Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svecia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverkelsholm.
Sverker den Gainle. 829
ställning pä dem icke sådan som i Svenska
vapnet, samt allt skäl till den förmodan, att de mera
åtgöra en tillfällig prydnad, än egentligt
vapenmärke, belst ordentliga vapen först i trettonde
èrbondradet började nyttjas här i Sverige.
Konung Joban I Sverkerssons sigill torde vara det
äldsta säkra bevis på begagnandet härstädes af
vapenmärket tre kronor. Uti detta sigill
föreställes ban till bäst med värja i bögra banden och
en sköld för bröstet, med tre kronor, ställda på
samma sätt, som i vårt senare riksvapen.
Om-skriften är: Chpeus Johannis Regis fveorum.
Samme konung begagnade dock vid andra tillfällen ett
sigill med lejon på skölden. Tre kronor finnas på
några mynt, hvilka tillskrifvas konung Erik XII,
och konung Albrekt nyttjade tre kronor i sitt
sigill såsom riksvapen, hvilket alltsedan fortfarit.
Ett lejon öfver tre strömmar var ett sköldemärke,
som de flesta af Folkungarne nyttjade, och var
detta deras enskilda familjevapen, som synes
deraf, att t. ex. äfven Magnus Mänesköld, ehuru ban
icke en gång var Jarl, nyttjade detta vapen. Med
Folkungarnes uppstigande på thronen infördes
deras ättvapen uti rikssigillet, men dervid iakttogs
den åtskillnad, att uti detta brukades ett krönt
lejon, hvaremot de af ätten, som icke tillhörde
den kungliga grenen, bade i sitt vapen elt lejon
utan krona. Utfi det sigill, som Magnus Ladulås
begagnade, finnes skölden med lejonet öfver tre
strömmar omgifven af tre kronor, men dessa böra
snarare anses såsom tillfällig prydnad an såsom
ett vapenmärke. Under unionstiden var skölden
med tre kronor det Svenska riksvapnet, och
Danskarne påstodo sedan, att dermed betecknades de
trenne rikenas, Sveriges, Danmarks och Norriges
förening. Detta gaf i början af konung Erik XIV:s
regering anledning till det olyckliga Danska
kriget, eller togs åtminstone till förevändning
derför. Erik XIV klagade öfver att Danske
konungen nyttjade Sveriges tre kronor i sitt vapen.
Denne svarade, att ban ärft delta vapen efter sin
fader, samt att det vore ett minne sedan den
tiden, då de tre rikena voro förenade. Dä lät Erik
XIV insätta Danska och Norska vapnet i sitt
sigill, hvaröfver åter Danmark anförde klagomål.
Sedan drefs saken någon tid ined mycken
bitterhet à ömse sidor, och derå låga smädeskrifter
ut-spriddes från båda bållen. Man bar ännu qvar en
sådan emot konung Fredrik, med ett kopparstick,
som skall förlöjliga hans antagna vapen, och
hvaruti, bland annat, finnas tre narrkåpor, i stället for
Sveriges tre kronor. Vid fredsslutet i Stettin blef
tvisten om vapnet uppskjuten. Då Gustaf I
uppsteg på thronen, insatle ban sitt familjevapen,
vasen, såsom bjertvapen i det Svenska riksvapnet,
ett bruk, som äfven efterföljts af alla hans senare
efterträdare.
Sverkelnlioliu eller Sverkelsboltolui, fordom
Sverkelsbo, i Ringarums socken i
Östergöth-Iand, 1 mtl. säteri med såg och underliggande 5
bemman. Det skall fordom ba varit bebodt af en
fylkiskonung, hvaraf det fått sitt namn.
Lemningar efter gamla murar och källare fionas ännu un-
der jorden. Det berättas härifrån, att d. 27 Okt.
1829 rasade der en ovanligt stark orkan, som
först uppkom vid hemmanet Öö i Skönberga
socken, der den aflyfte ett tegeltak. Derifrån
rasade bvirfveln fram genom skogen öfver en vik af
sjön Tien till bemälda sätesgård. Under orkanens
fart öfver sjön, uppbrusade vattnet i bvitt skum
och slungades isynnerhet i den s. k.
Badstuguvi-ken af 3 till 4 alnars djup, med den häftighet
upp i luften, att sjöbottnen på flera ställen kom
i dagen. Derifrån anföll bvirfvelvinden
ladugården, som öfversköljdes af vattenmassan, och lyfte
ett nyss af groft virke uppfördt större bus från
sina knutstenar och kastade det på en derintill
varande åker, der det sönderkrossades. Detta
naturfenomen var så mycket sällsammare, som
orkanen icke sträckte sig vidt omkring i nejden.
Sverker den (»mule var son till Kol, hvilken
förmodas hafva varit densamme, som Svearne
benämnde Erik Årsall, och hvilken var en son till
den namnkunnige Dlolsven. Sedan de båda efter
Stenkilska ättens utslocknande valde konungarne
Ragvald Knaphofde och Magnus Nitsson omkommit,
korades Sverker Kolsson till konung, först af
Gö-tberne och sedermera äfven af Svearne, och blef
ban så stamfader för den sedan regerande
Sverkerska ätten. Född bos Götberne och ibland dem
räknande sina trognaste anhängare, uppehöll ban
sig för det mesta i VVeslergötbland, der flera
ortnamn sägas bevara hans minne. En äng derstädes
bär ännu namn af Sverkershagen; en li I en böjd, på
hvilken, enligt folktron, konung Sverker fordom
bodde, kallas allmänt Sverkersbacken, och ett ställ»
benämndes länge Sverkerstorp. I Götha land
upp-byggdes på bans tid de första kloster i Sverige,
Alvastra, Wornhem och Gudhem, jemte Nydala i
Småland, då de förste munkar bitsändes från
Fraok-rike af den helige Bernhard. Mångenstädes
uppfördes äfven på bans tid präktiga kyrkor. Gamla
Upsala domkyrka uppbyggdes på det fordna
af-gudatemplets ruiner, och Skara domkyrka invigdes.
Stillsam oc.b okrigisk, inblandade Sverker den
Gamle sig icke uti de många oroligbeter, som på hans
tid ägde rum i Danmark, och då mot slutet af
hans regering Danske konungen Sven Gråte
gjorde ett fiendtligt infall i södra Sverige, hvilket
dock af Smålands inbyggare tappert afvärjdes,
synes Sverker icke hafva tagit någon del i
landets försvar. Pä bans tid besöktes Sverige, år
1152, af en påflig legat, kardinalen Nicolaus
Al-banensis, som böll det namnkunniga Linköpings
möte, på hvilket bela Sverige åtog sig att betala
en dryg årlig skatt till påfven, under namn af
S:t Peters penning, och då det äfven beslöts, att
allmogen ej mera skulle äga rättighet att, såsom
förut varit allmänt brukligt, gå beväpnad, ett
stadgande, som lade grunden till undergräfvandet af
den gamla nordiska odalmanna-sjelfständigbeten.
Konung Sverker den Gamle mördades af sin egen
stallbetjent juldagen 1156 på vägen emellan
Ale-bäck och TolUtad, då ban skulle fara till
julottan i Alvastra kloster, troligen på Danske prinsen
Magnus Henrikssons tillställning. Han ligger be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
