- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Fjerde delen. T - Ö /
6

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6

Taraval.

Taube.

buslän i allmänhet, emedan bergen äro mera
sammanhängande och sluttande. Tanums .slätt är
ungefar J mil lång. Blott nordligaste delen af
baradet eller Lurs socken är skogbeväxt.
Hafsvikar på kusten äro den milslänga Sannas/jorden
och Tanumsfiorden samt hvikskitn, mellan hvilka
ligga tvenne större halföar, Tanumsnas och den
skogbevuxna Ha/tötängcn. De största öarne i
Ta-nnms skärgärd heta: Henö, Gallo, Lindö eller Halfö,
Pinnö, Ulterö m. 11. Vattendrag inom häradet äro
Hot/arsån och Andi dtel/ven. Tanums socken lider
i allmänhet af brist på skog och bränsle; äfven
på qvarnar är landet fattigt. Jordmånen är
allmännast lera, blandad med mjlla, samt sand på
öarna och mojord på fjällhemmanen. Pä gårdarnc
Skärbo, Kårsä och Nedra Särn finnes skalmergel,
»om bär allmänt användes vid jordbruket.
Socknens hufvudnäring är åkerbruk, som här börjat
förkofra sig: bufvudsädet är hafre. Dessutom
idkas fiske af makrill, sill och ostron. Äfven
finnes bär 18 tegelbruk, hvartill bränsle bämlas från
närliggande socknar. Vid stranden ligger
handelsplatsen Grebbestad (hvarom se della ord).
Prest-gården, om 2 mantal, år elt \pperligt hemman.
Baron Görtz blef der fängslad är 1718. Kyrkan
är af gråsten, belägen vid stora landsvägen och,
faslän af dålig arkitektur, den ansenligaste
landskyrka i länet. En mängd fornlemningar, såsom
grafhögar, stensättningar och hällristningar finnas
i socknen. En bäck utmed kyrkan, der Skuttar
skola hafva landstigit och lidit nederlag, säges
deraf hafva erhållit namnet Blndbàck. Äfven
hällkistor hafva bär blifvit anträffade, såsom i det
s. k. GnlyeroseJ, nordost om Tanums kyrka. Ett
stort klippblock, som ligger vid stranden på
Ta-numsnäset, utanför en bergshåla, som allmogen
benämner Munke-kyrkan, kallas i orten Altars/enen.
Hafsviken derutanför kallas Altarfjorden och
traditionen förmäler, att de första kristna i Tanum,
skola, af fruktan för hedningarne, bemligen der bäfva
förrättat sin gudstjenst. F.n holme, som ej ligger
långt härifrån, benämnd Drudhttlinen, skall hafva
fått sitt namn deraf, att en flicka på Kalfö i
början af 1700-talet blifvit förvägrad att äkta en
yngling, som bon boll mycket kär, och i stället
tvingad alt gifta sig med en annan den bon
afskydde, men på sjelfva bröllopsqväll blef hon i
tysthet bortförd hit af sin älskare. Båten, som de
flyktande begagnat, försänktes genast, för att icke
röja dem, och de älskande fingo efter elt par
dagars vistande på skäret tillfälle att undkomma till
Norrige. Tanums socken äger 138 ^ bemman och
en folkmängd af 5,416 personer; de öfriga i
häradet tillhöra Lurs socken.

Taraval, född Fransman, kom under Fredrik I
till Sverige och användes af Tessin till den
mä-lareskola ban öppnade för Sv. ungdomen. Taraval
hade en Fransysk stil, stor konstfärdighet och god
kolorit, lians plafonder i slottskapellet i
Stockholm och i slottet vittna derom. I början af
1770-talet återvände ban till Frankrike, och dog
i slutet af 1785. Taravals porträtt finnes i
kongl, museum.

Tarnled, jemte Bemmene, Fölene och Eggvena,
är annex till llerrljunga i Kullings härad af
Elfsborgs län och beläget 3J mil O.N.O. frän Alingsås.
Jordmånen är hjelplig, men ängen tufvig och
mager. Skog fattas. Socknen håller 11^ mtl. med
en befolkning af 430 inbyggare på en areal af
2,245 tunnl., hvaraf 20 äro sjöar och kärr. Adr.
Skara, Guntorp.

Tattare kallades bos oss det folk af Asiatisk
härkomst, som, ströfvande i spridda hopar genom
Hera af Europas länder, äfven tid efter annan
visat sig inom Sveriges gränser. Dessa beständigt
kringvandrande fremlingar, hvilka nästan
uteslutande sysselsätta sig med att tigga, sjunga och
spå folk för betalning, samt, då tillfälle dertill
yppade sig, äfven stjäla, benämnas ock skojare
eller Zigenare. Nu mera finnas få spår qvar inom
Sverige efter dem. Med skojare förslås nu
allmännast sådana personer, hvilkas yrke är att fara
ikring landet för att köpa, sälja och byta hästar,
eller så kallade bästbytare.

Taube. Denna ätt härstammar ifrån Lifland, der
den redan blomstrade i det sextonde seklet. Tvenne
medlemmar deraf, 4>Mraii Taube och Julian
Taube, kommo omkring slutet af samma sekel
eller vid början af det I7:de i Svensk tjenst och
från dem härstammade tvenne grefliga ätter, fyra
friberrliga och en adlig ätt. En annan gren
upphöjdes i Sachsen uti friberrligt och sedan uti
grefligt stånd.

Taube, Ciimtaf A<lam, son af
general-löjtnanten J. J. Taube af Kuddinge, blef 1684
kornett vid drottning Ulrika Eleonoras regemente och
1689 löjtnant vid öfverste Wellingks regemente.
Gick 161)3 i de allierades tjenst, hvarifran ban
först 1700 återkom, då ban utnämndes till
generaladjutant af kavalleriet. År 1703 värfvade ban
ett regemente dragoner, för hvilket ban
förordnades till öfverste, och gick med detta i fält.
Blesserades i slaget vid Posen och deltog i den
lyckliga skärmy Islingen mot Ryssarne vid Oposna
1709; men råkade samma år vid Dniepern med
de andra i Rysk fångenskap, då Lewenhaupts armé
måste lemna sig i Ryssarnes händer. Kort
derefter blef ban dock på sitt hedersord lösgifven ur
fångenskapen. Utnämnd 17 10 till general-major,
utmärkte ban sig för synnerlig tapperbet i slaget
vid Helsingborg samma år, hvarefter han följande
året blef general-löjtnant och 1712 kommenderade
Svenska trupperna i Pommern. Befordrades sedan
1713 till guvernör i Wismar, 1714 till vice
öfverståthållare i Stockholm, 1716 till general af
kavalleriet och öfverståthållare. Riksråd efter
konungens död 1718, upphöjdes ban följande året
till grefve samt fältmarskalk och general-guvernör
öfver Estland; hvilket sistnämnda embete han dock
aldrig bann tillträda, i anseende till landets förlust
genom freden i Nystad. Han afled i Stockholm d.
14 Okt. 1 7 32.

Taube, Kduard Didrib, son af amiralen
friherre Fredrik Eduard Taube, blef såsom amiral
och chef för Stockholms eskader 1734 kallad till
riksråd, öfver-amiral och president i amiralitets-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 20:15:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/4/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free