Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20
Teaauiar,
To iilTel.
hvari ban ander fabelns och allegoriens drägt
söker bibringa sin elev derå nyttiga sanningar och
råd. Denna bok blef på sin tid mycket berömd,
ehuru den sedermera rönt olika omdömen i
anseende till den ytliga moral och den llärd man
påstått ligga till grund för det uppfostringssätt ban
följde med den unge prinsen. Forändrade
politiska konjunkturer föranledde Tessins skiljande från
denna plats, och är 1 760, då mösspartiet återkom
till väldet, äfven från rådsembetet. Delta
senare skedde likväl i artiga former och med
tillägg af en pension, men hvilken vid 1765 års
riksdag indrogs. Tessin, som alllid i silt
lefnadssätt mera rådfrågat sin smak, än sina
till-gängar, råkade härigenom i verkligt ekonomiskt
belr)ck. lian hade likväl af sina kunskaper och
sin erfarenhet hemtat en nyttig vinst: den
praktiska lefnadsvishet, hvilken väl icke gaf
honom medel att afhöja motgången, men
åtminstone att med lugn bära den. Han afled på Åkerö,
der ban tillbragt sina sista år, d. 7 Jan. 1770.
Hans samlingar och anteckningar äro af mycket
både politiskt och litterärt intresse.
Tv««m»r, Cliri.otolTer, son af köpmannen
Gregorius Tessmar i Alten-Steltin af en urgammal
Tysk adlig ätt, blef 1655 volontär vid
Svenska arméen i Polen, samt utmärkte sig för en
synnerlig tapperhet och hurtighet, så väl i
slaget vid Warschau soin vid flera andra tillfällen.
År 1657 fick ban åtfölja Svenska ambassaden till
Otloinaniska porlen, hvarunder ban, af nit för sin
konungs bästa, skall hafva utsatt sig för flera
lifs-faror. Omsider blef ban 1678 rådman i Stockholm,
samt sedermera tillika förordnad till inspektor
öfver Drottninghuset vid S:t Johannis kapell,
barnhuset och lapetväfveriet på Carlberg. Utnämndes
slutligen 1696 till byggning»- och
polilie-borg-mästare i Stockholm, i hvilken beställning ban
följande året adlades. Han afled i April månad
1700. Sonen,
Te«nn»r, Iviiiivig, utgaf 169S i Upsala en Pa~
neyyricun in nntalem Caroli XII, samt blef, efter
gjorda utrikes resor, år 1705 hofjunkare vid
Svenska ambassaden till Berlin, och ingick 1706
såsom volontär vjd fältmarskalken Kehnskiölds
armée i Polen. Befordrades 1709 till löjlnant vid
Helsinge regemente, 1710 till kapten orb 1712
till major, lian dog 1716, och med honom
utslocknade denna ätt.
Tentnmenle. Rättighet att vid dödsfall
testa-men’era sin egendom var i gamla lider en fråga
af stor politisk vigt. Det var nemligen under
ka-tbolska tiden en vanlig sed, att testamentera
fastigheter till kyrkor orb klosler, hvilket innehar
icke blott en stor vinst för det andliga ståndet,
utan ock en stor förlust för kronan, emedan de
andliges egendom åtnjöt frälsefrihet. Det blef
derföre regenlernes bemödande att inskränka
te-siamenlsrätten till de andlige, och striden derom
blef ibland medeltidens vigtigaste politiska
tvistefrågor. Det var den som hindrade antagandet af
en gemensam lag för hela riket, när en sådan år
131? var utarbetad. De andlige motsatte sig nem-
ligen testamentsfrihetens inskränkning. Konung Carl
Knutsson försökte förgäfves att återbörda en mängd
andeliga gods; men hvad ban ej förmådde uträtta,
skedde under Gustaf Wasa. Efter denne konungs
tid och sedan nya begrepp i detta afseende gjort
sig gällande genom reformationen, bar
leslaments-rätten förlorat denna politiska betydelse och utgör
nu blott en vigtig del af den civila privaträtten.
Efter nu gällande lag, får ej arfvejord på landet
testamenteras, ej heller den egendom som utgör
surrogat för arfvejord. Dock behåller surrogatet
arfvejords natur endast i första arfvingens hand;
men kan sedan fritt testamenteras likasom
allinge-jord och lösören. Efter stadsrätt åter, äger man
rätt att testamentera all aflinge-fasl ighet samt
alla lösören, såvida ej bröstarfvingar finnas; men
om sådane lefva fàr testamentet galla endast en
del af förmögenheten. Ärfd faslighet i stad får
deremot helt och hållet testamenteras endast i det
fall att allsinga inländska arfvingar finnas, i annat
fall blott en del deraf. Testamenten måste, för
att gälla, vara bevittnade af tvenne ojäfviga
vittnen, som intyga att testamenlsgifvaren i deras
närvaro med fri vilja och fullkomligt sundt
förstånd erkänt testamentet innehålla dess yttersta
vilja Vittnena behöfva dock ’eke erhålla
kännedom af testamentets innehåll Såsom en nyttig
försigtighet, bruka dessa vittnen genast höras
inför domstol och der kallas till eds afläggande, på
del ifall vittnena skulle vara döda eller icke kunna
anträflas, då testamentet sedermera bevakas,
deras vittnesmål i alla fall ej mätte gå förlorade.
Testamente måste nemligen bevakas inom sex
månader, eller å det ting som infaller näst efter det
testamentets tillvaro blifvit bekant för
emotlaga-ren. Testamentet uppvisas då för domstolen eller
om emollagaren icke har testamentet i sin hand,
underrättar han domaren om dess tillvaro. Vill
åter arfvinge klandra testamentet, bör sådant ske
inoin natt och år. Den som fått testamentet
besitter emellertid egendomen, till dess dom fallit,
så vida ban ställer borgen; i annat fall står
egendomen i qvar-tad eller i gode mäns värd. F-n
inskränkning i testamentsrätten visar sig också
deruti, alt ingen kan genom testamente föreskrifva
villkoren för fast egendoms förvaltning längre än
för förste emottagarens och hans makas lifstid,
ej heller äganderätten vidare, än för första
emotlag8ren och ännu en efter honom. Genom
detta stadgande är möjligheten alt upprätta
fidei-komrnisser afskuren. Före tjuguett års ålder kan
ingen upprätta testamente, så vida ban ej redan
fore den äldern inträdt i äktenskap. Detta kan,
hvad mankön beträffar, nu mera endast ske genom
kongl, tillåtelse. Ett undantag härifrån inträffar
dock om någon vill testamentera hvad han genom
eget arbete förvärfvat. Sådant får ske redan vid
15 års ålder. Finnas flera testamenten af samina
person, så gäller det sist upprättade.
TiMifrel, Maximilian < öfvergaf kejsarens och
antog Gustaf Adolfs tjenst redan vid den tiden då
Riga eröfrades. Han utmärkte sig genom mycken
raskhet och tappeibet, samt uppböjdes slutligen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
