af
den store segerbjelten Carl XIV Johan, † 1844,
och bans son, konung Oscar, gått jemna och
säkra steg till en lugn förkofran.
Sveriges rikes patroners (lag firades årligen
under katholska tiden; men hvilken denna dagen
varit, vet man nu mera ej med fullkomlig visshet.
Endast så mycket är kändt, att den infallit
emellan den 2 och den 25 Juli. Hvilka som räknats
till Sveriges patroner, synes af följande verser i
den stora Svenska Rimkrönikan, der de uppräknas:
Sveriges Ryke är thet bästa land
I bela verldenne finnas kan.
Med helige Män och Qvinnor hafver Gad thet be-
gåfvat,
Therföre vare ban evinnerliga lofvat!
Först then milde Konung Sancte Erike,
Erkebiskop Sancte llenrich aff Upsale,
Thernåst helige Biskop Bryngel af Skara,
Heinmingus oc Biskop i Åbo monde vara,
Sigfridus aff Wäxiö som cbristnade Sveriges Land
Eskillus aff Strengnäs then helige Man,
Nicolaus aff Linköping Biskop helig och säll,
Ilenricus som ock styrde Gudelig och väl;
Confessor aff Muncbetorp Sancte David,
Och then helige Martyr S. Botbvidh.
Birgitta Wadslens och hennes dotter Calbarin,
Aff Sködewe then helige Fru S. Elin,
S. Ingri aff Skenninge tben helige Qvinna,
Aff Tälie S. Ragnild, som är nu heligh i minne,
Tber til månge som fruchtade Gudb,
Tber the lefde och fullföljde bans budb,
The hafva nu fått evinnerlig lön,
The hjelpa thetta Riket nu med sin bön.
Sveriges vapen, en fyrdelad sköld med tre
kronor uti första och fjerde fälten samt ett krönt
lejon öfver trenne strömmar uti andra och tredje
fälten antages vanligen med det förra tecknet
antyda Svea rike, samt med det senare Götha rike.
Dalla är dock mera en gissning, än en
fullkomligt bevisad historisk sats. Flera historieskrifvare
hafva sökt styrka, det tre kronor af ålder
tillhört Svenska vapnet och hafva till och med
påstått, att ett dylikt tecken funnits på de äldsta
Mora stenar, äfvenså bar man uppgifvit, att
redan 1164, när Stefanus invigdes till erkebiskop,
ban på ryggen af sin biskopskåpa haft Svenska
vapnet tre kronor i blått fält; mon alla dessa och
andra dylika uppgifter bålla icke stånd för en
noggrannare kritik. Tre kronor påstås äfven finnas
på några mycket gamla mynt; men dels äro dessa
mynts ålder temligen obestämd, dels är kronornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
