Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Triumvirer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trolle.
Trolle.
103
dra år i Wexiö domkyrka; men när Danskarne
1570 brände Wexiö, blef hornet fördt til)
Danmark. Möjligen antyder den gamla sagan ett
tillfälligt möte emellan den redan kristne riddaren
och några ännu hedniska personer, som firade en
afgudafest. Herwe Ulfs ättling,
Trolle, Kirger liiiiitsson, riksråd och riddare
1365, lefde annn 1381 och skref sig till
Birke-vad. Han var gift med en Ingeborg och bade med
henne trenne söner: 1) llirger, riddare; 2)
Ar-viil, lagman i Östergöthland och riddare, samt
Erik, riddare. Hans sonson,
Trolle, Rirger Rirtfersson, kallad Trolle
Unge till Bo, riddare 1427, underskref konung Eriks
af Pommern och Svenska riksrådets förlikning 1435,
saint bevistade följande året mötena i Wadstena och
Kalmar. Bland rikets råd underskref ban 1441
förbundet i Kalmar emellan Sverige och Norrige. Var
väpnare ännu 1448; men året derpå nämnes ban
riddare. Han säges hafva byggt det slott pà
Berg-qvara, hvars ruin ännu täfiar med alla dylika i
Sverige uti ansenligbet. Birger Trolle var till en
början höfvidsman öfver Wärend, blef 1446
höfvidsman öfver Kalmar och förordnades 1448 af
Carl VIII Knutsson till höfvidsman, i stället för
Måns Gren, öfver belägringsarméen vid Gottland,
och fortsatte med kraft belägringen, så att
konung Erik snart ej såg något annat hopp om
räddning öfrigt, än att kasta sig i armarna på
Danska regeringen och af den begära snar undsättning.
För att hindra denna förstärkning, intog Trolle med
stormande hand Wisby stad, der Svenska
regeringen genast hyllades af borgerskapet. Sedan Måns
Gren nägon tid derefter spelat Gottland i
Danskarnes bänder, anföll Trolle med sina Wärendsboer
förrädaren, intog Lyckeby stad och Lyckeborgs
slott, brände Sölvesborg samt förjagade 1452 Måns
Gren nr Blekinge, dä han af konung Carl
Knuts-son förordnades till höfvidsman på Lyckehorg. År
1453 var ban konung Carls sändebud till mötet
med de Danske legaterne i Rnnneby, och 1466
underskref ban i Stockholm rådets förlikning med
erkebiskopen Jöns Bengtsson. Om bösten 1469
grepos Carl Knutssons förtrogne män Birger Trolle
och hans son Arvid Trolle, jemte konungens
dotter Magdalena, på Wadstena slott genom
Wasapartiets svek och våld, men snart vände sig åter
lyckan och de blefvo sina motståndares herrar.
Birger Trolle lefde ännu 1476, hans son med
Christina Knutsdotter Blå,
Trolle, trvid Birgersaont till Bergqvara,
Ängsö och Ed, gift med Beata Ivarsdolter Tott,
den mäktige Ivar Totts dotter, och Carl
Knuts-sons dotterdotter, fängslades jemte sin fader i
Wadstena 1469, och drog 1471 till Sten Stures
bistånd i slaget vid Brunkeberg. Ar 1484 ville
Hr Ivar Tott hafva Arvid Trolle till
riksföreståndare i Sten Stures ställe, och 1496, då rådet
entledigade Hr Sten från riksstyrelsen, beslöts att
Trolle skulle vara ibland de borrar, som borde
förestå riket. Emellertid bade Arvid Trolle Kalmar
inne och underrättade de Danska sändebuden om
hvad rikets råd gjort, med förklaring, att hvarken
han eller bans son Erik, eller deras vänner
någonsin skulle hålla Hr Sten för sin herre. Snart
ankom konung Hans och fick Kalmar jemte
Bork-holtn, hvarefter Arvid Trolle d. 25 Juli 1497
hyllade honom pä riksens råds vägnar. Bland många
andra Svenske herrar slogs Arvid Trolle då äfven
till riddare. Han var 1475 och ännu 1487
höfvidsman på Nyköpings slott, sedermera på
Stege-borg och slutligen pä Borkbolm. Ilan finnes nämnd
bland riksens råd redan 1487; år 1499 var ban
lagman i Tio härader. Hans dödsår förmodas vara
1505. Hans äldste son,
Trolle, Erik Arvidsson, till Ekholm och Lagnö,
nämnes såsom väpnare 1485, och blef 1497, pà
samma gång som sin fader, riddare. Ilan var då
redan lagman i Nerike och medlem af rikets råd.
År 1506 åtföljde ban Sten Sture på ting för att
hälla kungsdom, och utmärkte sig städse både
genom lärdom och ett ovanligt anspråkslöst
sinnelag. Efter Svante Stures död, blef Ilr Erik Trolle,
på en herredag i Arboga, d. 19 Jan. 1512, af de
högre adlige och andlige herrarne väld till
riksföreståndare; men som den lägre adeln och
menigheten ir.ke godkände detta val, utan påföljande
Maj på Kungsängen utanför Upsala hyllade unge
llr Sten Sture, hvilket val sedermera i Stockholm
gjordes gällande, gaf Trolle vika. Detta gaf
emellertid anledning till en strid på lif och död
emellan Sturepartiet och Trolleparliet. Erik Trolle blef
sedan, 1521, lagman i Upland, utnämnd dertill af
konung Cbristian, och utfärdade såsom sådan,
jemte sin son erkebiskopen, elt förmaningsbref till
Dalkarlarne, att troget hålla sig vid unionen. Till
slraff för deras visade tillgifvenhet för den Danska
saken, lat konung Gustaf Wasa vid Stockholms
dagtingan 1523 seqvestrera alla de gods och
penningar, som tillhörde de båda Trollarno, hvilka
emellertid bade flytt till Danmark, och på Söderköpings
möte samma år förklarades de för fäderneslandets
förrädare. Erik Trolle lefde i Danmark ännu år
1529, men lärer hafva dött samma år. Ilan var
gift med den stolla och högdragna fru Ingeborg
Filipsdotter Tott, om hvars bedröfliga ändalykt man
bar följande berättelse: Hon skulle en gäng segla
från Ekholmen till Lagnö pä en storbåt, lastad
med tegel. Då inan koin nära Strengnäs, ämnade
lararen för hennes barn, en magister Christian,
som åtföljde i en mindre båt, dit insegla. Sonen
Gustaf, soin hellre följde magistern än sin
stränga inoder, bad att få göra honom sällskap, ehuru
ban redan var om bord på moderns tegelskuta. Den
stolla frun, som efter vanligbeten lätt
uppflammade till häftig vrede, blef hell förtörnad öfver
gossens djerfhet alt begära förändring i moderns
redan tillkännagifna beslut, hvarföre hon tog bonom
vid båret och kastade bonom in i magisterns båt,
"och Ihermed blef han qvar, Sverike till stor
ska-dbe", heter det i den gamla anteckningen bärom.
Fru Ingeborg fortsatte derpå seglingen med sina
tre öfriga barn, sittande sjelf vid rodret. Snart
stötte dock båten mot en klippa och begynte
sjunka. Då had folket att få lätta båten genom
några tegels utkastande; men hon svarade häftigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
