Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thunberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
58
Tilas.
Tiininelhed.
månader och erhöll derpå både smältares och
gar-mästares intyg, att ban sjelf kunde ensam förestå
ett hyttebruk. Sedan ban dessutom åtföljt
bärads-böfdingar på tingsförrättningar, blef ban 1732
auskultant i bergskollegium. Derefter ökade ban
sina kunskaper genom täta resor i bergslagen,
undersökte Dalarnas naturalhistoria och de
nordan-fjeldska bergverken i Norrige. I Dalarna fann
Tilas allt ifrån Johan UI:s tid ett slags bergfrälse,
försedt med särskilda sköldemärken. Han
aftecknade och stack i koppar åtskilliga af detta
frälses vapen, och sålunda började ban sina ined
tiden djupt gående studier i heraldik och genealogi.
Sedan fick han uppdrag att deltaga i en
skattläggnings-, refnings-, roterings- och
jemknings-kom-mission i Karelen, samt att tillika undersöka
möjligheterna för ökade kommunikations-anstalter och
näringstillfällen i Finland, hvilka arbeten dock
af-brötos af krigsrustningarna. År 1753 satt ban
åter i en beredning för Finlands uppbjelpande. Vid
dessa tillfällen gjorde han äfven flera utflygter till
de Ryska bergverken. Vid vetenskaps-akademiens
stiftelse blef Tilas en af dess förste medlemmar,
och bidrog sedan med många utmärkta arbeten till
dess handlingar. Då ban någon tid derefter, af
barm öfver uteblifven befordran till en syssla som
han väntade sig, ville lemna Sverige, utnämndes
ban till bergsdirektör vid Ljusnedal, med
jurisdiktion öfver bergverken i Herjeådalen och Jemtland,
hvilken befattning sedan förvandlades till
bergmästaresyssla. Såsom vice gränskommissarie, för att
ntstaka gränsen emellan Sverige och Norrige
genomvandrade den nitiske Tilas hela gränssträckan
ifrån Wermland ända till Torneå Lappmark, ofta
i lifsfara och under brist på alla förnödenheter.
Efter att 1743 hafva blifvit kammarherre,
utnämndes han 1745 lill assessor i bergskollegium.
Nu föllo en mängd uppdrag och förrättningar på
bans lott, såsom t. ex. cn svår reglering af
lim-merflottningen på Norska gränsen m. fl. Han blef
bergsråd 1755 och R. af N. O. 1757. Följande
året sökte ban att blifva revisions-sekreterare,
men förbigicks, hvilket grämde honom så, att han
begärde afsked ur statens tjenst. Ändtligen
hugnades ban 1762 med landshöfdinge-fullmakt,
hvarefter ban 1765 utnämndes till riddarhus-direktör,
1766 upphöjdes till friherre och 1767 blef
kommendör af N. O. Ett af hans mest smickrande
uppdrag var att I76S få åtfölja kronprinsen på
den bekanta bergslagsresan. Tilas var en af
Sveriges utmärktaste samlare i flera grenar och bade
sex rum fulla af dyrbara samlingar, hvilka alla
förgingos genom eldsvåda i Stockholm 1751. Med
stor outtröttlighet, påbörjade ban genast nya
samlingar och lemnade äfven efter sig ganska
betydliga samlingar uti historien, mineralogien och
bergsvetenskapen, hvarpå ban nedlade största delen af
sina icke ringa inkomster. Han blef äfven
riks-beraldikus, samt var en verksam utskottsledamot
under elfva riksdagar. Afled d. 27 Okt. 1772.
Bland bans skrifter märkas: En Bergsmans rön och
försök i mineralriket; Förslag lill inledning af en
Svensk Bergkompass; Tal om Slenrikets historia; Tal
om Sveriges mineralhisloria, m. fl. i
vetenskapsakademien bållna tal.
Tillanriz, Klias, son af en kyrkoherde Tilländer
i Wexiö stift, antog namnet Til-Landz, sedan ban
efter en sjönöd beslutat att alltid resa till lands.
Var medicine doktor och professor i Åbo, för
öfrigt skicklig Grek, skref Italienska poemer och
ägde stora herbarier, som ban till en del samlat
i Belgien; var ock skicklig att tillreda läkemedel,
hvilket kom till nytta, enär dä i Åbo ännu icke
fanns någon apothekare. El. Tillandz dog år 1690.
En ört, Titlandsia, bär bans namn.
Tillberga, en socken i Siende härad af Westerås
län, är belägen 1-j- mil N. ifrån Westerås, 2J
mil S. från Sala och tillbör 2 kl. konsist.
Socknens norra del, bortom Tortuna-ån, bar mycken
berg- och skogsmark; men i södern är socknen
mestadels jemn, jordmånen är lerhaltig och
åkerbruket hufvudnäring. Bland gårdar märkas
säteriet Hedensberga (se detta ord), säteriet Hellby,
2J-mtl. frälse, tillhörigt frih. Tersmeden, m. fl.
Kyrkan ar reparerad 1820. Vid Beyby i norr visas
lemningar efter en borg. Socknen håller 36 $ mtl.
med 760 invånare på en areal af 7,753 tunnl.,
hvaraf 15 äro sjöar och kärr. Adr. Westerås.
Tillinge, en socken med Svinngarn, är belägen
vid Enköping i Asunda härad af Upsala län, 4^
mil S.V. från Upsala och tillbör 1 kl. reg.
Landet är slätt och skoglöst, och folket närer sig af
åkerbruk. Inom socknen ligger säteriet Lundby
om 2 hemman. Runstenar förekomma vid Urlunda
bro, Vestra Gärde och Tyresta. I denna socken,
pä Gataskogen (se detta ord), mellan Enköping
och Nyqvam, föreföll är 1365 ett blodigt
fältslag mellan konung Albrekt och Magnus Smek, då
den senare blef fången. Socknen håller 80 j| mtl.
med 1,448 inbyggare på en areal af 12,057 tunnl.,
hvaraf 250 äro sjöar och kärr. Adr. Enköping.
Tillinge slag, som äfven stundom kallas slaget
vid Enköping eller slaget på Gataskog, stod d. 3
Mars 1365 och afgjorde konungarne Magnus
Erikssons och Håkans slutliga öde i Sverige samt
konung Albrekts konungavälde. De tvenne förra hade
med en samlad krigshär dragit upp till öfra delen
af landet, för att åter utdrifva den af de missnöjde
rådsherrarne inkallade och hyllade konung Albrekt
af Mecklenburg; men blefvo under vägen från
Weslerås af dennes trupper öfverraskade på
Til-linge slätt och Galaskogen nära Enköping, der,
efter ett blodigt fäktande, de båda konungarnes
trupper blefvo i grund slagna. Många ansenliga
män stupade på båda sidor, deribland drotsen
Johan Cbristineson och rådet Magnus Röde. Konung
Magnus Eriksson blef på sjelfva valplatsen tagen
till fånga och konung Håkan illa särad. För de
öfvervunna återstod då ingen annan utväg, än att
i största hast draga sig undan, då konung Håkan,
för att skydda sin flykt, lät efter sig upprifva
Osteiisbro nära Nyqvarn och såmedelst kom i
säkerhet, hvarefter han skyndade med sitt
öfverblifna folk undan till Norrige.
Tluimelheil, ett annex till Ulricehamn, är
beläget i Redvägs harad af Elfsborgs län, | mil N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
