Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thor.
Thor.
31
alla gudar, äfven bland de högre. Ännu i dog är
ej Thors minne belt och bållet utslocknadi bland
allmogen, synnerligen i södra Sverige. Öfverallt
benämnes åskan der ännu Thordön, åskstrålen
Thor-vii)ie och den efter Thor uppkallade Thoisilai/en
anses märkligare än andra dagar; dä begrafvas
icke getna några lik, inga brudpar vigas, inga
barndop hållas på en sådan dag. Af Thors namn
benämnes äfven insekten TlioiMiiiwe eller Thordy/mt,
ursprungligen Tlinrdje/cvlen, i hvilken benämning
lätt sparas en yngre laras bätskhet mol en
forntida gudom. Att Thors dyrkan sent upphörde i
Sverige bevittnas, bland annat, af de historiskt
kända tilldragelserna, alt ännu 983 Styrbjörn
Starke, aftonen |ore slaget vid Fyrisvall, offrade
åt Thor och .ikallade hans bistånd, samt alt
Danske prinsen Magnus Nilsson i tolfte århundradet
förstört ett stort teinpe| pä en ö i Svea rike, och
deriliän såsom segertecken hemfört stora der funna
heliga hammare, hvarföre Svenskarne och ansågo
honom för belgeränare. Hvaruti Thors dyrkan
egentligen bestått, känner man numera nästan
icke, endast att den var förenad med talrika
blodiga oflVr; troligen var de gamle (iothernas lara
orn Thor ganska enkel. Dä åskan dånade, troddes
Thor aka genom himlarymden på sin med tvenne
bockar förespanda kärra, omgjordad med
slark-hetsballet .Wfyiwgard, som fördubblade hans
krafter, samt med Jnnhamlskai na pä sina händer,
slunga efter de förfärade Jötoarna och trollen sin
allt krossande hammare, Wjoinri , som af sig sjelf
beständigt återkom i Thors hand. Då ban ej
jagade trollen, sades ban bo pä sin borg Tbrtuiv/ing.
Thors bild föreställde en med en hammare
beväpnad man af ölverinensklig storlek med ett stort
rödt skägg, och den "Ködskaggige" kallas Thor
ofta af vän och liende. Asalnran, hvilken gerna
förenade med sig landets alla gudar, for atl
genom gudalärans inflytande beherrska landets olika
folkstammar, uppiog väl äfven, |inder nainn af
Asa Thor, bland sina många gudamakter den
Gö-tbiske Thor, hvilken förklarades för Odens
förstfödde son, och hvars bild i det stora
llpsala-teni[ilet sattes i sjelfva högsätet mellan bilderna
af Åsarnes Odén oi h Wanernes lind Frej; men
många drag i Asalnran visa dock atl delta mera
skett af ell klokt eftergifvande för den allmänna
folktron, hvilken man ej ville stola, än af
verklig öfvertygelse. Så t. ex. sades trälarne eller
döden komina till Thor, hvaremot de frihorne och
tappre skulle njnla |ycksal gheten hos Odén i
Valbali. Alt Thor, åtminstone här i norden,
ursprungligen varil någon tapper höfding bland
Gö-therne, under deras långvariga fejder med landets
förra innebvggare Jötnarne, är ganska sannolikt.
De gamla Eddorna omförmäla en mängd af hans
bragder, och inånga äro de omskrifvande
benämningar, som der förekomma på bonom. Så
kallades ban Odens och jordens jon,
Slarkhelshàl-tets och Bilskirnirs ägare, Asgårds och Midgårds
försvar, Jötnarnes och Trollens liende,
Irollqvin-nornas förskräckelse och banernan, omstörtaren af
de Jo|niska oUeraltaren, Midgårdsormens fiende m.
m. Bland de många äfventyr Eddorna omtala om
bonom, må bans beryktade färd till Ulgårda-Loke
bär anföras, såsom den omständligaste af våra
a|ldra äldsta forotidsmyler, den der tillika
innehåller elt prof på våra förfäders diktkonst och en
målande skildring af de gamle Göthernes
föreställning om den väldige Thors utomordentliga makt,
hvilken blott kom till korta i striden mot
öfver-naturliga krafter. En dag, beter det i Eddan,
körde Åke Thor med sina bockar, och med honom
den Ase, som kallas Loke. Emot aftonen kommo
de till en bonde och fingo der nattläger. Frampå
qvällen tog Thor sina bockar, slagladc dem, lat
tlå dem och lagga dem i en kittel, och nar de
voro kokta, satte Tbor sig alt äta nattvard
tillika med sin följeslagare. Thor bjöd till
måltiden bonden och bans hustru saml deras barn.
Bondens son helte Thjalfe ech dottren Köska.
Tbor lade bockskinnen vid siian afeldsladen, och
sade all bonden och hans folk skulle kasta benen
på skinnen. Tjalfe höll i banden den ena bockens
làrlägg, och slog sönder den med en knif, för
alt laga derur märgen. Thor blef der öfver
natten. Biltida om morgonen stod han upp, klädde
sig, tog hammaren Mjolner, ly||e den i vädret
och vigde dermed bockskinnen. Bockarne
uppstodo då åter lefvande; men en af dem var bält
på ena bekbenet. Tbor märkte det och sade, att
antingen mätte bonden eller bans folk hafva farit
oförsigtigt med benen, efter den ena lärläggen
var bruten. Bonden lilef belt förskräckt, när han
såg alt Thor lät ögonbrynen sjunka ned öfver
ögonen, o<h trodde att ban skulle digna till
jorden endast för dennes vreda uppsyn. Thor knäppte
händerna så hårdt om hammarskaftet atl knogarna
bvitnade. Bonden och bans husfolk gjorde som
man kunde vänta, de skreko alla fasligt, bådo
om fred och erbjödo i ersättning allt hvad de
ägde. När Tbor då såg deras rädsla, försvann
hans häftighet, ban blef blidkad och log af dem
i förlikning deras barn Thjalfe och Köska. De
blefvo så bans tjenare och följde bonom sedan
beständigt, lian qvarlemnade der sina bockar och
började rferpå sin fard till Jölnahem österut vid
hafvet. Han sam ut öfver det djupa hafvet och gick
i land tillika med Loke, Thjalfe och Köska. Dä
de bade vandrat en kort stund, kommo de till en
slor skog, der gingo de hela dagen intill dess det
blef mörkl. Thjalfe var ganska god fotgängare
och har Tbors malsäck. Men svårt var att fà
nallherrherge. Da del nu blef mörkl, sökte de sig
ett nattläger och funno ett hus, som var mycket
ryrnligl. Vid ändan var en ingång, jemnbred med
sjelfva husel, der logo de nalllager. Men vid
midnattstiden märkte de en stark jordbäfning;
jorden under dem skakades och huset skalf. Då
uppsteg Thor och kallade på sina följeslagare. De
letade sig före, och funno midt i huset en
sidobyggnad till höger, i hvilken de ingingo. Thor
satle sig i dörren, de andra su|to längre in och
voro mycket rädda. Thor höll i hammarskaftet,
för alt försvara sig. De hörde myckel buller och
gny. Dä det började alt gry för dagen, gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
