Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uklum - Ukna eller Uknö - Ukrän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Druid-altare här funnits. Spår till betydlig ekskog
synes ock i närheten, och sannolikt är, att en helig
aktad offerlund fordom omgifvit detta ställe. Ej
långt derifrån, i Grössbyns gärde, anträffas två
vackra stenvårdar, som i orten, ehuru sannolikt
ogrundadt, sägas beteckna Widrik Werlandssons
graf. På en ljungmo ofvanför en gård, vid namn
Sköllunga, påträffas äfven en mängd ättehögar, som
bära namn af Sköldungs högar; men hvilkas
uppkomst och historia för öfrigt är okänd. Socknen
har en folkmängd af 1,274 invånare på en areal
af 14,279 tunnl., hvaraf 1,330 äro sjöar och kärr.
Adr. Kongelf.
Ukna eller Uknö, ett pastorat i norra Tjusts
härad af Kalmar län, är beläget 5 1/4 mil N.N.V.
från Westervik, 2 mil från hafvet och tillhör 3
kl. konsist. År 1838 invigdes den nya och
vackra kyrkan. Dess stora klocka är gjuten 1304
och torde kanske vara den äldsta kyrkklocka i
hela riket. Lemningar efter tvenne borgar finnas
i socknen, äfvensom af en ättehög och en
domarering. Den af Liljegren anförda runstenen vid
Kohebro, kan nu ej återfinnas. En mängd igenlagda
jerngrufvor finnas vid Stensnäs, och synes tydligt
att en del af dem blifvit bearbetade före krutets
uppfinning. Marken är ojemn och stenbunden samt
genomskuren af 70 sjöar, kärr och mossar. Skog
finnes hjelpligt. Socknen är 2 1/2 mil lång och 2
mil bred. Kyrkan är af sten och bland de äldsta
i orten. Vid Stenbo i denna socken, en mil ifrån
saltsjön och Häljenäs lastageplats, uppbrytes
årligen 5, 6 à 7,000 skepp:d godartad jernmalm, som
uppfordras med kölvindar. Fyra tullsågqvarnar
finnas i socknen och dessutom vid Åhagen en
tullmjölqvarn med 2 par stenar. Flera boställen
finnas i socknen, såsom Stora Hammar, 1 mtl.,
pastorsboställe, och Högtomta, 2 mtl., militärboställe.
Här är äfven ett säteri, Stensnäs, om 1 3/8 mtl.,
vackert beläget på en udde eller näs af den s. k.
Storsjön, och försedt med en vidsträckt trädgård.
Detta gods kom år 1824 i baron J. C. Adelsvärds
ägo. Socknen innehåller 43 1/4 mtl. med 2,469
inbyggare på en areal af 36,589 tunnl., hvaraf 5,380
äro sjöar och kärr. Adr. Linköping eller
Söderköping.
Ukrän uti södra Ryssland, dit konung Carl XII
på hetmannen Mazeppas uppmaning intågat, för att
derifrån störta det Ryska väldet, blef
skådeplatsen för hans slutliga förfärliga nederlag, efter en
mångårig segerbana. Redan fälttågets första
början aflopp mindre lyckligt. Generalmajoren
Lagerkrona, som skickades förut att besätta
Starodub, hufvudpasset till Ukrän, och i förhand
anlägga magasiner, blef förledd att taga en falsk
väg, och då han ändtligen kom i grannskapet af
orten, ville han icke besätta densamma utan
kossackernes samtycke, hvarigenom Ryssarne vunno
tid att förekomma honom och taga fast fot
derstädes. Denna händelse, jemte Lewenhaupts kort
förut timade olycka, bragte konungen i en
missnöjd sinnesstämning; det var, såsom om en orolig
aning för första gången hade börjat infinna sig
hos honom. Mazeppa, som hittills synes hafva
velat afbida utgången, trodde nu rätta tidpunkten
vara kommen och uppmanade konungen att
bemäktiga sig staden Nowogorod-Severskoj; men
äfven här kommo Svenskarne för sent: staden var
redan besatt af Ryssarne. Carl XII gick öfver
Desna, för att intaga Bathurin, der Mazeppa hade
sitt residens; men äfven denna stad hade Ryssarne
förut bestormat och nedbränt; hans grofva
artilleri, jemte stora förråder af lifsmedel, gingo
förlorade, och denna förlust var en af
huvudorsakerna till den olycka, som sedan drabbade
Svenskarne på detta beklagansvärda tåg till Ukrän.
På marschen kom hetmannen sjelf till konungen,
och nu först synes den närmare förbindelsen dem
emellan hafva gått för sig. Mazeppa lofvade att
anskaffa lifsmedel, lofvade att öppna sina
fästningar för konungen och bistå honom med sina
kossacker samt erbjöd sig dessutom ett emot czaren
uppvigla kahnen för de Derbetiske Kalmuckerne;
deremot lofvade Carl XII att återförena Ukrän med
Polen samt att af Witepsk och Potolsk stifta ett
furstendöme till Mazeppas fördel. Emellertid
gjorde Ryssarne allt större framsteg inom landet.
Mazeppa måste nu stå eller falla med konungen. En
stor del af hans gods och besittningar hade
blifvit förstörda af Ryssarne, och för att icke förlora
allt, förmådde han konungen att midt i vintern,
just då en alldeles obeskriflig köld inföll, bryta
upp för att besätta Haditsh vid Sula. Trupperna,
som för det mesta måste bivuakera under bar
himmel, ledo förskräckligt genom den stränga kölden;
mera än 4,000 man fröso ihjel och de öfverblifna
hade ännu i lång tid svåra känningar af de
besvärligheter de utstått. Konungen angrep
oupphörligt de fiendtliga partierna hvar han anträffade
dem, förföljde och utdref Ryssarne från större
delen af Ukrän, samt lät vidt och bredt förhärja
hela landet. Vid Kolomak gjorde han halt, och
sade till fälttygmästaren Gyllenkrok: ”Underrätta
er nu raskt om vägen till Asien.” Denne, helt
förskräckt, föreställde honom, att nämnda
verldsdel låg långt derifrån, i en helt annan riktning.
”Mazeppa”, inföll Carl, ”har dock sagt mig, att
det vore här i grannskapet; vi måste dit, för att
kunna berömma oss, att vi äfven varit i Asien.”
Gyllenkrok tog saken blott för ett skämt, men
det var rena allvaret, och först sedan Mazeppa
förklarat konungen, att han framkastat denna
tanka blott såsom ett infall, utfärdades befallning till
återmarsch. Efter svåra utståndna vedermödor
under en hård vinter, inbröt ändtligen våren; men
denna gjorde dock icke något slut på de många
besvärligheter soldaterne hitlills hade uthärdat med
så stort tålamod. De uppsvällande strömmarna
förvandlade hela landet liksom till en enda stor
sjö. Alla marscher voro förenade med de största
svårigheter, många menniskor och hästar
omkommo. Genom öfversvämningarna tryggades väl
Svenskarne någorlunda för anfall, men som de flesta af
landets inbyggare hade tagit till flykten, felades
snart lifsmedel. Fiender lurade på de Svenskar,
som träffades spridda, och nedergjorde dem; snart
inträffade en fullkomlig brist på de nödvändigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
