Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thunberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TjUMta
TjKDffvide-ateneii.
65
och 3 konsist. Folkmängden i kontraktet uppgår
till 16,783 personer. ’
Tjust, Siildrn, är ett härad, beläget i S.V. frän
Norra Tjust, utgör något öfver 12 qv.mil och
innehåller 9 socknar, nemligen: Odensvi, Hjortbed,
Lorknevi, Blackstad, Hallingeberg, Gamlebyn,
Glad-hammar, Vesterrum och Törnsfalla. Tillsammans
utgöra dessa socknar 305 £ mtl. med en folkmängd
af 15,983 inbyggare på en areal af 288,060 tunnl.,
af hvilka 30,600 äro sjöar och kärr. I bergen i
Södra Tjust har man brutit koppar och äfven
kobolt, det senare i ymnigbet och af en förträfflig
qvalitet. Äfven från sjöarna i häradet har man
hemtat jernmalm, som dock är af en sämre
beskaffenhet.
Tjust, Södra, ett kontrakt inom Linköpings
stift, innefattar samma 7 pastorater som Södra
Tjusts bärad, och bland dem äro 2 regala och de
öfriga 5 konsist. Folkmängden i kontraktet
uppgår till 17,902 personer.
Tjädern (Tetrao Urogallus) hörer till
Hönsfoglarnes ordning och igenkännes med sina ända till
tårna fjäderklädda tarser och sin afrundade stjert.
Hannen är vattrad med svart, på halsen med
ask-blå, på vingarna med rödbrun grundfärg. Honan
är spräcklig och vågig, med svart, rostgult och
hvitt. Tjädern förekommer i Sverige nästan i alla
trakter, der större barrskogar finnas; men
aftager i storlek, ju längre ban kommer i norr,
och ofvanom 68:dc nordliga breddgraden träffas
han mera sällan. I några trakter af riket bar ban
ock till följd af krypskyttet på senare åren
märkbart aftagit eller alldeles försvunnit. I södra
Sverige väger en gammal tjädertupp stundom ända
till 15—16 marker; rnen i Norrland väger ban
sällan mer än 10j. och i Lappland sällan öfver 9.
En tjädertupp i medelstorlek håller i längd
omkring 3 fot 3 tum samt i vingbredd 4 fot 2 £
tum. Hönan deremot ar betydligt mindre och
häller i längd endast omkring 2 fot 3 tum äfvensom
i vingbredd 3 fot. Ungarna äro fläckiga af
rost-gult, rödbrunt och svartaktig|. Stundom
förekomma af denna fogel äfven Gallliönor, som
genom en sjukdom i äggstocken blifvit oförmögna
att fortplanta sig, och dä i det narmasle antaga
tjädertuppens färg, ehuru de lill storlek förblifva
som andra tjäderhönor. Tjädern håller sig helst
i djupa barrskogar, der välten finnes i
grannskapet; men träffa» -äfven der barrskog är blandad
med löfskog. Hans födoämnen är nemligen tall—
och granbarr, enbär, knoppar af al, björk och
hassel samt ekollon. Hans flygt ar tung och ovig,
och ban träffas om dagen vanligast på marken,
så framt ej snö fallit, men om natten sitter ban
alltid i träd. Ehuru af naturen skygg, blir ban
dock stundom folkilsken och bugger, liksom
kalkontuppen, efter dem, som nalkas hans
vistelseort. Efter regeln är han stannfogel, men
företager dock stundom, man vet ej af hvad anledning,
långväga flyttningar från en trakt till en annan.
Eljest bar ban sina gifna årliga lekställen,
vanligen i närheten af skogskärr eller sjöar, och i
»lutet af Mars eller i börjao af April börjar ban
vanligen spela, för att samla hönorna omkring
sig. Han lefver nemligen i månggifte. Detta spel
försiggår med flera olika ljud: först höras
knäppningar med ett smackande ljud såsom af
pellep-peltep-peltep, derpå böres ett starkare slag, kltckop,
(klnnken) och hastigt derpå en mängd bväsningar
(sisningen eller sugningen), liksom af hede-hede-hede
Under sisningen hvarken bör eller ser ban
skytten, som då belt tryggt kan narma sig intill
bonom. Fogeln synes då vara i fullkomlig
hänryckning, och meddelar åt sjelfva trädet, på hvilket
han spelar, en egen dallrande rörelse; äfven
hönorna råka, då trampoingen föregår, stundom i
sådan extas, att de låta taga sig med blotta
händerna. Tjäderjagt anslälles för öfrigt pä flere
sätt, såsom med rappbönsbund, med stöfvare eller
fogelbund; pä spel under lektiden — då fogeln
lätt kan öfverraskas — samt äfven för bloss
eller genom lockning, och om vintern med lodbössa.
Tjädern fångas på flera ställen äfven dels med
snaror, som äro antingen sätt- eller vippsnaror,
dels med fallstock, nat o. s. v. Köttet af de unga
foglarna är godt och läckert.
Tjä||rnö, en socken i Finspångs bärad, är
beläget mil N.N.V. från Linköping och hörer till
2 kl. konsist. 1 socknen märkas: säteriet
Johannisberg, om 2 mil., skattehemmanet Skonnarbo 1
mtl. samt jernbruken Skonnarbo, Chrisline[ors,
Hàt-torp och Lemnån. Kolning och spiksmide äro här
allmänna binäringar bland allmogen. Ödelagda
jerngrufvor i socknen äro: Måsgrufvan,
Bönbäcks-grufvan, Utberget och Nyberget. Ett stenkast
ifrån kyrkan ligger gästgifvaregården Tjällmo.
Socknen håller 61 mtl., med 2,490 invånare på
en areal af 42,143 tunnl., hvaraf 3,220 äro sjöar
och kärr. Adr. Linköping.
Tjiin g v ide-stenen. En runsten, som fått detta
namn, anträffades om sommaren 1844 vid
Tjäng-vide gård i Älskogs socken på sydöstra sidan af
Gottland. Denna slen bar derstädes blifvit
upp-gräfd ur en grusbacke, hvarest ingen förut anade,
alt något af menniskohand formadt eller muradt
kunde vara gömdt. Stenens böjd är 2 alnar 22
Svenska verktum; bredden nertill är 2 alnar 6 tum,
upptill 1 aln 21 tum, samt tjockleken 6 tum.
Stenens yta synes icke hafva blifvit planbuggen,
innan de deri tecknade bilderna blifvit anbragta,
ntan man har tagit en af naturen någorlunda slät
stenhäll (sådana som på Gottland ännu ej sällan
träffas) och derpå anbragt figurerna; ty ytan har
en mängd grunda urskålningar och långsluttande
upphöjningar. På den ena temligen släta sidan
befinnas nil inhuggna åtskilliga föreställningar af
menniskor, djur och ett skepp, ordnade i tvenne fält:
elt öfre och elt nedre; dock äro figurerna icke
djupbuggna, utan bottnen dem emellan är
borthuggen, sä att teckningen framstår såsom en
basrelief, fastän af ringa upphöjning. — En
åttafo-tad häst med orm- eller drakskepnader under sig,
och på hästen en ridande menniska med bred hatt
samt derjemte 3:ne andra menniskofigurer, af
hvilka en ar utstyrd i vid kåpa eller kjortel och ses
utsträcka båda händerna mol bästen, utgöra jemte
Del. IV. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
