Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thor.
Thor.
33
målet, men ban var så mycket förut, att ban
vid hanans ända vände sig om emot Tbjalfe, Då
sade Ulgårda-Loke: du måste sträcka hällre ut
Tbjalfe! om du vill vinna leken; så mycket bör
jag säga dig, att hit bar aldrig kommit någon,
som varit snabbare till foten än du. De bestämma
na elt annat mål; men när lluge var vid dess
ända och vände sig om, var det ett långt pilskott
till Thjalfe. Dä sade Utgàrda-Loke: väl löpen j
begge, men knappl tror jag alt han vinner leken,
det skall nu visn sig, när j löpen tredje målet.
De taga dä ännu elt mål; men när lluge var vid
dess ända ork vände sig om, då var Thjalfe ännu
ej kommen till midten. Alla sade då enhälligt,
att dessa prof kunde vara tillräckliga. Då frågar
Utgarda Loke Thor, hvilka de idrotter voro,
hvarigenom ban ville visa sig lör dem på ett salt,
svarande mol del rykte, som gick om hans
storverk. Thor svarade, alt belst ville han täfla i
drickande med någon af bans män. Utgàrda-Loke
svarade, att delta vore nog godt, gick in i
palatset, kallade sin munskänk, och had honom
framtaga det born, som bans hofmän voro vane att
dricka utur. Straxt derpå kommer munskänken
med hornet och lemnar det i Thors bänder.
Ul-gärda-L’ke sade dä: all dricka ur detta born på
en gång är väl drucket, somliga dricka det ur i
tvenne gånger; men ingen är så dålig dryckesman
all ban icke kan tömma det i tre. Thor säg på
hornet och tyckte icke att det var stort, faslän
det var temligen långt. Han var mycket törstig,
böll del för munnen och sväljde storligen, i tanke
att icke behöfva lula sig oftare för denna gången.
Då ban icke orkade mera, och log hornet från
munnen, för alt se hvad det led med drycken,
märkte han, att deri var nästan lika nivcket nil
som förr. Ulgårda-Loke sade: väl drack du, men
ändock icke för myckel; jag skulle aldrig hafva
trott, alt Asa-Tlior icke skulle kunna dricka mera;
men derom är jag säker, alt du dricker det ut
andra gången. Thor svarade icke, nian satle
börne! för munnen och ämnar nu dricka en slörre
drick. Ilan drark så länge ban förmådde, men
såg dock, alt hornets spets icke ville så bngt
opp, som han väntade, och när ban log hornet
frän sin mun, tycktes honom att det hade sjunkit
mindre denna gången än den första; duck kunde
man nu härå hornet ulan all spilla. Då sade
Ulgårda-Loke: buru går det Thor? lär du icke spara
dig till en drick mera, än din beder borde tillåta.
Mig synes, all oin du skulle dricka af bomet
tredje gängen, så måsle den dricken blifva den
största; men här kan du icke blifva ansedd för en sä
stor nian, som Åsarne kalla dig, om du icke
utmärker dig mera i andra mål, än mig tyckes du
gör i detta. Då blef Thor vred, salle hornet för
munnen, drack af alla krafter och ansträngde sig
myckel. När ban nu såg i hornet, var der
ändock något sjunkit. Ilan gaf då ifrån sig hornet
och ville ej dricka mera. Då sade Ulgårda-Loke:
nu är del uppenbart, att din makt ej är så stor,
som vi tänkte, vill do försöka flera lekar? Nog
se vi att da icke lyckas härutinnan. Thor sva-
rade, änna vill jag gifva flera prof; men jag
undrar, om bemina hos Åsarne en sådan drick skulle
kallas liten. Hvad lek viljen j föreslå?
Ulgårda-Loke svarade: nnge svenner tycka det vara
lekverk alt bäfva upp min katt från jorden, och jag
skulle aldrig hafva bjudit Asa-Tbor detta, om jag
icke förut sett, att du är en mycket mindre man,
än jag hade tänkt. Derpå lopp en ovanligt stor
grå kält fram på salsgolfvet. Thor gii k fram,
tog den (nidt under lifvet och lyfte på honom.
Kallen krökle ryggen i samma mån som Thor
lyfte banden, och när Thor bade lyft så högt han
kunde, lyfte katten något upp den ena fölen och
förmådde således ej Thor verkställa denna lek.
Då sade Ulgårda-Loke: leken slutades såsom jag
trodde, kallen är myckel slor, och Thor är låg
och liten i jemförelse med de stora män, som
bär äro närvarande hos oss. Då sade Thor: sä
liten, soin j kallen mig, så uppmanar jag någon
att brottas med mig, ty nu är jag vred.
Utgàrda-Loke svarade, seende sig om åt bänkarna; icke
ser jag härinne någon, som icke skulle anse det
för en lek all broltas med dig. Vidare sade ban
låtom oss kalla hit in den gamla qvinnan Elle,
min amma, ined henne skall Thor pröfva styrka
om han vill. ||ön h8r fällt män, som syntes långt
starkare än Thor är. Derefter inkom i salen en
gammal qvinna. Ulgårda-Loke sade då, alt bon
skulle broltas med Asa-Tbor. I korthet sagdt,
kampen aflopp sä, att ju mera Thor mödade sig,
ju fastare stod bon. Nu började gumman att slå
krokar, straxt begynte Thor att vackla och härda
ryckningar följile derpå. Länge dröjde del ej,
förr än Thor föll på sill ena knä. Utgàrda-Loke
gick dä fram, had dem hälla upp med brotlnndet
och sade, att knappt skulle Thor våga utbjuda
flera lill brottning vid hans bof. Del led nu
äfven lill nallen. Ulgårda-Loke anvisade Thor och
hans stallbröder plals; de fördröjde der öfver
natten och blefvo väl bemötte. Följande morgon,
så snart det dagades, uppsteg Thor och hans
följeslagare, klädde sig och beredde sig alt genast
tåga borl. Då kom Ulgårda-Loke och lät
framsätta bord. Der saknades ej god välplägning,
hvarken mat eller dryck, och nar de hade ätit,
begåfvo de sig på resan. Ulgårda-Loke följde
dem ut och gick med dem utanför borgen. Men
vid skillsmässan frågade ban Thor, huru han tyckte
att resan hade allupil, eller om han hade funnit
någon mäktigare man än bonom. Tbor svarade,
att han icke kunde säga annat, än att deras
inbördes förelag hade ländl bonom till mycken
vanheder, och del vet jag, all j skolen kalla mig en
oansenlig man, hvilket mycket förargar mig.
Utgàrda-Loke svarade: nu skall jag säga dig
sanningen, sedan du är kommen ut af horgen, dit du,
om jag lefver och får råda, aldrig mera skall
komma, och dil du, tro mig, aldrig bade
kommit, om jag förut hade velat, alt du ägde en sä
stor makt, att du så när bade fört oss i en slor
olycka. Synvändningar har jag gjort för dig, så
alt forsla gången, när du råkade mannen i
skogen, var det jag som träffade eder, och då da
Del. IV. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
