Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulfeld - Ulfeld, Ebbe - Ulfeld, Korfitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
börjas gemenligen med Anders Ulfeld, som var
riksråd och lefde på drottning Margarethas tid och
skref sig herre till Koxebölle på Fyen. Knud
Ebbesen Ulfeld, som dog 1540, efterlemnade
tvenne söner. Den äldre, Jakob Ulfeld,
fortsatte ätten i Danmark. Den yngre sonen, Ebbe
Ulfeld, till Svenstorp, blef stamfader för den
Skånska ättegrenen. Han var slottsherre på
Lyckeby och öfver hela Blekinge, samt Danmarks
rikes råd och slottsherre på Malmöhus. Han dog
år 1566. Sonen Knud Ulfeld, riddare och
befallningsman på Landskrona slott, dog 1586. Hans
son, Kristoffer Ulfeld, var riddare af
elefanter-orden, Danmarks rikes råd och befallningsman
på Helsingborgs slott 1646, då han, tillika med
Ivar Krabbe, var Dansk fullmäktig vid
gränseförrättningen emellan Halland och Skåne, och dog
1670, sedan han svurit Svenska kronan trohetsed.
Sonen,
Ulfeld, Ebbe, till Färlöfsholm, Arnslöf,
Råbylöf och Ovesholm, föddes d. 23 Dec. 1616. Efter
idkade studier och flera års utrikes resor,
hvarunder han isynnerhet länge uppehållit sig vid
Franska hofvet, återvände han till Danmark, och blef
af konung Christian IV antagen till hofjunkare.
Snart begaf han sig dock åter ut och gick i
kejserlig krigstjenst såsom kornett, hvarefter han
avancerade till ryttmästare. Sedermera
tjenstgjorde han vid Spanska arméen, der han af konung
Filip IV erhöll fullmakt att vara major vid
kavalleriet. År 1641 hemkallades han af Christian
IV, och förordnades året derpå till slottsherre
eller guvernör öfver Christianstads län. Utnämndes
1644 till generalmajor och guvernör på Ösel,
hvilken provins han dock ett år derefter, till följd af
fredsslutet i Brömsebro, måste afleverera till
Svenska kronan. Såsom måg till sjelfve Danske
konungen, genom giftermål med dennes dotter,
grefvinnan Hedvig, hvilken samme konung ägde i sitt
andra gifte med den ryktbara Christina Munck,
stod Ulfeld i synnerlig ynnest hos sin regent, och
hedrades äfven af dess efterträdare, konung
Fredrik III, hvilken vid sin kröning 1648 slog
honom till riddare af elefanter-orden, samt följande
året lemnade honom Bornholm i förläning. Denna
sämja räckte dock icke länge. Det hat hofvet
hyste emot dessa anförvandter, utbröt snart i en
uppenbar förföljelse, hvilken föranlät Hr Ebbe
Ulfeld att 1651 öfvergifva sitt höfdingedöme och vid
Svenska hofvet söka skygd för de stormar, som
hotade honom uti fäderneslandet. Drottning
Christina emottog honom med utmärkt nåd och
lemnade honom genast en årlig pension, hvarjemte
hon utnämnde honom till generalmajor af
kavalleriet. Äfven Carl X Gustaf omfattade honom med
all kunglig nåd och befallte honom åtfölja sig på
det Polska fälttåget; likväl fick han qvarstanna i
Stockholm, der han framlefde i stillhet de
följande åren, ända till dess konungen lagt Skåne
under Sveriges välde. Då skyndade han, i Mars år
1658, till Skåne, för att såsom Svensk undersåte
uppvakta sin nya öfverhet och återtaga sina
derstädes belägna egendomar, hvilkas begagnande i
flera år varit honom betaget. Samma sommar, då
han öfverrest till Danmark för att göra gällande
några fordringar på grund af Roeskildska
fredstraktaten, fängslades han i Köpenhamn och
bortfördes till Naskow, der han hölls fången öfver ett
halft år, till dess han befriades genom samma
fästnings eröfring af fältmarskalken Stenbock. Han
återvände då till Sverige, der han 1661
utnämndes till general-löjtnant. Regeringens kommission
uppdrog honom kort derefter att upprätta Skånska
militären både genom utskrifning och värfning.
Likaledes anbefalldes han att afdanka de efter
fredsslutet öfverflödiga Tyska regementerna,
hvilket af honom i Carlshamn verkställdes. Detta
förtroende var lika ärofullt för den, hvilken deraf
ansågs förtjent, som det hedrade
förmyndare-regeringen, hvilken visade en sådan oväldighet. Hr
Ebbe Ulfelds alltid jemna uppförande och redliga
tänkesätt, städse ådagalagda allt ifrån hans första
ankomst till Sverige, förvärfvade honom äfven den
utmärkta äran, att på riksdagen 1664 blifva
kallad till riksrådsembetet, hvilket han genast
tillträdde; blef samma år introducerad på Svenska
riddarhuset. Två år derefter utnämndes han till
hofrättsråd i Götha hofrätt och 1675 till
riksjägmästare. Häraf synes, att den då myndige
konungen Carl XI äfven bevärdigade honom med sitt
nådiga förtroende, hvarpå gafs ytterligare bevis,
då under Danska kriget honom anförtroddes
försvarsverket vid Kalmar. Äfven här visade han sig
nitisk och förjagade de Danska brännare, som på
flera ställen af kusten ödelagt herrgårdar och
bondbyar. Under samma krigstid lärer han äfven
hafva haft något befäl i Skåne, der han dessutom
led flera enskilda förluster genom Danskarnes
härjningar, hvarvid hans gårdar sköflades. År 1679
förordnades han till lagman i Östergöthland. Han
afled d. 30, Jan. 1682, och med honom sjelf
utslocknade hans adliga ätt på svärdssidan. Hans
slägting på längre håll,
Ulfeld, Korfitz, som bragt sitt namn till
högsta ära och sedan störtat detsamma uti djupaste
förakt, var en af 1600-talets märkvärdigaste män.
En son till Danske rikskansleren Jakob Ulfeld till
Ulfeldsholm, vann han genom snille och
skicklighet redan tidigt Christian IV:s förtroende till den
grad, att han ännu helt ung förordnades till
länsherre på Möen och 1634 dubbades till riddare. Han
befordrades sedan till ståthållare i Köpenhamn, ett
embete, hvilket alltid var förenadt med
rådsvärdigheten, och upphöjdes slutligen till
rikshofmästare, hvarigenom han snarare blef sin konungs
medregent, än förste embetsman. Hvad som dock
mest utmärker Christian IV:s nåd och befordrade
Ulfelds lycka, var den senares giftermål med
konungens mest älskade dotter af Christina Munck,
den för snille, dygder, ädelmod och olyckor
alltid högst vördnadsvärda fröken Eleonora Christina.
Begåfvad med stora egenskaper, qvickhet, lärdom,
behagligt umgänge samt mycken driftighet i allt
hvad han företog, förenade Ulfeld härmed en
öfverdrifven egenkärlek, häftighet och högmod.
Under sin höge svärfaders regeringstid, stod han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
