Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tlinresune.
Thorgny LngiiiaD. 37
Dangen Olof Ilaraldssons försök alt förmå [-Jämt-]änningarne-] {+Jämt-
]änningarne+} till skatts erläggande åt Norrige, samt
bibehöll dem under sveakonungens välde (se
vidare Thorodder •Stiorre.uon).
Tliorestnrp, med Öxabäck och Ellekulla, är en
socken i Marks härad af Elfsborgs län, 4 mil
S.S.V. ifrån Borås och tillhör 3 kl. konsist.
Marken är till stor del hergaklig och jordmånen föga
börd’g; skogen otillräcklig. Socknen haller 16’
mtl. med en folkmängd af 1,025 personer på en
areal af I3,2S4 tunnland, hvaraf 2,020 äro sjöar
och kärr. Adr. Rorås.
Tillin.....Kl, en socken i Seleho härad af
Nyköpings lan, är belägen vid Mälaren, 1 ® mil O.S.O.
från Strengnäs och tillhör 2 kl. reg. I den gamla,
inen nyreparerade kyrkan finnes en grafsten, på
hvilken man ser bilden af en riddare i full
rustning, som här är uthuggen. Denna bild
föreställer Anund Gustafsson Sture, riddare af Räfsnäs
och broder till riksföreståndaren Sten Sture, död
1462. Thoresund håller 50.’r mtl. ined en
befolkning af 1,300 personer på en areal af 14,950
tunnland, hvaraf 620 äro sjöar och kärr. Adr.
Mariefred.
Tlinrfiii * en namnkunnig jarl på Oi kneyöarne,
hvilken skall hafva gjort en valfarl till Rom, för
sina synders förlåtelse, var fader till Paul
Thor-finsson, hvilken några historieskrifvare antaga
hafva äfven varit jarl öfver Orkneyöarne och
förmäld med en dotter till den svenske konungen
Ilåkan Röde, som i tretton år förde regeringen
efter Stenkils död; men om hvars såväl
bedrifter, som slägt man föröfrigt saknar alla
underrättelser.
Tliorsjeier HniiHiliulit, så benämnd, emedan
ban var från de danska länderna, var någon tid
bofskald hos svenske konungen F.rik Knutsson. Man
känner dock icke något af honom författadt qväde.
Tliorueril (Mytb.). Ilori/nlirud [Tempelbrud). Så
kallades en prinsessa, hvilken efler döden blef
dyrkad som gudinna. När hennes fader, konung
Ilölge, dog, kastades öfver honom en grafhög
full med guld och silfver. Skalderna kallade
derföre guldet llölges graflak. Ilölges rike kallades
Ilalagaland. — Thorgerd hade ock en syster,
Yr-pa; äfven hon blef, efter döden, dyrkad soin
gudinna.
Tliortcny Ijnginiui, Tiundalanris lagman under
Erik Segersàlls och hans sons, Olof Skötkonungs
tid, en ràdklok och förståndig inan, samt näst
konungen den mvndigoste i riket, är en af vår hedniska
fornalders markvärdigaste personer. Äfven hans
fad>T och farfader, af samma namn, anses före
honom hafva varit Tiundalands lagmän, de mest
inf)% lelserika personer då för tiden. Då Slvihjörn
Starke tågade mot Upsala, för alt anfalla sin
farbroder, Erik Segersäll, var det förnämligast Thorgny
Lagman, som drog för,org om sveahärens
sammandragning och uppställning, lian ordnade lederna
och lät gifva goda vapen åt dem, som dermed
icke voro försedde. Pä hans råd skedde äfven,
alt man främst i spetsen af bären uppställde bela
rotar af hästar och tjurar, hvilka voro med ok
sammankopplade, samt oken åter genomstungne med
långa spjut och andra hvassa jern. Dessa
åstadkommo sedan elt stort nederlag bland Styrbjörns
folk, och bidrogo mycket till Erik Segersälls
seger pä Fyrisvall. Morgonen af sista dagen under
slaget, säges Thorgny Lagman hafva framburit
konung Erik Segersälls unge son, Olof, i sitt
sköte för den uppställda sveahären, och öfvertalat den
att hj Ila honom till fadrens efterträdare på Upsala
konungastol, i händelse konung Erik under dagens
afgörande strid skulle stupa. Sedan omtalas icke
Thorgny Lagman i våra häfder förrän under de
sista ären af Olof Skötkonungs regering, då
Ragvald Jarl från Westergötland, åtföljd af norrske
konungen Olof llaraldssons sändebud, Björn
Stallare, drog till Upsala att förmå sveakonungen till
förlikning med Norrige. Thorgny Lagmans
förhållande vid delta tillfälle är elt af de
märkvärdigaste dragen af vår äldsta historia, och det tal,
ban för konungen boll på Upsala ling, skall
alllid förblifva det mest lysande prof på de gamle
svenske odalmännens stolla sjelfständighet, samt
aldrig förglömmas, så länge Sverige bar någon
historia. Han var nu kommen till hög ålder, så
alt ban, oberäknadt myndigheten af sitt embete,
äfven var bögst vördad för sin långa erfarenhet
och sina stora förtjenster. Man ansåg honom
allmänt för den visaste inan inom hela Svea välde, och
sä stort var hans anseende, att, då ban talade pä
tinget, trängde sig alla intill, för att böra hans
ord; och hvad han sade, det var såsom taladt af
hela folket, hvars vilja och beslut voro lag för
konungen. Till denne nnndige man red Ragvald
Jarl, ty Thorgny var hans frände och
fosterfader. Med Jarlen redo äfven Björn Stallare och
hans män. Dà de ankommo till Thorgnys gärd,
sågo de bär stora och präktigt byggda bus, ule
pä gården slodo många män, som mottogo de
resandes hästar och saker. Inne i stugan var en
stor myckenhet af folk församlad, och i högsätet
salt en gammal man, till hela silt utseende så
vördnadsbjudande, att Björn Stallare och hans
följeslagare sade sig aldrig förr hafva sett en så
manlig, storväxt och herrlig man. lians yfviga
skägg bredde sig ut öfver hela bröstet; och var
så långt, att del låg ända ned i hans knä.
Jarlen steg fram och helsade honom. Thorgny
tillbaka välkomnade jailen och had honom gå till
det säte, der ban var van att si t in. lian satte
sig då pä andra sidan, midt öfver emot Thorgny.
Jarlen dröjde några dagar, innan han framsade silt
ärende. Ändtligen bad ban Thorgny alt gå med
sig in i samtalsrummet, till öfverläggning i ett
vigtigt ärende. Med dem gingo äfven Björn
Stallare och hans följeslagare. Då log jarlen till
ordet, berättade först huru konung Olof i Norrige
sändt sine män hit, för att göra fred; lalade
sedan länge om den olägenhet Wes|gölerne hade af
ofriden med Norrige; sade, alt ban lofva! de
norr-ske sändebuden ait följa dem upp till
sveakonungen; men fruktade nnckel för utgången af delta
ärende, emedan konungen tog denna sak sä illa
opp, att ingen djerfdes tala till bonotu derom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
