Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tlicrxliiilla»
Thorodder och hans följeslagare, betänkande sin
fa ra, lade den följande dagen obemärkt sina
kläder och vapen tillreds, Qydde sedan om natten
bort och begåfvo sig till skogen. Om morgonen
när de saknades, satte man efter dem med
spår-bnndar. De igenfunnos, grepos och fördes åter
bem till gärden till elt uthus, hvarinom var en
djup båla i jorden. Dit blefvo de kastade och
falluckan öfver hålan tillstängdes. Vid inidjulen
drog Tborer Lagman och med honom alla fribome
män till svågerns gård, att der dricka den öfriga
delen af julen. Emellertid skulle de
hemmablif-vande trälarne hafva akt på jordkulan och gifva
fångarne mal. Thorer Lagman gaf trälarne dryck
till öfverflöd, alt äfven de skulle få liöjda sig af
julen. Trålarne, under sin egen glädje, tänkte
pä de olycklige fångarne, samt ville alt icke
heller dem något skulle fattas och buro således rnat
till dem rikligen. Till erkänsla för denna välvilja
qvad Thorodder visor för dem. De slöto deraf,
att ban måtte vara en ypperlig man, visade
honom aktning och gåfvo honom ned i kulan ett stort
brinnande ljus; de försummade äfven om qvällen
elt tillstänga luckan. Om natten arbetade sig
Thorodder och hans följeslagare upp ur kulan. I
buset, som stod deröfver, funnos renshudar med
vidhängande klöfvar. De lösskuro klöfvarne, bun
do dem alviga under sina fötter, lände sedan eld
på en kornlada och flyktade till skogen. Om
dagen gömde de sig, om nallen vandrade de vidare,
tlundarne, som skulle uppspåra dein, förvillades af
de bakvända spåren. Efter dessa och andra
äfventyr kom Thorodder Snorreson lyckligt, men
med oförrätlade ärenden, tillhaka till Norrige.
VliomhUllM är en urgammal uppstad, belägen
11 I mil landvägen och 101 mil sjövägen från
Stockholm samt 9 mil ifrån Nyköping, i en af
herg omgifven trakt, som nära liknar en skärgård.
Staden bar god hamn och lastageplats, och den
förbiflytande Thorshälla-ån utfaller ^ mil nedanföre
i Mälaren. Landtbruket utgör dock
hufvudnärin-gen, och stadens handtverkerier, handel och
sjöfart äro föga betydliga. Dock funnos år 1825
här 7 handlande och 2 I mästare i särskilda
handtverk. Marknad hälles här årligen den 12 Oktober.
Stadskyrkan är gammal, byggd af sten och har
elt spetsigt torn af 153 alnars böjd, som kan ses
ända till VVesterås och ännu längre. Stadens ägor
utgöra 12 3 mtl. eller 601 tunnl., hvaraf 342
utgöra åker, 224 äng och 35 skog och utmark.
Staden är sk>ldig alt hålla 7 båtsmän. Den
styres af en borgmästare och hörer till 5:te klassen,
N:o 37. Dess vapen är S:t Olof Gilles sigill,
deruti konung Olof finnes afbildad med riksgloben
och en bila. Stadens tomter äro omkring 100
och dess folkmängd besteg sig är 184 4 till 600
personer. Dess tullinspektor hörer till Stockholms
distrikt. Staden utgör, jemte Thorshälla
landsförsamling, ett eget pastorat af 2 kl. konsist.
Landsförsamlingen är belägen vid Mälaren och
äger 780 inbyggare på en areal af 18,401 tunnl.,
hvaraf 350 äro sjöar och kärr. Inom Thorshälla
socken märkas Holms bruk eller Sv. ho/mans bam-
Thorn. 43
mare och kniphammare. Staden Thorshälla bar
eget postkontor.
Thorn. Denna starka och välbefästade stad bar
flera gånger varit vittne till besynnerliga
händelser och lysande krigsbragder genom de svenska
vapnen. Deribland äro isynnerhet tvenne
tilldragelser under konung Karl X Gustafs fälttåg
särdeles märkliga. Den 20 Oktober 1655 uppbröt
konungen från Krakan och medförde en slor del
af svenska bären, samt 7000 quartianer under
Ko-niecpolski. Tåget gick med raska steg ät
Preussen, hvarunder Thorn intogs på följande sätt: En
Johan Kasimirs mellanlöpare eller spejare, vid namn
Zylkiewicz, bade af polske konungen orb rådet
blifvit skickad för alt underhandla med
Cbmiel-nicky, och medförde för sådant ändamål flera
obegränsade såkallade hvita fullmakter, försedde med
Johan Kesimirs underskrift. Zylkiewicz ansåg
denne konung belt och hållet förlorad och reste
derföre till Karl Gustaf, samt röjde alla sin förre
herres planer. Denne man och Radziejowski
användes alt genom list bekomma Thorn.
Zylkiewicz låtsade vara aflardad till staden, och
uppvisade en af sina fullmakter, hvaruti han öfver
Johan Kasimirs namn hade skrifvit elt falskt bref,
uti hvilket denne konung fötklarade, att ban
nedlagt regeringen och frisade undersålarne från
deras trohetsed. Rådet i Thorn ville knappt tro
sina ögon; men de sågo tydligen konungens namn
och sigill, samt visste alt Zylkiewirz bade bans
fulla förtroende. Dessutom bestormade af
Radzie-jowskis föreställningar och hotelser, öppnade de
slutligen sina porlar, d. 24 November , för
Svenskarne, hvilka af der förvarade enskildta
dyrbar-heler funno ett rof af, såsom det uppgifves, ända
lill två millioner gyllen. Några år derefter
inträffade en ganska märkvärdig belägring af
staden Thorn. Der låg nemligen en besättning af
2000 Svenskar, under anförande af
genr-ral-majo-ren Bülow; riksrådet Rengt Oxenstjerna föreslod
den inre förvaltningen. Krän Maj månad 1657,
dä Karl Gustaf lemnade Polen, till Juli månad
1658, afvärjde denna lilla styrka hvarje försök
till stadens innestängande, och företog sjelf flera
ganska lyckade slrnllåg. Sistnämnda manad kom
en betydligare trupp Polackar under Czarnecki,
Lithauer under Sopieha och Österrikare dit. Af
denna öfverlägsna makt blef nu Thorn alldeles
innestängd). I början af September kom Johan
Kasimir sjelf med så betydlig förstärkning, alt alla de
belägrande trupperna tillsammans utgjorde 40,000
man. En trumpetare inskickades med uppmaning
att öfverlemna fästningen lill dess rättmätige herra
orb konung, Johan Kasimir. Rülow svarade
bärtill: "Konung Karl Gustaf af Sverige är min ende
rällmätige herre och konung, saml den, hvars
befallningar det åligger tnig alt lyda." Nu
begynte den egentliga belägringen med all makt.
Alla stormningar blefvo dock afslagna, och
dessutom en mängd lyckliga utfall gjorda. Slutligen,
i förlitande på sin stora öfverlägsenhet, beslöto
de belägrande att förelåge en allmän storm, och
valde dertill natten efler Gnstaf Adolfs dödsdag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
