Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tliraiuler den Gamle.
Thunander.
49
såsom en gren af de danske Tbottarne. Vid det
Roeskilska fredsslutet var den skånska
Tbotteät-ten i sitt högsta flor. Den hvilade förnämligast
på herr Taiee Olloason Thott lill Eriksholm,
den yngre af detta namn, hvilken dä var riddare,
riksråd orh befallningsman på ßörringe kloster,
den myndigaste och rikaste herre i Skåne på sin
tid, sä alt ban allmänt kallades "Skånskt liunyen."
Han afled just dä fredén slöts i Roeskild, så att
ban ej fick öfverlefva Skånes afträdande till
Sverige Hans son, Knut Thott, introducerades
166 4 på svenska riddarhuset. Ar 1677 öfvergick
ban, tillika med sina bröder, Holger och Tage,
till Danmark, der ban blef statsråd och
geheimeråd; men deremot blefvo deras gods i Skåne
indragna lill svenska kronan.
Tliraniler ilen gamle uppgifves af någre
författare halva varit en son af konung Ilaiald Ilil—
detand; men är för öfrigt alldeles okänd.
Thridje (Myth.). Så helte en af de förnäme
herrar och högvise män, hvilka suto i högsäten i
Asgårds dråpliga palats, och underrättade konung
Gylfve om Asalärans förnämsta innehåll, då Gylfe,
i skapnad af en gammal tarflig gubbe, och
antagande namnet Ganglere, begaf sig till Asagärd,
för att göra sig bekant ined Asiamännens
trosläror och seiler. De andra tvenne droltarne betle
Har (hög) och Jafnbar (jemnhög). Man tror dock
att dessa tre, Har, Jafnhar och Thridje var Odén
sjelf, hvilken uppenbarade sig såsom treenig.
Tliruilvagn (Mylh.). Så kallades den trakten af
himmelen eller Asgård, der Thors herrliga borg,
Bilskirner, var belägen.
Thrymer (Mylh.). En jätte, bvilken en gång
förelog sig en gång att bortröfva hammaren
Mjol-ner från Thor, medan han sof. När Tbor
vaknade och blef varse sin förlust, betogs så väl ban
som alle de öfrige gudarne af den häftigaste
bestörtning, emedan Thors hammare just var det
vapen, hvaraf Åsarne väntade största försvar mot
Muspels söner, samt mot Riinlussar och troll.
Thule. Denna benämning Gnnes uti de äldsta
skrifter, soin tala om vår nord, tillagd
densamma; men dock hafva alla häfdaforskare, hvilka
sökt reda deona fråga, icke kunnat komma till
någon visshet om, hvilket land, som egentligen
dermed af de gamle betecknades. Namnet
förekommer först uti den resebeskrifning, som den
lärde Greken Pytheas från Marseille författat, orh
hvilken afhandlar bans resa lill norden i fjerde
seklet fore kristna tideräkningen. Denne Pytheas
seglade öfver Atlantiska hafvet och kom till
Brit-tanniska öarna. Der borde ban berättas om ett
land, Thule, som låg sex dagsresor derifrån mot
norden, och gränsade lill det isiga hafvet. Detta
land var det jtlersta af alla länder i norr, och
sträckte sig upp under sjelfva norra polcirkeln,
så att vid sominarsolståndet, då solen gick genom
kräftans tecken, hade man der ingen natt, och
tvärtom ingen dag om vintern. Af fina frukter
fanns der ingentiog, af tama djur föga.
Menniskorna födde sig der af korn och kålväxter, af
trädfrukter och rotfrukter. Der sad och honing
voro att tillgå, bereddes deraf en särskild dryck.
Den skurna säden infördes i hus eller logar, der
den ultröskades. Sjelf hade Pytheas icke sett
detta land. Hvad han dermed menade, var tydligen
nordvestra kusten af Norrige, dock tillades
benämningen Thule af sednare författare, hvilka i
allmänhet bade högst förvirrade begrepp om de
nordiska länderna, äfven åt Sverige. Många
bafde-forskare hafva gjort sig en stor och fruktlös möda,
att uti några norska och svenska ortnamn spåra
roten lill benämningen Thule. Efter all
sannolikhet kände de gamle nordboerne sjelfve aldrig till
detta namn, utan är den meningen troligen mest
grundad, som antager, alt benämningen
uppkommit af något feniciskt ord: Thut, eller dylikt, som
betecknade norden, köld eller mörker.
Thiin, en sorken i Ase härad af Skaraborgs län,
är belägen vid Wenern, 3J mil O.N.O. från
Wenersborg, mil V.S.V. frän Lidköping, och
tillbör 2 kl. reg. Annexer äro: Friel och Karaby.
I socknen inärkes: säteriet Gammalsloip, som år
1933 genom köp tillföll H. M. K. Carl XIV
Johan; Sålenäs, äfven ett säteri, med utsigt åt en
vik af Wenern, som kallas Dettern, och lued en
god hamn, benämnd Tvättstugan, vid hvars strand
är ett rymligt upplags-magasin; dessutom finnas
på elt ställe i socknen, som kallas Stenkullen,
tydliga lemningar af en stenmur efter någon
forntidens höfdingaborg, slott eller slörre byggnad. I
närheten deraf hafva stora och lilla Hofgården
varit belägna, och bland de flere sandkullar, som
legat omkring 150 famnar derifrån, finnes på
kyrkogårdens ägor ännu en öfrig, som vid fölen ses
kringsatt med stora stenar, och förmodligen är en
griflhög. Sockenkyrkan är vacker och rymlig,
och i socknen finnes en skola, hvilken frainl.
prosten J. Silerius år 1762 genom särskild donation
grundlagt, och soin sedermera genom kongl,
brefvet d. 28 Maj 1828 blef organiserad lill
folkskola. Socknens mark är i allmänhet jemn, med
jordmän af lera, och ingen skog finnes, utom vid
berregårdarna Såtenäs och Gammalstorp. Tbuns
socken håller 22 ^ mtl. med 650 inbyggare på en
areal af 4,235 tunnland, hvaraf 20 äro sjöar och
kärr. Adr. Lidköping.
T Ii un, liniers Wilhelm, född 1800 i
Westergöt||land, kapten och informations-officer vid
Krigsakademien på Carlberg, utvecklade sig genom
egen fallenhet, under Westins bandledning till en
fördelaktigt känd landskapsmålare. Af trenne hans
arbeten, utsigt af Carl Xlll:s torg med den då
ännu befintliga dramatiska theatern, och tvenne
utsigter af elt bruk i Dalarna, hade man de mest
grundade förhoppningar af hvad ban en dag
kunnat blifva i detta slag af konsten, om icke en
förlidig död bortryckt honom, till stor saknad för
alla hans vänner, hvilka beundrade icke allenast
hans skicklighet, utan äfven hans milda,
fullkomligt 0 ärdlösa väsende, som var elt särdeles
utmärkande karaktersdrag hos honom. Ilan afled på
Carlberg år 1829.
Tliunaniler, Jonn» Per««on, från Tuna i
Kalmare län, var en af de flere medelmåttor, som
Del. IV. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
