Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tcushiaka freden.
Tliaiii.
21
öfvers|e för konungens lifgarde eller det s. k.
"Gula regementet", hvilket just under och genom
Te u lf el steg till ett sä utomordentligt anseende.
1 anledning af Kniephausens och Teuffels olika
egenskaper, plägade Gustaf Adolf kalla den förra
"Städel" och den senare "Hammaren", tilläggande:
"Olycklig den, som kommer emellan dem häda!"
Tyskarne gjorde sig eljest lustiga öfver Teuffels
namn, som på deras språk betyder "Djefvul",
likasom Tott efter deras uttal är "Död". Svenska
konungen, menade de, må väl segra, då han bar
både döden och djefvulen i sin tjenst. Uti
träffningen vid Wallholl 1626 anförde Teuffel nnder
Gustaf Dorn venstra flygeln. Följande vintern led han
en svår motgång vid Haminarslein. Han hade tillika
med öfverste Streuff, uti Tyskland för Gustaf Adolfs
räkning värfvat 1,500 man, med hvilka de just
nu lågade genom Pommern, ämnande sig lill
Svenskarne vid Pardubilz. Vid underrättelsen om denna
stads öfvergång vände Teuffel sig åt söder, för att
genom de så kallade Waldowska ödemarkerna
framtränga tillThurns, vid Dirschau varande läger.
Genom ntskilliga af Pommerska regeringen lagda
hinder, hade tåget blifvit fördröjdt, så att
Koniec-polskv fick underrättelse derom. Han gissade
afsigten, och skyndade genom dag och nall att
genskjuta Teutfel, hvilket också lyckades. Nära vid
Scblochau mötte han dennes trupper, hvilka, både
onderlagsna och oöfvade, snart måste vika och
lemna all sin tross i sticket. De drogo sig
tillbaka till Hammerstein, af Polackarne i hamn och
häl förföljde samt slutligen omringade och angripne.
I början gjordes väl tappert motstånd; men då
detta icke straxt ville hjelpa, och då dessutom de
PoUka kanonerna begynte spela, förlorade de all
fattning. Förgäfves sökte TeulTel att intala dem
mod och att bevisa dem alt faran icke var så
stor, som den syntes. De lyssnade icke till hans
ord, och när han som anförare befallde dem alt
lyda, gjorde de uppror, satte hallarna pä sina
lansar till fredstecken, samt lågade så lill fiendens
lager, der några togo Ijensl; men de fleste fingo
tillstånd alt återvända till Tyskland mol löfte alt på
ett hell år icke tjena emot Polen. TeulTel togs till
fånga , men utvexlades kort derefter, då han blef
öfvers|e för gula regementet. Ar 162S
förordnades han till befälhafvare i Strassburg. Efler
flera hjellehragder, stupade den käcke Teuffel i
slaget vid llreilenfeld. När deri den tappre
Cal-lenhack fallit, men hans regemente icke desto
mindre fortfor att kämpa med samma ordning och
mod, ropade konungen lill dem: "Försvaren er
gossar, jag skall snart sända er hjelp" och
befallte i deNamma Teuffel att rida efler några
fotregementen ur andra linien; men knappt en minut
derefter kom en kanonkula och kastade Teuffel
krossad lill marken, ulan allt lif.
Teusiimka freden, som ändtligen gjorde elt
siat pa det långvariga Kyska kriget, slöts d. 14
Maj 1505 uti den lilla hyn Teusjna icke långt
ifrån Narva. Villkoren deri voro desamma, som
Ryssarne redan lio år förut erbjudit. Sverige
skulle oklandradt behålla Estland med Narva och
flera der intagna orter; storfursten deremot skulle
återfå Kexholm och dess län, dock icke förr än
en viss rägàng emellan de båda rikena blifvit
utstakad. Handeln skulle på båda sidor i dess förra
goda förhållande återställas, och vid inträffande
skeppsbrott, skulle begge rikenas undersåter göra
hvarandra bistånd. Lapparne emellan Öslerbollen
och Waranger skulle betala skatt till Sverige,
men de österut boende till Hyssland. Alla fångar
skulle utan lösen sält8s på fri fot och ingen
öf-verlöpare på någondera sidan beskyddas. Om
någon enskild förhröt sig emot denna fredsbandel,
skulle han straffas; men freden dock bållas lika
oförkränkt, och resande alttid fritt samt ulan alia
hinder få fardas genom det ena landet till det
andra.
Teseira, en rik jude i Hamburg, bade
mångfaldiga transaktioner ined drottning Christina, dä hon,
på sin andra utresa ifrån Sverige 1661, elt belt
år uppehöll sig i nämnda stad och äfven
sedermera allt framgent. Hon uppgjorde med honom
den öfverenskommelse, att ban regelbundet hvarje
månad skulle till henne erlägga 8,000 R:dr och
derjemte pä hennes skulder i Holland betala
räntan samt så myckel som möjligt af kapitalet.
Deremot ägde ban uppbära alla hennes inkomster
från underhällsländerna. Då slutligen grefve
Wa-sanau af Chrislina sändes lill llamhurg och
Sverige, för all der ordna hennes enskilda
angelägenheter, samt derunder upptäckt och framdragit
en hop försnillningar och underslef, hvilka flera
Christinas förvaltare, så högre som lägre sig
tillåtit, skall Texeira, af fruktan för dylika
efterräkningar, hafva förenat sig med Azolini och
Del-Monte lill grefve Wasanaus störtande.
Textning. Lapparna plåga, der marken är
uppfylld af myror och kärr och der således, om man
blott litet afviker från den rätta kosan, svårighet
lätt uppstår alt färdas fram, i sitt hemland
utmärka den rälta stråkvägen genom täljning i
träden, som då kallas att Ter/a. Man täljer
nemligen bort elt spån pà hvardera sidan om trädet,
så alt der på afstånd synes en ljus fläck. Kan
man då från det ena textade trädel se det andra,
så är vägen lätt att finna. Dock är det ofta ett
betydligt afstånd frän den ena textade tallen till
den andra. Af denna textning finner man
emellertid hvartut man bör gå, ty Lappen täljer på den
sidan, dit man bör rigta kosan.
Tlinm, Helir, föddes d. 21 Dec. 1737 i
Westergötland, der hans fader ägde betydliga gods,
med hvilkas vård och skötsel sonen tillbragte
större delen af sin lefnad. Han var en af desse
lycklige, som, född med böjelse och anlag för
både konster och vetenskaper, icke af behofvet
nödgas alt idka dem som brödstudier, ulan fä egna
dem en fri och otvungen hyllning och plocka
deras hloinmor, ulan alt såras af deras törnen. Det
är väl sannt, all både konsten och vetenskapen icke
sällan hafva något skäl alt knota öfver denna
lyckans ynnest, soin beröfvar dem månge| alster
af deras talang, hvilket Uilen eljest skulle hafva
framburit åt nödvändigheten; men afundoms ej de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
