Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderhviddinge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Södermanlands län.
ISdermark.
853
pings län; men en del deraf tillhör äfven
Stockholms län. Man menar således förnämligast denna
provins, när man nämner
SUdermaiilauds eller IVykOpinga län. Det
består för det mesta af vestra delen af
landskapet Södermanland, och är i ordningen det åttonde
af rikets län, är beläget mellan 58 gr. 35 min.
och 59 gr., 30 min. latitud, häller i längd 11
mil, i bredd 8 och dess areal är 66^- qv.-mil.
Det innehåller 7 städer: Nyköping, landshöfdingens
residens; Trosa, Malmköping, Mariefred,
Strengnäs, Eskilstuna och Tborsbälla (enligt Forsell; men
hvilket antal rätteligen bör nedgå till 6, emedan
Malmköping icke är någon stad), 4 fögderier:
Rone och Hölebo, Oppunda och Willåttinge,
Öster-och Wester-Rekarne samt Åkers, Daga och
Sele-bo, och 10 härader: Jönåkers, Rönö, Hölebo,
Oppunda, Willåttinge, Östra Rekarnes, Westra
Rekarnes, Åkers, Daga och Selebo, hvilka bilda 2
domsagor under Svea hofrätt. I ecklesiastikt
hänseende böra länets pastorater till Strengnäs stift.
År 1939 var folkmängden 113,752 personer och
uppskattningsvärdet 15,989,713 Rdr.
Landsböf-dinge-embetet säger i sin årsberättelse af är 1844
om folkets lefnadssätt, näringsfång och industri:
"Till jagt såsom näring eller bidrag dertill,
nemligen den ändamålsenliga jagten, gifves ingen båg,
och således med hvarje år är allt mindre tillfälle,
med undantag likväl af sjöfogelsjagten, som
förnämligast i skärgården bidrager till föda för
invånarne och lemnar tillfälle till afsalu. — Fångst
och jagt af skjälar brukas — jagten kan
knappast raknas till binäring, men kunde vara det i
betydlig grad. — Skogarnes förstörande verkar
visst i detta afseende; men sättet, hvarpå jagten
i allmänhet skötes, gör det vida mera. — Sällan
öfvas och vårdas jagten af jordägarne. — Med fà
undantag är den öfverlemnad ät skogvaktare eller
idkas den af torpare, drängar, inbyseshjon och
lösa personer, som endast hafva till ögonmärke
den närvarande förmånen eller lättaste sättet. —
Fiskes idkande erbjuder sig öfver bela länet, fast
i allmänhet icke annorlunda än till husbehof; men
i skärgården utgör det hufvudnäring. — I
städerna äro konst och näringsflit i tilltagande och
bereda jemn utkomst för dem, som icke låta ett
uppnådt välstånd förleda sig till lättja och
ntsväf-ningar, hvilket dock ej sällan inträffar. På
landet deremot, stanna de egentligast vid tillredande
af den mest nödvändiga åkerbruksredskapen och de
oundgängligaste väfnader samt att sköta jorden,
hvari allmogen tycks vilja förkofra sig."
Södermanlands regemente. Se: Regemente.
Sttdermaiinalagen. Provinsen Södermanland,
likasom de andra landskaperne af det gamla
Sveaväldet, hade sina egna rättssedvänjor, som, efter
att genom århundraden hafva lefvat i traditionen,
omsider upptecknades skriftligen. Detta
upptecknande, hvarpå den nu s. k. Södermannalagens
redaktion grundar sig, skall hafva skett vid pass år
1327. Södermannalagens redaktion är således
något yngre än Uplandslagens, som hänföres till år
1295. Den är utgifven i tryck under konung Carl
XI:s tid, då i allmänhet mycket arbetades för
kännedomen af Sveriges fornbäfder; i våra dagar har
den åter blifvit utgifven af Hr professor Schlyter
i bans klassiska samling af Sveriges gamla lagar.
SOdermark, (llor Johan, son af dåvarande
löjtnanten, sedermera öfverstlöjtnanten P.
Södermark, föddes d. 11 Maj 1790, tvilling med en
syster. Han bade en dubbel lefnadsbana, såsom
krigare och konstnär. Blef 1903 frikadett vid
krigsakademien, hvarifrån ban 1908
utexaminerades såsom officer, då han inträdde vid
fältmät-nings-korpsen. Befordrades 1912 till löjtnant,
1914 till kapten och 1816 till major i arméen.
Utnämndes 1825 till lärare i topografi vid
krigsakademien, en befattning, hvilken ban, i anseende
till konststudiers idkande utrikes, dock endast
utöfvade vintern 1829—30. År 1833 erhöll han
afsked från topografiska korpsen, med tillstånd
att såsom öfverstlöjtnant qvarstå i arméen. År
1914 hade han fått medaljen för tapperhet i fält
och 1820 svärdsorden. Han afled d. 15 Okt. 1848.
Såsom fältmätnings-officer utmärkte ban sig
berömligt och ansågs framför alla andra äga
förmåga att efter ögonmått med säkerhet bestämma
ställens afstånd och lägen, samt markens
ojemnheter. Han behöfde blott färdas genom en trakt
eller öfverskåda ett fäll, för att återgifva dess
utseende på papperet. Bland mångfaldiga andra
koinmeoderingar och rekognosceringar, beordrades
ban äfven 1819 alt undersöka platsen för
anläggandet af Carlsborgs fästning, och dellog sedan
likaledes i utarbetandet af planerna för denna
fästningsbyggnad. År 1824 erhöll ban tjenstledighet
för att resa utrikes, hvarmed bans militära
verksamhet upphörde. Derunder bade ban icke
allenast ådagalagt skicklighet ulan äfven mod,
hvaribland må nämnas den oförskräckthet, hvarmed han,
i spetsen för trupperna, utförde öfvervadandet af
Tistedalselfven i Norrige under fiendernas kulor.
Hans anlag såsom konstnär röjdes redan vid
krigsakademien, der ban aftecknade kamrater och
lärare, men först 1824 började ban studera och
ined allvar handlägga konsten. Han reste då
öfver Frankrike till Italien, hvarifrån ban återkom
1828. Sin andra konstresa gjorde han 1832, då
han var två år i Munchen, innan ban begaf sig
till Rom. År 1838 for han öfver Frankrike till
London, och öfver Norrige hem; men återvände
efter några veckor till England och Paris, hvarest
ban förblef till 1840, då ban återkom lill Italien.
Blef 1839 ledamot af de fria konsternas akademi
och 1840 vice professor derstädes. Återvände
till Sverige 1841 och ■ vistades der till sommaren
1844, då ban, i hoppet alt under ett mildare
luftstreck återvinna helsan, än en gång besökte
Italien, hvarifrån ban slutligen 1847 vände
tillbaka till fäderneslandet, llans utmärkta
skicklighet såsom porträttmålare och synnerliga förmåga
att träffa likheten äro allmänt bekanta, och i detta
hänseende bar Sverige aldrig baft någon så stor
konstnär, llans porträtter synas på ett
förvillande sätt nästan lefvande, och man igenkänner
lätteligen hos hvar person dess egendomliga uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
