Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
38
Tliorgay Eiaginao.
Tlior i fjället.
"Derföre," tillade ban, "bar jag nu kommit bit till
dig, min fosterfader, emedan jag icke sjelf k8n
hjelpa mig i denna sak; men boppas af dig goda
råd och ett godt bistånd." Thorgny leg en slund;
omsider svarade ban: "Sällsamt förhållen j eder,
som eflerslräfven böga värdigbelsnamn; men icke
veten att reda eder, då j kommen i någon vanda.
Hvarföre betänkte du icke, innan du utlofvade
denna färden, att du icke har makt att tala emot
konung Olof. Tyckes mig för den skull det
icke ringare alt vara räknad bland bönder, och
fritt kunna säga lit hvad man vill, fastän
konungen sjelf hörer derpå. Nu vill jag dock komma
till Upsala ling, och skall göra dig det bistånd,
att du månde orädd kunna framställa inför
konungen, hvad dig godt synes." Pa tinget, sedan
konung Olof med vrede och häftighet afvisat Björn
Stallares och Bagvald Jarls framställningar, steg
slutligen Thorgny Lagman upp, och ined honom
reste sig tillika bela allmogen. Alla de, på
hvilkas vägnar ban talade, och alla, som nnnorslades
hade varit, trängde nu fram, för alt lyssna till
hvad ban skulle säga. På honom hvilade nu
deras enda hopp, hvilka arbetade på freden med
Norrige. Sedan sorlet af myckenheten, braket af
vapen, bullret och gnyet småningom tystnat, och
ljud åter ficks, log Thorgny till ordet och sade:
"Annorlunda är nu Svea konungars sinnelag, än förr
varit hafver. Min farfader Thorgny mindes väl
Upsalakonungen Erik Euiundsson, och sade det om
bonom. att då han var i sin lättaste ålder, hade
ban hvar sommar sin här ute, drog i härnad lill
åtskilliga länder och lade under sig Finland,
Ryssland, Estland, Kurland samt inånga andra länder i
ösler, och kan man ännu se de jordborgar samt
andra stora verk, som han der gjorde; dock var
ban icke så högmodig, att ban ju icke ville höra
de miin, som hade nägot vigtigt för honom att
framslälln. Min fader Thorgny var med konung
Björn en lång lid och kände väl hans seder; och
stod rikel i Björns dagar uti mycken styrka och
makt samt led 8ldrig minskning; dock var han
vänlig emot sina män. Jag sjelf hafver konung
Erik Segersäll i godt minne, och var jag med
honom i många härfärder, lian förökade Svea välde
och värjde det manneligen; dock var del oss
alltid lätt alt med honom komma i samråd. Men
den konung, som nn är, låter ingen lala med sig
och vill inlet annat höra, utan det allena, som
honom behagar, hvilket han med all häftighet
drifver. Deremot låter han sina skallländer
nn-dangå sig genom sorglöshet, men fikaratt behålla
Norrige undpr sig, hvilket ingen sveakonung förut
har eftersträfvat, och hvarföre mången man
måste sitta i oro Nu vilja vi bönder, all du,
konung Olof, gör fred med Norriges konung och
gifver honom din dotter Ingegerd till äkta Vill du
återvinna de riken i ösler, hvilka dina fränder och
förfäder egl fore dig, sä vilja vi alla följa dig.
Men vill du icke göra det, som vi säga, så skola
vi öfverfall» och dräpa dig; ly ingalunda månde
vi tåla ofred och olag af dig. Så hafva våra
fäder fordom gjort, när de på Mula (Mora?) ling
störtade i en källa fem konungar, hvilka voro
uppblåste af öfvermod, såsom du nu är emot oss.
Säg nu slraxt hvilketdera du vill välja." Sedan
han slutal delta kraftiga tal, hördes stort
vapenbrak och allmänt bifallsgny af hela bondehären.
Konungen stod då upp och svarade, all ban ville
låta allt så ske, som bönderne begärde, ly så
bade alla Sveakonungar förut gjort, att de låtit
allmogen råda med sig på linget.
Tliorgoilius eller Tliursoiliiia, en Norrman
af liötbisk härkomst, infann sig hos Olof
Skötkonung, då han vistades uli Westergötland och
föreslogs af bonom hos erkebiskopen i Hamburg
till biskop öfver de Svenske Götherne. Delta
bifölls och 1014 förklarades Skara för biskopssäte,
hvars förste biskop Thorgolbus blef; men hvilken
dock lill en början i sex år uppeböil sig i
Husaby, lill dess alt är 1020 S:t Sigfrid ditkom,
vigde Tborgothus lill biskop och lade grunden lill
Skara domkyrka. Efter Olof Skölkonungs död,
då Tborgothus begynte blifva gammal och orklös,
resle ban öfver lill erkebiskopen i Bremen, der
han slutligen blef spelälsk och dog 1030, samt
blef begrafven uli S:l Petri kyrka derstädes.
Thoruttther Miarile, en af Olof Skölkonungs
fogdar, sändes af denne konung, jemte sin broder
Asgöther, all, hvardera åtföljd af lo|f man,
uppbära den Svea konungen tillkommande skatt af
dess landskaper i Norrige, kort efler sedan Norske
konungen Olof Haraldsson lagt dessa under sitt
välde. Bröderne drogo vesterut öfver kölen och
kommo först till Veradalen, hvarest de stämde
bönderne lill ling samt aflordrade dem den vanliga
skallen. Sedan bönderne häröfver inhämtat
hvarandras tankar, rådgjort och öfverlagl, gåfvo de
till svar, all nu som förr ville de gifva den skatt
Svea konungen kräfde, så framt konung Olof i
Norrige icke fordrade af dem någon landskyld, ty
icke kunde de utgöra dubbel skall. Lika svar
fingo sändebuden högre upp i landet på alla de
ling, de höllo med bönderne. Bällre lyckades det
dem icke heller i Skön och Stioradal. Dä beslöto
de alt draga lill Olof llaraldsson sjelf, alldenstund
bönderne bänsköto saken till konom. De foro dà
lill N daros, der de föredrogo sill ärende för
Norske konungen, hvarvid Asgöther skall hafva hållit
ett trotsigt tal, hvilket af Olof llaraldsson
saktmodigt besvarades. Thorgölher drog då med sina
tolf inän åter hemåt lill Sverige, emedan ban fann
nägol vidare icke kunna uirällas; men då bans
broder icke desto mindre fortfor alt fara genom
landet för alt indrifva skatter, blef ban med sina
män på Olof llaraldssons befallning gripen och
bängd.
Thor|in inn. med Slurkö, år beläget i Östra
bä-rad af Carlskrona län, 2^ mil O.S.O. från
Carlskrona oi b tillhör 3 kl. konsist. Socknen beslår
till större delen af en sandö, hvars hemman
nästan allesamman äro belägna vid sällsjön, samt
för öfligt af en skärgärd, som beslår af 5
bebodda skar, och Hera obebodda. Den odlade
marken har mest sandjord. På ett af skären, vid
namn Utlängan, finnes god sandinylie-åker och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
