Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
36
ThorbjUrniitorp,
Thoreslorp.
bryta. När gölherne sålunda kommit in i
borgen, funno de ingen menniska derstädes; men väl
många bord med mat och dryckesvaror. Rolf
förbjöd strängeligen sitt folk att röre något bäraf,
och sade, att de först skulle eftersöka, hvar
Thorborg bade dolt sig. Då de nu letade i alla rum,
funno de slutligen en lönngång under jorden, uti
hvilken de gingo ned, först konung Rolf och
efter bonom alla hans män. Sedan de gått gången
i ända, kommo de upp i en skog och funno der
före sig Thorborg med bela hennes här. Det blef
då ett skarpt faktande dem emellan. Thorborg
fäktade som den raskaste kämpe, och hennes folk
värjde sig äfven manneligen; men intet förmådde
motstå körning Rolf och hans kämpar. Rolf
ropade slutligen på sin broder Kettil och bad
bonom taga Thorborg till fånga; men likväl icke
såra henne, emedan det vore skamligt att bära
vapen på qvinnor. Kettil kom ock så nära intill
henne, att ban kunde gifva henne ett slag med
ilatsidan af svärdet, hvarvid ban yttrade några
föraktliga ord; men i detsamma gaf Thorborg
bonom med sin stridsyxa ett så hårdt slag vid örat,
att Kettil dervid vände benen i vädret, och
ropade bon ät honom: "Så tukta vi våra hundar, när
de skälla för hårdt." Kettil sprang hastigt upp på
fötterna igen och ville hämnas; men dä kom Rolf
dit, grep Thorborg ölver armarna, och måste hon
så gifva sig i hans väld. Rolf fordrade endast
att hon skulle (aga sin fader lill domare i denna
sak. Hon for derföre med Rolf till Upsala, och
nedlade sina vapen för fadren, som högeligen
fröjdade sig åt denna förändring. Litet derefter blef
hennes bröllop med segervinnaren drucket, och
sedan lefde konung Rolf och drottning Thorborg
länge lyckligen lillsummans.
Tliortijörutor|i, annex lill Falköpings stad, är
belägel | ini| N.N O. från Falköping. I socknen
märkas: säteriet Hnyn, soin på 1750-talet
tillhörde baronerne Alströmer, och der ett schäferi
var |inlagdt, hvarest Angora-gelter med mycken
framgång sköttes. Socknen håller I I j mtl. med
en folkmängd af 288 personer på en areal af 1,736
tunnland.
Tliord var prost, då ban 13 70 af domkapitlet
valdes och af Påfven bekräftades såsom biskop i
Strengnäs, hvilket han sedan uti mera än Irellio
är fortfor all vara med mycket beröm, ehuru ban
måste utstå många led.ainheler under de
beständiga fejderna emel an körning Albrekt och
drottning Margaretha. Man hor ork fält det
vittnesbördet oin sjg, att han förskaffat biskopsstolen och
domkyrkan Hera gårdar och större inkomster, än
någ’»n af alla bans företrädare. Dessutom dellog
ban, såsorn en af den tidens vigtigaste personer,
nti de många herredagar, som då höllos och hade
ett ganska stort inflytande på de allmänna
ärenderna lian var ork en ibland de sjutton riksråd,
*om år I tnfi förordnades till verkställare af Bo
Jonsson (irips leslamenle, och hvilka banade
drottning Margaretha vägen till svenska thronen.
Under konung Alhrekls fångenskap blef han af
dennes anhängare, de sä kallade Vitalianerne eller
Vitaliebröderne, 1393, då ban var i begrepp att
förelaga en resa från Strengnäs, uppfångad pä
sjön i det fartyg, hvaruti ban inlastat en mängd
kläder, penningar, böcker, kalkar, biskopsskrudar
och åtskilliga andra klenodier af guld och silfver,
lian fördes dä till Stockholm, der ban bolls
fången öfver balftannät år, och ej utsläpptes ur
fängelset, förrän ban med ed förbundit sig, alt på
intet sätt beifra denna våldsverkan, ulan tvärtom
sjelf utverkn påfvens absolution derföre. Påfven
lät äfven i början, på hans hemställan, meddela
förlåtelse; men sedan han förnummit, att biskop
Thord blifvit tvungen till den gångna eden,
an-befallle ban bannlysning öfver biskopens angripare.
Biskop Thord underskref sedan Kalmareunionen och
bivislade slutligen äfven herredagarna i Wadstena
1399 och I iOO. lian afled den 29 Fehr. 14.01.
Tli(>riU«on, Ju|ni|i, mjölnare i en hy nära
Wadstena, uppgifves såsom fader till den
namn-kunige häfdatecknaren Johan Messenius. Denne
Thordsson, hvilken äfven säges hafva varit en
illa beryktad bäsltjuf, blef invecklad i
partislri-derna under Johan Hirs tid, samt omkring 1588
halshuggen för några stämplingar mot
fäderneslandet. Dessa uppgifter härleda sig dock
förnämligast från några Messeniernes fiender.
Thore ilen He|ise af Helsingland skall bäfva
varit en för stor visdom och mycket förstånd
vida prisad domare i Ösiergölbland, hvilken efter
sin död af inånga fromma vördades säsom ett
helgon. lian lärer hafva bott i Skenninge, och
några förmoda, att ban varit stiftare af den slailga,
som uti flere gamla urkunder omtalas, under namn
af Skenninge rält, och hvilken lärer bäfva varit
ganska sträng. Den helige Ttiores bild stod liinge
på torget i Skenninge, der de, som förhrutil sig
emot kristna sedoläran, isynnerhet qvinnor, hvilka
svikit sina män, framför densamma afskaffades med
ris. Enlig| en gammal sägen skall denne Thore,
då en fästmö, för någon misstanke om otrohet,
mördat sin fästman, låtit, på samma ställe, der
mordet skedde, en källa uppspringa af bans blod,
hvarom en gammal folkvisa sjunger:
Thore lat vatlnel springa af grund,
God makt hade han;
Del holade en blindan i samma stund,
Det heliga namn.
Thore lliinilfot, en ansedd Norrman på
Upsala-konungen Adils lid, berättas uti en gammal saga
hafva blifvit väld till konung endast på den
besynnerliga grund, att ban var den som bäst
uppfyllde det vanliga konungasätet. Del la skall hafva
tilldragit sig någonstädes i Westergö|tl|and.
Tliorer Heising, en sonson af Kettil Jämte,
begick ell mandråp, rnåsle derföre fly, och begaf
sig åt ösler in på dervarande öde skogsmarker,
hvarest han röjde och bodde; dil drog äfven
mycket folk med honom från Jämtland, och fick häraf
denna trakt namn af Helsingland. Kusllraklen
deraf befolkades under tiden nedifrån af svear och
äfven till en del af finske nybyggare.
Tliorer I^agniHn i Jämtland, en man af ganska
stort anseende på sin tid, förhindrade norrske ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
