Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thunberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
70
Toll.
Toll.
betydlig förändring i gossens hela väsende; det
var som om bans andliga natur vaknat upp ur en
djup sömn, trögbeten förvandlade sig lill liflighet
och håglösheten lemnade rum för
verksambetsbe-gäret. Man började fatta förhoppningar om hans
framtid. Vid femton ars ålder inskrefs han såsom
volontär vid Södermanlands regemente 1758, och
beordrades snart till Pommern, der ban deltog i
de följande årens krigshändelser. Som en väntad
befordran uteblef, tog ban i December 1760
afsked och återvände till Sverige. Sedan blef ban
sergeant vid Hessensteinska regementet, 1763
sergeant vid Kronobergs regemente och snart
derefter vid kronprinsens regemente. Ingenstädes vann
ban officersbefordran. Orsaken lärer hafva varit,
att ban visade så föga håg för det egentligen
militära af tjensten, så att bans chefer alllid funno
sig inindre belåtna med bonom. Dä den militära
banan således visade så föga utsigter till
framgång, beslöt Toll att lemna den och göra sig
skicklig till fortkomst på den civila. Ilan blef då
1764 student i Lund, och lyckades redan samma
är taga juridisk examen, så att ban oin några
månader kunde blifva anställd såsom auskultant i
Götha hofrätt. De följande åreu bestred ban flera
domareförordnanden; men då han vid något
tillfälle råkat begå ett tjenstefel, hvilket ådrog
honom anmärkningar och obehag, fattade ban det
beslut att öfvergifva den juridiska banan för att
beträda en annan. En af hans nära vänner,
friherre ßamekow, innehade vid denna tid
öfver-jägmästare-beställoingen i Christianstads län,
hvilken ban beslöt lemna, för att bereda Toll en plats,
och så erhöll ban mot slutet af år 1769 samma
beställning. Det var först genom sitt deltagande
i statshvälfningen 1772, som Toll framträdde på
den större politiska skådeplatsen, der bans
kraftfulla och rikt utrustade natur snart gjorde sig
gällande. Under det Mössorna vid nämnda års
riksdag hade öfvervigten, fattade sekreta-utskottet
det beslut, som de trenne ofrälse stånden gillade,
att Toll skulle förklaras sitt
öfverjägmästare-embe-te förlustig, emedan ban, som det bette, på
obehöriga grunder blifvit befordrad. Detta sporrade
bonom till förnyad verksamhet. Sättet, på
hvilket han blef medvetande af och deltagare i
revolutionsplanen , som ännu blott bvälfdes i
konungens och trenne bans förtrognes tankar, vittnar
på en gång om hans ovanliga skarpsinnigbet och
hans tilltagsenhet. Då Franske ambassadören,
grefve de Vergennes, i slutet af år 1771 upphörde
med penningeutdelning bland hattpartiet, drog Toll
deraf den slutsats, att ett så vigtigt steg ej
kunnat tagas utan konungens vilja, och att denne bade
något hemligt syftemål. Genom sammanläggning
af åtskilligt, som under riksdagen passerat, kom
ban till den slutsatsen, att konungen måtte umgås
med tanken att förändra regeringssättet. Han
sökte då ställa sig i förbindelse med
general-löjtnanten Horn, som åtnjöt konungens synnerliga
ynnest, och nppgaf för honotn en plan att
begagna den nyligen timade revolutionen i Danmark till
att bereda en sådan konjunktur i Sverige, att ko-
nungen skulle få tillfälle att återtaga den makt
och myndighet, som nu hvilade hos ständerna, men
af dera missbrukades, samt erbjöd sig äfven att pà
allt sätt bidraga bärtill. Då detta steg icke
medförde några följder, och man icke tycktes akta
derpå, drog Toll snart deraf den slutsats, att
general Horn icke var den, som bade konungens
förtroende om revolutionsplanen. Han föll dà pi
den tanken, att öfverste Sprengtporten mätte vara
rätta mannen, och vände sig till dennes broder,
major Sprengtporten, hvilken ban personligen
kände. För bonom yppade ban sin förmodan, att
någon viglig plan vore å färde; men sade tillika,
alt ban bade en brinnande lust att få vara med
i utförandet, samt alt tiden skulle utvisa, det ban
dertill icke saknade erforderlig skicklighet. Major
Sprengtporten gick genast efter detta samtal till
sin broder öfversten, och berättade bonom, buro
nära Toll vore revolutionsföretaget på spår,
sägande att denne utan tvifvel snart skulle gissa sig
närmare till sanningen, hvarföre man borde var»
betänkt på att antingen på något sätt rödja
honom ur vägen, eller ock intaga bonom i
hemligbeten, hvilket senare måbända vore det bästa,
emedan Toll vore både dristig och försigtig. Man
beslöt således att äfven göra Toll delaktig af
revolutionsplanen och derigenom försäkra sig om
bans tystnad. På detta sätt trängde Toll sig in i
revolutionsförelaget, i hvilket ban sedermera
utförde den delen, sora bade afseende på revoltens
beredande och verkställande i Christianstad. Det
var ban, som först för Sprengtporten uppgaf det
förslag, att man borde bemäktiga sig denna fäst’
ning, såsom en stödjepunkt, i fall företaget uti
Stockholm skulle misslyckas, och i alla fäll för
att genom dess besittning imponera på ständerna
och deras anhängare. Utom allt, som hörde till
företaget i Cbristianstad, fick Toll äfven
uppdraget att rekognoscera belägenheten kring
Carls-krona, samt uppgöra en plan till denna slads
öfverraskande, ett uppdrag, som ban med mycken
fintlighet lyckades utföra. Den 9 Juni 1772
afreste Toll till Skåne, utan alt vara försedd med
en enda rad skriftligt, hvarken af konungen eller
af Sprengtporten, såsom auktorisation bos de
personer, dem ban skulle söka att vinna för
revolo-tionsföretaget. Först den 7 Augusti, efter flera
långa underhandlingar, förmådde ban öfvertyga
kapten Hellichius i Christianstad om sin
behörighet att vidtaga revolutionära steg, och om
aftonen den 11 Augusti, dagen innan revolten begynte,
föreslog ban, på ett kalas hos Hellichius, en skäl
för riksens ständers lyckliga resa, och boll ett (al
för officerarne, hvilka alla förklarade sig för
företaget. Redan den 19 September 1772
utnämnde konungen bonom till ryttmästare i arméen och
dagen derpå naturaliserades ban såsom Svensk
adelsman. Kort derefter utnämndes han till R. af
S. 0.; men böll sig nndao vid dubbningen. Dan
bar äfven aldrig någon ordensdekoration, förr än
ban 1786 blef Kom. af S. O. Någon tid efter
revolutionen skickades Toll af konungen till
Norska gränsen, för att inhemta tillförlitliga under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
