Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulfsparre, Jöran - Ulfsparre, Peder Jöransson - Ulfsparre, Johan Månsson - Ulfsson, Udde - Ulfsson, Carl - Ulfsson, Carl - Ulfsson, Birger - Ulfsson, Lorentz - Ulfsson, Lorentz - Ulfsson, Peder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stupade i slaget vid Poltava 1709, utan att hafva
varit gift.
Ulfsparre, Peder Jöransson, son af
riksrådet Jöran Eriksson, blef 1612 ståthållare på
Elfsborg och 1619 åter förordnad dertill. År
1622 kallas han slottslofven derstädes och blef
1621 åter utnämnd till ståthållare, hvilket han
fortfor att vara till år 1631, då han blef
ståthållare i Skaraborgs län. Han introducerades 1625
på Svenska riddarhuset, då kan skref sig herre till
Ribbingstorp och Råda. Förordnades 1635 att
jemte sitt stålhållareskap tillika vara
häradshöfding uti Barne härad.
Ulfsparre, Johan Månsson, son af
ståthållaren på Kalmare slott, Måns Eriksson till
Källunda, förordnades 1608 till ståthållare på
Nyköpings slott samt öfver dess stad och län, 1610
till ståthållare på Borgholm och öfver Öland, samt
blef 1619 utnämnd till tygmästare. År 1622
utnämndes han till ståthållare öfver Gestrikland,
Helsingland, Medelpad, Ångermanland och
Westerbotten, med Hudiksvall och Hernösands städer,
samt öfver Österbotten, Uleåborg och Kajaneborgs
fästningar med Wasa stad. Han hade redan
afsked 1633, då han fick en donation på Brenäs
gård inom Skedvi socken.
Ulfsson, Udde, var en af de riksens råd, som
underskrefvo Halmstads dagtingan år 1435; hans
öfriga omständigheter äro ej kända.
Ulfsson, Carl, en son af den myndiga jarlen
Ulf Fasi, kallas i gamla handlingar äfven ofta
”Junker Carl”, samt berömmes för skönhet,
tapperhet och ridderlighet. Några historieskrifvare
säga, att han stod i spetsen för folkungarnas
uppror emot Birger Jarl; men detta synes mindre
sannolikt, ty just vid samma tid lemnade Birger
åt denna Carl Ulfsson det förtroendeuppdrag, att
beledsaga hans dotter Rikissa på hennes färd till
Norrige, der hon skulle förmälas med konung
Håkan den unge; och sedermera, när Birger, efter
aftal med Norske konungen, infann sig vid Götha
elf för att angripa Danmark, var Carl Ulfsson
en bland höfvidsmännen för Svenska krigshären.
Vid flera tillfällen derefter visade Birger Jarl
äfven honom förtroende och aktning, så att ingen
anledning synes vara till den förmodan, att han
deltagit i Folkungarnes uppror. Slutligen företog
han ett korståg till Preussen, der han, ännu helt
ung, stupade uti en strid mot hedningarne.
Ulfsson, Carl, en son af Ulf Gudmarsson och
den heliga Brigitta, förde ett lejon i sitt vapen
och skref sig till Ulfåsa. Han var riddare 1347,
riksråd och lagman i Nerike 1349, samt förvaltade
lagmansembetet ännu år 1358. Vid uppresningen
emot Magnus Eriksson och konung Albrekts
inkallande, var han ganska verksam. Uti gamla
handlingar kallas han ”en mycket kater och lustager
herre.” Sedan den heliga Brigitta vistats några
månader i Rom, ditkommo hennes barn, och
deribland äfven riddaren Carl Ulfsson, för att helsa
på henne. Med dessa reste hon till Neapel.
Drottning Johanna, som då regerade der, hyste stor
vördnad för Brigitta och yttrade att hon gerna
ville se hennes barn, hvarföre dessa åtföljde sin
moder, då hon begaf sig upp på hofvet att
uppvakta drottningen. Brigitta underrättade sina
söner, huru de skulle vederbörligen skicka sig inför
drottningen och helsa på henne efter landets sed:
de skulle nemligen niga, sedan falla på knä och
kyssa hennes händer. När herr Carl kom fram till
den unga och sköna drottningen, helsade han henne
väl efter modrens föreskrift; men kyste henne
sedan tillika äfven på munnen. Denna djerfhet
förskräckte alla närvarande; men drottning Johanna
sjelf fann stort välbehag uti den hurtige och sköne
mannens dristighet och såg vänligt på honom.
Han var äfven klädd uti sin tids präktigaste
riddaredrägt med gyllene kedja och halsband samt
en kostlig riddarekåpa af uppstoppade hermeliner,
hvilka syntes likasom de varit lefvande, hvar och en
utsirad med en gyllene klocka på halsen och en
guldring i munnen. Drottning Johanna fattade snart
en så häftig kärlek till herr Carl, att hon ville
förmäla sig med honom. Den heliga Brigitta sade
väl, att detta ingalunda kunde få ske, emedan han
ännu hade en hustru, som lefde hemma i Sverige;
men drottningen frågade ej derefter, utan påstod,
att det skulle blifva som hon ville. Då säges
Brigitta hafva vändt sig med ifriga böner till Gud
om nådigt bistånd i detta bekymmer, hvilket haft
till följd, att herr Carl insjuknade, i en svår
sjukdom och några dagar derefter afled d. 11 Febr.
1372. Dennes yngre sambroder
Ulfsson, Birger, till Ulfåsa, som äfven förde
ett lejon i sitt vapen, åtföljde sin moder på
hennes pilgrimsresa till Kristi graf, och blef der
slagen till riddare. Efter hemkomsten derifrån blef
han riksråd och lagman i Nerike 1378, samt var
åren 1381—1386 lagman öfver Tio härader i
Småland. Han var en ibland de förste Svenske
herrar, hvilka hyllade drottning Margaretha och
uppträdde emot konung Albrekt. Han dog på sin
gård Ringstaholm d. 27 Aug. 1391 efter 3 dagars
sjukdom, och begrofs i Wadstena kloster-kyrka.
Ulfsson, Lorentz, som förde tre röda
stengaflar i sitt vapen, var riddare och riksråd 1309
samt lagman i Södermanland 1319, hvilket
embete han fortfor att innehafva ännu 1346. Han
och hans fru, Ingeborg Anundsdotter, skänkte
1320 genom ett gåfvobref Forssby qvarn till Wreta
kloster. Han var en son af riksrådet Ulf
Holmgersson, som lefde på Magnus Ladulås’ tid. Med
Södermannalagens omarbetning hade lagman
Lorentz Ulfsson förnämsta befattningen, samt var på
sin tid en bland rikets myndigaste män. Denne
bör ej förblandas med en annan
Ulfsson, Lorentz, hvilken hörde till familjen
Blå och förde en fläkt örn med utslagna vingar i
sitt vapen, samt omkring år 1444 var riddare och
riksråd.
Ulfsson, Peder, till Rosvalla, var riksråd
1435—1438 samt den, som på Engelbrekts uppmaning
anförde Wermlänningarna under deras uppresning
mot Erik af Pommern, då fästena Edsholm,
Agnaholm och Dalaborg af den förbittrade menigheten
stormades och i grund förstördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
