Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thorsfanus.
Tliomten Thorbjörnsson. 45
Thorstamis, eller Thorsten» kanik och pastor
i Eriksberg uli (iesene bärad, blef, sedan biskop
Rudolphus i Skara, af fruktan för drottning
Margareta, flytt ifrån riket, af domkapitlet väld till
hans efterträdare 1395. lian beriimmes såsom en
försigtig, myckel ansedd och myndig inan,
hvilken under den oroliga tiden var fäderneslandet till
stor hjelp med råd och dåd Han bivislade
riksdagarne i Nyköping 1396, i Kalmar 1397, der
ban med tvenne andra biskopar krönte konung
Erik af Pommern och underskref afhandlingen om
Kalmare-unionen, samt uti Köpenhamn 1398. Han
säges hafva visat stor omvårdnad om sin
domkyrkas fördelar, och sökte förskalTa den gåfvor och
förmåner. Uli en hög ålder lärer ban hafva
aflidit år 1404.
Thorsten, Lagman i Öster götbiand och konung
Emund Slemmes råd, uppräknas ibland dem, som
deltogo uti Danabolms möte.
Thorsten af Wenlerglilliland nämnes bland
de fullmäktige, som deltogo uli det namnkunniga
Danabolms möte, hvarvid gränsen utstakades
emellan Göthaland samt de lill Danmark hörande
land-skaperna Skåne, Halland och Rlekinge.
Thorsten llrunsson, till lläggelorp, af
Forstena ätten, blef 1524 och 1532 sloltslofven på
Elfsborgs slott, samt 1534 lagman i Wermland.
Thorsten den Helige skall, enligt en gammal
munklegend, omkring år 1100 hafva varit en
fattig fäherde, som vallat en rik och mäktig
busbondes boskapshjordar uli Kinne härads skogar uti
Westergötland. Han bade blifvit delaktig af det
heliga dopet, samt var en from, allvarlig kristen.
Vid en slor sten i skogen bade han valt sill
ensliga bönerum, der uppehöll han sig ofta större
delen af dagen, stadd i sina böner, och aldrig
skedde någon olycka med den boskap, ban vaktade,
lians goda uppförande och gudsfruktan hade väckt
bans matmoders uppmärksamhet, och måhända var
bon äfven i hemlighet en krislen; men hans
hos-bonde deremot en ifrig hedning och kristendomens
förföljare. När den hedniske mannen förnam, alt
bans träl Thorsten bade antagit den nya
läran, sökle han, af bans dagliga bortovaro från
boskapen, anledning alt missbandia honom; men
då husbonden aldrig led någon olycka häraf, ville
han ej, för sitt ryk’e skull, ådagalägga all sin
ondska. Slutligen, då ban märkte, alt hans
hustru hade medlidande med den fattige tjenaren,
och måhända äfven misstänkte hennes benägenhet
för kristendomen, gick han en dag hemligen ut i
marken och faslband en oxe vid ett träd djupt
inne i skogen. Vid hemkomsten lät ban söka
efter oxen. och då denne icke igenfanns, gick ban
bort lill Thorsten vid hans vanliga bönställe, der
ban lät faslhinda och slagta bonom pä den stora
Menen, sägande sig sålunda offra honom ät
Kristus. Från denna tid var all välsignelse borta
från den rike mannens hjordar och ladugård, och
ban led beständiga olyckor med sina kreatur, så
att många tyckte sig deri skåda ett straff af
himmelen, och ell tal spordes bland folket, alt
Thorsten varit en helig man och martyr. En tid der-
dereffer tilldrog sig i slaklmånaden, att den
hedniske mannen kom in i huset, just under del
huden drogs af en slaktad oxe, då i detsamma den
fromma hustrun yttrade: "Visserligen var Thorsten
en oskyldig man och belig martyr, nu hos Gud i
himmelen." Då svarade mannen hell vred och
hånande henne: "Så mycket är denne trälen Thorsten,
den du kallar helig och säger lefvande i
himmelen, nu vid lif, som oxen, den du ser
sönderskäras i stycken." Knappt hade ban likväl uttalat
dessa ord, förrän, enligt legendens påstående, den
slaglade oxen reste sig åter lefvande upp, till de
förskräckta kringståendes stora bäpnad. Vid
gården Lilla Rjiirum visades ännu 1709 lemningar
efter ett kapell, benämnt "S:t Thorstens Kapell,"
som varit invigdt till den mördade fäherdens
minne, och en källa, som säges uppsprungen, der hans
blod flöt, kallas ännu af folket i trakten "S:l
Thorstens Källa." Der hafva ifrån äldre lider tillkaka,
såsom det stundom ännu i dag lärer ske, offer
blifvit gjorda och vallén hämtats, som förmenas
hafva en slor kraft att bola sjuka, särdeles
boskapskreatur.
Thorsten Ingelssoii förordnades 1436 af
riks-marsken Karl Knutsson Bonde till höfvitsmän i
Wermland, men gjorde sig slraxt, tillika med
Jösse Hansson, upprorisk emot bemälde herre,
hvarföre de snart blefvo fasltagne, dömde till
döden, saml 1437 uppbrände på ett bål.
Thorsten liiinrrarmued eller
Skeppsbyggmästare, en höfding i Norrige och en ibland dem,
som uti slaget vid Slicklarstad fäktade emot Olof
den Helige, var den som under drabbningen med
sin stridsyxa gaf konungen första hugget. Delta
träffade i venstra låret, straxt ofvanför knäel,
och var så häftigt, alt konungen genast signade
ned mot en sten, kastade svärdet ifrån sig och
anropade den barmberlige Gudens bistånd. Sitt
tillnamn hade denne Thorsten bekommit för sin
stora skicklighet att bygga elt slags fartyg, som
dä för liden kallades Knarrar.
Thorsten Kristoffersson. till Bjurom och
Ulfslorp, af Forstena älten, förordnades 1597 till
sloltslofven på Wadstena slott. Ar 1598 kallades
ban befallningsman öfver Weslanslång, och 160i
sattes ban, tillika med flera andra, till
sloltslofven på Elfsborgs fästning, Följande året kallas
ban ståthållare på Elfsborg. Ar 1606 var ban
ståthållare på Leckö.
Thorsten Idndorinsson, äfven af Forstenn
ätten, förordnades 1602, tillika med tvenne andra,
till sloltslofven på Elfsborg; men året derpå gick
han utur riket, hållande konung Sigismunds parti.
Försl många år sednare fick han af konung
Gustaf II Adolf tillstånd att åter inkomma i riket,
och afled den 31 Mars 1631.
Thorsten Wimonsson, väpnare, nämnes flera
gånger på 1 iOO-talet såsom en myndig och
ansedd man, hvilken i Skara och på andra orter
höll lagmansting och räfsteting. Han förde elfva
rutor i sin adliga sköld.
Thorsten Thorbjörnsson, en berömd isländsk
skald, lefde uti konungarne Knut Erikssons och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
