Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Triumvirer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Törn Hy elit.
TUrimkatau.
141
ten, att fredens idrottsmän merändels icke förmå
att vinna ett så varaktigt minne som krigets.
TUrnflyclit, Olof, en son af politiborgmästaren i
Stockholm Hans Olofsson Törne, hvars namn han
äfven fore sitt adlande bar, föddes d. 5 April 1640
och uppfostrades för handeln. Ehuru han ej erhöll
annat arf än sin uppfostran, hade han dock sà
ntmärkla anlag och fick dessa äfven sä väl
utvecklade, särdeles under bandelsresor i England
och Holland, att han blef en af Sveriges rikaste
köpmän. Och han uppsteg till denna nästan
otroliga rikedom, då han till slut var redare uti 73
stora handelsskepp, utan alt man finner något
antecknadt emot äran i sättet, hvarpå förmögenheten
blifvit förvärfvad. Ensam var då ej mången
mäktig att bedrifva näringsyrken i stort, men man
stiftade bolag och tog aktier deri. Bland annat
arrenderades all rikets beck och tjära af
Tjäru-kompaniet, som dock i början gjorde bankrutt,
men 1673 äter förnyades. Kompaniets alfärer
höllos slutligen uppe genom O. Töroes fdrskotter,
då han i åtta år hade direktionen. När
Skepps-byggerikompaniet gick under, började han för
egen räkning låta bygga skepp, hvilka snart gåfvo
stor vinst, och innan kort hade han en skog af
skeppsmaster i Stockholms hamn, der han var den
hufvudsakliga ledaren, om ej uteslutande redaren
af hela handelsflottan, lians ljusa förstånd, sä
utmärkt i det enskilda, togs snart i anspråk för
det allmänna bästa, lian kallades ären 1682 och
1693 till riksdagsman och fick af Carl XI i
uppdrag att, jemte några andra, undersöka och
utreda frågor om kaperier, samt uppgifva det
skadestånd, som borde kräfvas för Svenska handelns
förluster under kriget emellan Frankrike och de
allierade makterna. Sverige vann då högst an-(
senliga summor i skadestånd. O. Törne blef 16S3
rådman i Stockholm och 1694 handelsborgmästare.
Konung Carl XII upphöjde honom, under namnet
Töroflycht, 1698 i adligt stånd, då han skref sig
herre till Nynäs, Erstavik, Djursnäs, Näringsberg
och Berga. Ar 1705 tog han afsked från
råd-manstjensten och fick 1710 tilel af kommerseråd.
Denne verksamme man dog d. 9 April 1713.
Lång tid efter honom bevarades hans minne i
Stockholm genom de mänga förträffliga byggnader,
som han på entrepenad uppfört ät kronan, och bans
rikedom var länge en folksägen. Sonen,
TUrnflyclit, Olof, den yngre, föddes d. 1 5 Nov.
I6S0, och uppfostrades med synnerlig omsorg.
Under sina tioåriga utrikes resor, blef han 1701 i
Italien "nobilis Patricius Romanus, comes
latera-nenses och eqves auratus." Efter hemkomsten
utnämndes han 1703 af konung Carl XII till vice
ceremonimästare vid hofvet. Då han 1705 var i
Berlin, blef han riddare af orden de la Generosité;
samma år utnämndes han till kammarjunkare bos
hertigen af Holstein, och 1712 till ordinäre kongl.
ceremonimästare. Slutligen användes denne
hofman dock till vigtigare värf. Så förordnades ban
1718 till landshöfding öfver Kronobergs län,
hvarifrån han följande året transporterades till
Stockholms län. Kort derefter uppböjd till friherre,
hvarefter han i flera år förvaltade drottningens
enskilda slott och gårdar. År 1723 uppdrogo
ständerna ät honom presidentskapet i
reduktions-och liqvidationskommissionen. År 1727 inkallades
han i riksrådet, och uppböjdes 1731 till grefve.
Slutligen förordnades han 1737 till Upsala
akademies kansler, jett val, som förutsätter att han baft
anseende för en lärd bildning; men han afled
redan d. 22 Sept. sistnämnde år. Tessin anför den
egenheten hos riksrådet Törnflycbt, att han aldrig
brukade äta bröd och mådde väl deraf. Hans
yngre broder,
TUrnflyclit, Mikael, född 1682, uppfostrades
för krigsyrket och var ryttmästare, dä ban, med
inläggande af mycken krigsära, 1706 slog ett
parti Sachsare vid Leipzig. År 1709 blef ban
fången vid Pultava; men återkom tidigt ur
fångenskapen och var öfverstlöjtnant, då han 1717
blef öfverste för lifgardet, hvarefter han året derpå
åtföljde Carl XII till Norrige. Då officerarne
efter konungens död delade krigskassan, fick öfverste
Törnflycbt 800 d:lr, när de öfrige öfverstarne blott
fingo 600 d:lr hvardera. År 1719 blef ban
general-major, öfver-kammarherre och friherre.
Utnämndes 1727 till landshöfding i Södermanland,
och uppböjdes 1731 till grefve; men tog aldrig
introduktion på riddarhuset. Förordnades slutligen
1732 till öfverståthållare i Stockholm. Afled
barnlös d. 20 Aug. 1738, och slöt således sjelf sin ätt.
TUrnflyclit, Carl Fredrik, grefve till Nynäs,
son af riksrådet Olof Törnflycbt, föddes d. 22
Okt. 1711 och ingick i hofvets tjenst. Blef 1731
kammarherre, då han följde konung Fredrik på
dess resa till Hessen, hvarefter han besökte
Holland och Frankrike. Blef 1743 kammarherre hos
/
thronföljare Adolf Fredrik, och 1756 hofmarskalk.
R. af N. 0. 1757. Utnämndes 1761 till riksråd, och
förordnades året derpå till guvernör för prinsarne
Carl och Fredrik Adolf, hvarefter han blef Kom.
af N. O., och 1763 Serof.-riddare. Måste 1766
för sin svaga bälsa nedlägga guvernörs-embetet,
då han äfven erböll tjenstledighet från
rådsembe-tet. Efter flera förulgångna slagattacker, afled
ban af ett sådant anfall d. 21 April 1767 och
med honom utgick den rika Törnflychtska ätten.
TUriiskatan hörer till Oångfoglarna, har stark,
hoptryckt, bakom den nedkrökta spetsen med en
tand försedd näbb, undersätsiga ben och
medelmåttiga vingar. Denna fogel griper sitt rof med
näbben; men har svaga klor, och synes öfver
hufvud bilda en öfvergång från rof- till
sängfoglar-na. Den större Skandinaviska arten, Störte
Tornskatan (Lanius Excubitor) är ofvantill ljust askblå
och inunder bvit med svarta vingar och ett svart
band genom ögonen. Hon håller i längd omkring
10 tum och har lång, starkt afrundad eller
vigg-lik stjert. Hon förekommer, ehuru sällsynt, i
södra Sverige; men lärer i Lappmarkerna vara
allmän. Då hon anträfTas, ses hon merändels sitta
på högsta spetsen af ett träd eller en buske, och
är då mycket skygg. Dock bortjagar hon äfven
starkare roffoglar, som nalkas hennes tillhåll och
uppgifver, då hon varseblifver någon falk eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
