- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Fjerde delen. T - Ö /
142

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Triumvirer ... - Törnskiöld, Peder - Törnström, Johan - Törringe - Ubbe den Frisiske

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hök, ett eget skarpt anskri, hvarigenom hon
varnar sparfvar och andra småfoglar att rädda sig
undan. Af denna orsak har hon ock blifvit
kallad Varfogel. Hennes föda består af möss,
grodor, ödlor, småfoglar och insekter, med hvilka
sistnämnda hon föder sina ungar. Den mindre
Svenska arten, Allmän Törnskata (Lanius Collurio),
har rödbrun rygg, askblått hufvud och halsrygg,
och nedra delarna hvita. Dess längd är omkring
7 tum, och näbben blåaktigt svart. Hon
förekommer allmänt i södra Sverige, men mera sparsamt
i det mellersta, och är en flyttfogel, som
hitkommer efter medlet af Maj. Hon håller sig helst på
täta och taggiga buskar, såsom hagtorn, törne
och slånbuskar, der hon vanligen sitter i yttersta
spetsen af en gren. Hannen har en vacker och
uthållande sång, och han härmar ofta på ett
märkvärdigt sätt de foglar, som äro honom nära. Han
lefver mestadels af insekter; men äfven af unga
möss, små foglar, grodor och ödlor, hvilka han
plägar insamla till stort antal och spetsa dem på
taggarna af de buskar, på hvilka han uppehåller
sig. Särdeles ned emot marken träffar man
derföre ofta på sådana buskar ett stort antal dylika
djur fästade, hvilka alla Törnskatan insamlat för
att af dem hålla sin måltid. Denna fogel är ej
rädd, och kan derföre lätt fällas med skjutgevär.
Hennes kött är välsmakande, och hon gör nytta
dermed att hon förtär en mängd skadliga insekter.

Törnskiöld, Peder, son af prosten och
kyrkoherden Andreas Laurentii, hvarföre han äfven
före sitt adlande kallade sig Peder Andersson,
föddes d. 4 Maj 1578, och började sin
tjenstgöring såsom kammarskrifvare i kongl.
räknekammaren, hvilken då för tiden svarade emot nuvarande
kammarkollegium. År 1608 blef han kamererare
hos hertig Johan af Östergöthland, och 1618
kamererare i kongl. räntekammaren. Befordrades
sedermera 1624 till riksräntmästare och 1627 till
ståthållare i Östergöthland samt slutligen 1634
till general-räntmästare och assessor i
kammarrevisionen. För sina trogna tjenster samt isynnerhet
för de ansenliga försträckningar och
penningeförskotter, hvilka han tid efter annan gjort Kongl.
Maj:t och kronan, belönades han 1635 med adlig
värdighet. Han afled d. 23 Nov. 1642, och hans
adliga ätt utgick redan med sonen, kammarherren
och e. o. envoyén vid Hessen-Kasselska hofvet,
Carl Törnskiöld, hvilken dog ogift i
Stockholm d. 29 Jan. 1736.

Törnström, Johan, född omkring år 1760,
var en på sin tid ganska ansedd
ornaments-bildhuggare i Carlskrona samt ledamot af kongl.
målareakademien. Den namnkunnige Sergell hade
mycken aktning för honom och yttrade vid flera
tillfällen, att han under andra förhållanden säkerligen
hade blifvit en utmärkt statuär. Törnström var
dessutom äfven en ganska skicklig tecknare och
isynnerhet voro hans crayonritningar mästerliga.
Han afled i Carlskrona år 1829.

Törringe, annex under Skabersjö i Bara härad,
är beläget 1 1/4 mil S.O. från Malmö. Af de 7 1/2
mtl., som finnas i socknen, äro 6 9/10 utsockne frälse
och tillhöra Skabersjö fideikommiss, hvars
innehafvare äger jus patronatus öfver dessa båda
socknars pastorat. Åkern är skarp och mager, och
folkmängden stiger till 255 personer på en areal af 1,551
tunnl., hvaraf 2 äro sjöar och kärr. Adr. Malmö.

U.



Ubbe den Frisiske var en af de mest utmärkte
kämparne uti det namnkunniga Bråvalla slag. När
slaget varat en stund, gick han fram ur konung
Harald Hildetands krigshär emot fienden. Främst
i spetsen för konung Sigurd Rings fylking gick
kämpen Ragvald den Rådkloke, och emot honom
vände sig Ubbe. Då fick man se emellan dessa
storhuggande män ett hårdt och märkligt envig,
der många och förfärliga hugg å ömse sidor
utdelades och uppburos; dock lyktades det så, att
Ragvald slutligen måste segna död ned till
jorden. Derpå nedhögg Ubbe också kämpen
Tryggve, som stod näst till Ragvald. När Adils söner
från Upsala sågo detta, vände de sig begge emot
honom; men så märklig kämpe var han, att han
fällde dem båda, och den tredje, Yngve, dertill.
När konung Ring såg detta, ropade han högt,
att det vore skam låta en enda man så förhäfva
sig öfver en hel här, samt frågade hvar nu
Starkodder vore, som tillförene aldrig fruktat att stiga
fram i striden. Starkodder svarade: ”Denne Ubbe
är ett hårdt mannaprof, och svårt är det nu att
vinna, herre, dock vill jag ej undandraga mig.”
Derpå gick han emot Ubbe, och skiftade de
många och väldiga hugg sinsemellan. Slutligen gaf
Starkodder Ubbe ett ganska svårt sår; men sjelf
hade han förut fått sex stora sår, så att
Starkodder tyckte sig aldrig tillförene hafva varit i
sådan vånda. Nu trängde krigshoparna på båda
sidor emellan dem och åtskilde begge kämparne.
Ubbe nedhögg då kämpen Agnar. Derpå fattade
han svärdet med begge händerna, och röjde sig en
bred väg tvärtigenom konung Rings krigshär,
varande nu blodig allt upp till axlarna. Bakom Rings
här voro Telemarksboarne från Norrige uppställde.
När desse, hvilka voro utmärkt skicklige att skjuta
med båge, sågo Ubbe komma midt igenom hären
emot sig, beslöto de att låta honom en stund vara
skottmål för deras pilar. Trenne ibland dem,
Hadder, Horder och Hroallder, voro så goda skyttar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 20:15:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/4/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free