Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Triumvirer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
106 T rol le-Wachtmeister.
hofrätt och högste ordförande i rikets öfriga
hofrätten Ledamot i konungens högsta domstol 1789
och samma är kansler för Lunds akademi.
Entledigad från rådsembetet 1791. Bland lians
förnämsta åtgärder såsom riksdrots var afskaffandet af
de vid domare-beställningar förut vanliga
ackor-der, för öfrigt visade ban sig i detta embete
alltid såsom en rättvis öfverdomare, samt vakade
städse med nit och omsorg öfver lagskipningens
driftiga och oväldiga gång. Vid riksdagen 1789
yrkade den adliga oppositionen, att ban skulle
nedlägga sitt embete, för alt uttrycka sitt
ogillande af konungens förfarande, och ban klandrades
vid detta tillfälle bögt för sin efter vanligbeten
visade uraktlåtenhet att blanda sig i politiken. Sin
sjelfständiga karakter, oaktadt all den beundran
han hyste för Gustaf III, visade ban, isynnerhet
vid det tillfälle, då konungen, på riksdagen i
Gefle, ville förmå adeln att underskrifva
säkerhetsakten, och bad riksdrotsen verka för saken.
Denne svarade då: "Jag erkänner Eders Maj:ts
mig bevisade nåd; jag går ännu längre, ty jag
erkänner alt mina omständigheter ej tillåta mig
umbära de vedermälen jag deraf njuter; men äran
är mig kärare än egendom, egen frihet, ja
sjelfva lifvet. Är frågan här att underskrifva
säkerhetsakten mot mitt stånds vilja, så får jag lemna
allt för hedern. Adeln åter underkastar sig hellre
hvad som belst, förrän ståndet underskrifver
denna akt i riksdagsbeslutet." Genom ett testamente,
soin konungen på sin dödsbädd endast
undertecknade med bokstafven G, insattes riksdrotsen i
förmyndare-regeringen; men riksdrotsen förklarade,
att då konungens testamenten voro underkastade
•amma nödvändighet af lagliga formaliteter, som
enskildas, kunde ban för sin del ej tillerkänna det
uppvisade dokumentet någon laglig kraft,
allraminst dä ett annat testamente fanns, försedt med
alla de formaliteter, som lagen i dylika fall
föreskrifver. Justitie-kanslers-embetet nedlades 1793,
men återlemnades åt honom 1796. Under hela
förmyndare-regeringen skötte ban sitt embete, men
höll sig så mycket bao kunde frän politiken. Då
Gustaf IV Adolf emottagit regeringen, började man
anmärka, att riksdrolsens inflytande allt mera
tilltog. Likväl fortfor ban att visa sin gamla
sjelfständighet, till den grad, att aktionen emot
op-positionstalarne på riddarhuset vid 1800 års
riksdag måste försiggå ulan bans handläggning, då
han, oaktadt sitt ifrande deremot, icke lyckats
förhindra densamma. Då den bekanta krigsgärden
skulle påläggas, satte riksdrotsen sig så allvarligt
deremot, att det berättas, det konungen till och
med knutit näfven inför ansigtet på honom.
Samma dag revolutionen inträffade, d. 13 Mars, bars
ban, som någon tid varit sjuk och sängliggande,
upp till slottet, der ban, sedan hertig Carl först
lofvat honom ständernas snara sammankallande,
förband sig att till hans tjenst egna sina återstående
dagar. Enligt den nya grundlagen blef rikets drots
1809 den förste justitie statsministern, i hvilken
egenskap ban ännu ett par månader deltog i
statsrådets göromål; men inlemoade derpå sin
Trolle-Wachtmeister.
afskedsansökan och reste ned till Skåne, der
han afled på Ljungby gård d. 5 April 1810.
Sonen,
Trolle-Wachtmeister, lians Ciabrlel,
föddes d. II Sept. 1782, och visade redan tidigt
af-gjorda anlag för vetenskapliga och litterära
sysselsättningar. En Buffon med kolorerade tigurer
på faderns bokhylla hade nemligen tidigt råkat i
bans bänder, och lick ett afgörande inflytande pä
bela bans bana. Kort derefter blef ban student i
Lund. Ingick 1800 såsom auskultant i Svea
hofrätt, samt utnämndes redan 1802 till
protokollssekreterare i justitie-revisions-expeditionen,
hvarefter han 1803 adjungerades såsom assessor i Svea
hofrätt. Företog ären 1804- —1805 en utrikes
resa, hvarunder ban utnämndes till lagman i Skåne.
Adjungerad såsom hofrättsråd i Svea hofrätt
samma år, tillförordnad revisions-sekreterare 1806,
samt under-ceremonimästare vid Kongl. Maj:ts
orden. Nämndes 1809 till juslitie-kansler och blef
Kom. af N. O. samt deltog följande året såsom
ledamot i lagkoinmittéen och några andra
kommittéer. Erhöll 1817 pä begäran afsked från
justitie-kanslers-embetet, då ban på samma gäng
förklarades för en af rikets herrar. Seraf.-riddare 1824.
Utnämnd till justitie statsminister 1840; men
undanbad sig. Hedersledamot af
landtbruksakademien 1817, ledamot af vetenskaps-akademien 1822,
och hedersledamot af vetenskaps-societelen i
Upsala 1831. Grefve Trolle-Wachtmeister, som lade
första gruoden till professor Nilssons ryktbarhet,
började snart derefter göra kemi och mineralogi
till sitt bufvudstudium, och förvärfvade sig snart
i dessa vetenskaper ett aktadt namn. Om sina
första kemiska studier ytlrar ban sig sjelf på
följande sätt: "Jag lät genom en bekant presentera
inig hos den dä för mig alldeles okande Berzelius,
med anhållan, alt få arbeta på hans laboratorium.
Berzelius, som icke såg i min vetenskapliga åtrå
annat än lust att kunna experimentera med litet
lekverk, mottog mig böfligt men kallt,
förklarande alt bans laboratorium stode mig när som belst
öppet, men atl ban vore för mycket sysselsatt, för
att der kunna lemna mig någon undervisning,
hänvisande mig för öfrigt till sin lärobok. Jag
tackade för den tillåtelse jag fått, laborerade om
söndagarna och stundom ett par timmar inuti
veckan. Några laboranter, som jag der träffade
utmed mig vid spisen, voro mig till stor hjelp för
de första bandgreppen. Efter någon tid fann
Berzelius, att det var litet mera allvare med
justilie-kanslereos kemi, än han bade förmodat, och ban
började taga sig af mig med ett nit och en
beredvillighet, hvaraf minnet bevaras i elt tacksamt
hjerta." Grefve Trolle-Wachtmeister egnade sig
sedan med framgång åt mineralogiens studium,
hvarigenom ban äfven i delta afseende förvärfvade
sig ett aktadt vetenskapligt namn. Såsom politisk
person visade ban sig redan allt ifrån ungdomen
frisinnad, och tillhörde under Gustaf IV Adolfs
senare regeringsår oppositionen. Han drog aig dock
sä tidigt från embetsmannabanan, att mången satt
i fråga bans rätt, att àt det enskilda lifvet sä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
