Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svecia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sädesärla.
Säfstaholm.
841
àbyggnaden från fasta landet till des9 nuvarande
plats.
tSä<lesärla. Se: Rinijärla.
Säilgaaen (Anser segatum) bar svart näbb med
ett gulrödt tvärband och rödgula ben, dess längd
är något öfver 3 fot. Hon uppehåller sig om
sommaren på öarna orh skären vid Norriges
vestra kuster vid och inom polcirkeln, och lärer
äfven vara funnen vid myrorna och kärren i
Sorsele socken af södra Lappmarken. Höst och vår
flyttar bon regelbundet och i stora skaror öfver
Skåne från och till de nordliga trakterna.
Otroliga skaror af dem anlända om hösten till
England, Holland, Tyskland, Frankrike och Italien,
men i Februari eller Mars börja de åter visa sig
i Skåne och bela då i mindre flockar på ängar
eller rågfält. Tåget forlsättes derefter högre mot
norden och på öarna och holmarna utanför
Helgelands, Sallens och Finnmarkens kuster ba de sina
egentliga klackställen och förekomma der i stor
mängd. I dessa orter blir bon ock genom sin
åverkan på rågåkrarne ganska skadlig och hindrar
åkerbrukets trefnad. För sin skygghet är bon svår
att få inom skotthåll, men fångas bäsl under
rugg-tiden, emedan bon dä icke kan flyga, utan dyker
i vattnet och kan tagas af liskare.
Säf. Säf (Scirpus) tillbör Linnés klass Triandria,
är elt halfgräs och förekommer endast i fuktig
mark. De allmännaste Svenska arter deraf äro:
Myr-Sal (Scirpus Cæspilosus), som är allmän icke
blott i torfmossar och kärr, utan äfven på
betesmarker, i ängar och skogsbackar, der bottnen är
sur och torfartad. Svin äta gerna färska roten,
och äfven andra kreatur äta den friska växten, i
brist pä bättre; dock är det angeläget att på
ängar genom dikning och gödsel utrota Myr-säfven.
— Sio-Snf, äfven Kàlcass (Scirpus lacustris),
förekommer allmänt i åar, sjövikar och dammar och
ätes i allmänhet ogerna af kreaturen. I norra
Sverige nyttjas den stundom lill taktäckning i
stället för balm, äfvensom här och der till
stoppning i klöfsadlar och putor på seldon, samt till
allahanda slags gröfre mattor. Af sjösäf beredes
äfven en svärta, som är särdeles tjenlig till
trycksvärta, och safven bör då upptagas vid
midsommartiden, då den är i sitt fullkomligaste tillstånd.
— llals-Saf (Scirpus mariiimus) som förekommer
på bafsstränderna i Skåne, Öland, Roslagen o. s.
v. och hvars roller, torkade orh sönderstötta,
äfven kunna nyttjas till välling, hrödbakning o. s.
v. Kna/ip-Saf (Scirpus palustris) som förekommer
allmänt i kärr och gamla diken saml stundom i
brist på hällre ätes af gelen och hästen. På
sumpiga ställen i skogar växer äfven Skogs-Sal
(Scirpus sylvatrius) som, der den finnes i mängd,
stundom nyttjas till taktäckning.
SHrsjti säteri med Safsjostroms eller Skohus
jernbruk i Lenhofda socken i Kronobergs län, består
af säteriet Så/sid, 6 { mtl. och underliggande
tillsammans 4 hemman. Det var före och under
drottning Christinas tid ett Skyttegods, hvaraf
flera hemman vid reduktionen indrogos till
kronan. Här anlades på 1600-talet ett pappersbruk,
som är ett af de äldsta i Småland. Bruket
anlades år 1728 af majoren Håkan Skytte, som fick
privilegium på byggandet’ af en masugn och en
stängjernshammare, jemte spik och knipbamrar.
Ar 1778 på fjerde böndagen bände den olyckan,
att den samlade vattenmassan söndersprängde alla
dammar vid bruket, hvarigenom masugnen aldeles
förstördes och har sedan ej blifvit återuppbyggd. De
öfriga verken ledo äfven betydligt, men äro dock
ånyo islåndsatta. Ar 1812 nedlades smidet vid
en stängjernshammare och flyttades till Orrefors.
För närvarande smidas bär vid 2 härdar af eget
tackjern 520 skepp:d slångjern, utom spik och
annan manufaktur, hvarföre i bammarskatt betalas
5 skepp:d, 4 lisp:d. Afsättningsorten är Kalmar
eller Carlskrona. Bruksstämpeln är 3 S öfver
hvarandra med 2 pilar emellan. Vid säteriet finnas
qvarn och såg. Der har fordom varit en god
trädgård, men hvilken i Tunelds geografi, 8:de
upplagan säges vara förfallen, emedan ingen ägare
sedan 80 år bolt på stället. Wieselgren, hvars
"Nya Smålands Beskrifning" är utgifven 1846,
nämner ingenting härom. Ägare är grefve G.
Hamilton.
Säfsnäs socken, ett patron, pastorat af 2 kl. i
Dalarna, Westerås stift Weslra Dalarnas fogden
och Norrberkes kontrakt, 13 mil från Falun,
består af 3^ mtl., uppskattade till 424,948 R:dr,
med en folkmängd af 2.480 personer och en areal
af 140,847 tunnl., hvaraf 12,500 äro sjöar
och kärr. Denna socken, som innefattar Nås fordna
Finnmark, var förut ett kapell-lag till densamma,
men blef 1822 eft egei pastorat, hvartill
palron-rättigbelen tillbör socknens bruksägare, hvilka i
sjelfva verket äga hela socknen, som äfven kallas
Saften. Den är 4 mil lång och 3 mil bred. Der
inom ligga sjöarne Leijen, Skar sjön, Stnra Lösen,
Safsion och liden. Läselfven är den slörsla
der-inom, men flera andra finnas, äfvensom några höga
berg: Leijberget, Kullerhergel, Öster hoj ilen och
F.skUs-herget m. fl. Åkerbruket är ringa, men
boskapsskötseln betydligare. Bruksrörelsen gifver dock
invånarne deras förnämsta sysselsättning och
närings-utvägar. Utom det skulle denna trakt, som
ännu föga framgått ur naturtillståndet, nästan icke
vara annat än en vildmark, der Finnarnes
svedjeland voro den enda odlingen. Efter dem finnas
här också flera benämningar: Soasjerfvi, Ärna- och
Koho-So, Ackas-Pecka, Qvicklambi m. fl. Inom
socknen ligga Gravendals, Fredriksbergs och
Thy-/ors bruk (se dessa ord), samt Strömsdals och
Ulriksbergs masugnar. Den förra anlades 1727 af
Sebastian Gräfve och H. O. Ström; den senare af
Ström allena 1735. Adr. Smedjebacken.
Säfstaholm, ett säteri i Vestra Wingåkers socken
i Södermanland, 22 mtl. med underlydande hemman.
Dess förste med säkerhet kände ägare var
kammarherren harön Lars Svantesson Sparre, som
genom sitt gifte med Charlotta Carlsdotter Soop år
1666 erhöll denna egendom, och derpå uppbyggde
ett 3 våningar högt stenhus med 2 flyglar, som
finnes förestäldt i Dahlbergs Svecia. Det afbrann
helt och hållet 1762, hvarvid bibliotbeket med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
