Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thunberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tolffors.
Toll.
69
staden. Tolagen är således icke någon
statsinkomst utan en förmän, beviljad åt städerna genom
särskilda privilegier. Den är icke erkänd att vara
af bevillningsnatur, utan påstås snarare vara ett
städernas privilegium, ehuru dess privilegii-nalur
också är omtvislad. Tolagen utgör mångenstädes
en betydlig inkomst, och användes af städerna för
deras kommande behof, till magistratens underhåll
och dylika ändamål. Tolagen är i sjelfva verket
en beskattning, indirekt, men lika allmän som tall—
afgifterna, gifven till städernas förmån och ej
underkastad revision af konung eller ständer. Den
utgår olika i olika städer, och olika för
ingående och utgående varor. Tolagens ursprung bar
man velat söka från den tid, då Hansestäderna
utöfvade ett stort inflytande i de Svenska städerna.
Tolagens ändamål skall då hafva varit att
underhålla bamnama, hvartill de sjöfarande genom
denna afgift bidragit. Namnet skall vara af Plattyskt
ursprung och betyda tillskoll, bidrag.
Tolffors, ett jernbruk i Wahlbo socken af
Gefleborgs län, har 4 härdar och 2,400 skepp:d’ privil.
ärligt smide af eget tackjern, hvaraf hammarskatt
utgår med 24 skepp:d. Bruket skeppar på Gefle.
Äges af intressenter; disponent är E. L.
Söderhjelm.
TolfmannarUr kallas på somliga ställen de
do-niareringar, hvilka änno mångenstädes finnas qvar
bär i landet, och hvilka utvisa de ställen, der,
noder den fordna hedniska tiden, lagmännen och
höfdingarne skipade lagen pä tinget för den
församlade menigheten.
TolfMiils>sl(oifen är en skog i Wermland,
vester om Klarelfven, och tyckes fordom hafva sträckt
sig in öfver Norska gränsen. Den börjar i Eda
socken och går genom Gunnarskogs, Fryksände,
Ny och Dalby socknar, samt bar pä de senare
seklerna blifvit temligen uppröjd och bebodd af
Finnar.
Tolfsbo, bergsmanshammare i Söderberkes socken
af Stora Kopparbergs län, bar 1 härd och 200
skepp:d privil. årligt smide af eget tackjern,
hvaraf hammarskaften utgår med 2 skepp:d. Skeppar
pä Stockholm. Äges af bergsmän.
Smidesstäm-peln är tvenne hvarandra vinkelrätt skärande
diametrar inom en cirkel.
Toirtu, annex till Wessland, i Örby bus bärad af
Upsala län, är beläget 5j mil N.N.V. frän Upsala.
En del af sockenboarne idka kolning för bruken.
Shömsbergs bruk (se detta ord) är bär beläget.
Socknen båller 35! mtl. med 1,298 invånare på
en areal af 24,856 tunnl., hvaraf 350 äro sjöar
och kärr. Adr. Tierp.
Tolftalet var hos de gamla nordboarne nästan
vid alla möjliga tillfällen iakttaget, såsom ett
heligt och särdeles lyckosamt tal. Redan Odins
namnkunnige Diar eller Drottar voro till antalet
tolf, och sedermera finner man, att de äldste
Sveakonungarnes råd bestått af tolf personer.
Vanligen var ocksä antalet af de utvalde kämpar
sådant, hvilka vid något vigtigt företag skulle
åtfölja nordens gamla hjeltar. Tolf bönder sutto i
nämnden och en tolf-faldig fasta skulle äga rum
vid alla köp- och fastebrefs utgifvande m. m.
Hvarje landskap blef ock sedermera fördeladt uti tolf
särskilda områden, hvilka hvartdera bade sina
enskilda Tol/màn, som vårdade hvar sin Tolf.
Äfven uti den dagliga räkningen användes tolftalet
vid mångfaldiga tillfällen, och det vanligen i
räkning begagnade s. k. Storhundradet, som
motsvarade summan 120, innehöll tio tolfter.
Tolg, en socken i Norrviddinge härad, är
belägen 2^ mil N. om Wexiö och tillbör 1 kl.
konsist. Jordmånen är mest mulljord, på några
ställen grusjord och lera. Flera bergssträckningar
finnas. En ås i flera afsatser, som kallas
Eke-skallarna och sträcker sig genom en betydlig del
af socknen, var fordom ekbevuxen. På Skideberg,
ett enstaka berg på V. Tolgs ägor, berättar
Wieselgren, att för öfver 100 är sedan hittats ett
jernbeslaget skrin med mer än 12 låsar. En
sägen går, att pä detta skrin satt en böna, som
ingen, den der gått till Herrans nattvard, kunde
borttaga. En liten gosse gjorde det, blef väl
sedan alltid bes; men bans slägt är ännu rik.
Skrinet var fullt af silfver. "Två jungfrur i Elgaröd"
tros hafva gömdt skrinet i ofredstid. Lidqvarns
å rinner genom socknen och 12 sjöar finnas der,
bland hvilka de största äro Asa- och
Tolg-sjöar-na samt Öjaren. Några källor vid Ödetofta,
kallade Barnabrunnarna, begagnas ännu att deri bada
små barn mot vissa sjukdomar. Nära Tolgs by,
på en böjd, kallad Lundabacke, finnes en mängd
stenar, lagda i flera rundlar, men utan inskrift.
Enligt en gammal sägen skall grund till kyrkan
bär ba varit lagd, men arbetet ej kunnat
fortsättas, emedan det byggda om nätterna nedföll. Den
nuvarande sockenkyrkan är af sten samt 48 alnar
lång och 18 bred. Socknen håller 37 mtl. med
en folkmängd af 1,320 personer på en areal af
14,372 tunnl., af hvilka 1,620 äro sjöar och kärr.
Annexer äro Asa och Tjureda. Adr. Wexiö.
Toll, Johan Kristoffer, son af
öfverstlöjtnan-ten Reinhold Gustaf Toll, hvilken med
tapperhet följt Carl XII från Narva till Pultava, der
ban blef fången, föddes på Mölleröd d. 1 Febr.
1743. Den unge Joban Kristoffer åtnjöt någon
tid uppfostran hos en moster, gift med riksrådet
friherre Reuterholm, tillika med dennes tvenne
söner; men visade som barn icke några anlag, som
ingåfvo särdeles förhoppningar, ty han var trög,
utmärkt envis och gjorde nästan inga framsteg.
Föräldrarna sörjde mycket häröfver, alldenstund
deras trenne söner bade ingen annan utsigt för
sig än tjenstemannabanan, emedan slägtens
betydliga förmögenhet belt och hållet gått förlorad
genom reduktionen i Lifland. En egen
tillfällighet skall dock hafva åstadkommit en förändring i
detta förhållande. Han lekte nemligen en dag i
sällskap med sina bröder och en ung ßarnekow,
då denne sistnämnde fattade ett gevär, som ban
trodde vara oladdadt, men som ej var det, och
aflossade detsamma, så att kulan gick tätt förbi
den unge Tolls öra, utan att likväl det ringaste
skada honom, och fastnade i väggen. Ifrån
denna stund tyckte man sig varseblifva en ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
