Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ulriksdal.
nom tillverkningen af eu mängd husväfnader samt
bomulls- acb yllefabriks ter, som af de
kringvandrande föryttras. Stadens invånare äga i detta
afseende lika rättigheter som Borås. Den öfriga
handeln och rörelsen, äfvensom jordbruket, är af
föga betydenhet. Staden styres af en
borgmästare och äger ett kongl. postkontor, en skola,
inrättad gennm ett Carl IX:s förordnande år 1597,
samt en stadsläkare och ett apotbek. I fordna
dagar timade här den olyckan att Sten Stare d. y.,
noder ett faltslag mellan Svenskar och Danskar på
Asundasjöns is d. 18 Jan. 1520, blef skjuten
genom låret, hvaraf han sedan pà hemresan till
Stockholm afled. Staden blef ock vid samma
tillfälle af Danskarne afbränd. År 1561 bortgafs det
s. k. Bogesund af konung Erik XIV såsom
grefskap ät Gustaf Johansson Roos (Tre Rosor),
brändes 1566 åter af Danskarne, kom en tid derefter
i Stenbockska slägtens bänder, fick år 162?
stapelstadsratt ifrån Götheborgs bamn, hvilket dock
för aflagsenhetens skull snart öfvergafs, och
hemföll äodtligen genom reduktionen år 1681 åter till
kronan. En större eldsvåda timade bär år 1788.
Stadens folkmängd beräknas till 1,360 personer,
dess hus och tomter äro 79, med 64 tunnl. åker
410 tunnl. äng samt 1,115 tunnl. skog och
utmark, tillsammans utgörande 5 mtl. I förening
med Timmeistads, Brunns och Wists socknar
utgör Ulricehamns stad ett regalt pastorat af 2:dra
klassen. £ mil i söder frän staden ligger
lände-riet Fredriksberg med ett skönt läge och utsigt
öfver sjån Åsunden.
Ulriksdal, beläget vid Edsviken i Solna socken,
nära | mil norrut från Stockholm, är ett kongl.
lustslott, som först bebygdes af Gr. Jakob de la
Gardie och kallades efter honom Jakobsdal;
såldes år ’1669, tillika med Öfra och Nedra Jerfva,
till enkedrottning Hedvig Eleonora, efter hvarsvi
barndomen afledne sonson, prins Ulrik (Carl XI:s
son), det fått sitt nuvarande namn; beboddes
sedermera af enkedrottning Sofia Magdalena, som
här dog är 1813; uppläts år 1823 till
invalidin-rättning, hvilket dock numera upphört. Slottet
innehåller egen kyrka, ruslkammare m. m.
Trädgården och parken äro vackra och vidsträckta.
Vlrikzeu, Olol’, var den förste boktryckare i
Malmö. En bok, af honom utgifven år 1530, bär
titeln: "Orsagen oc een kortt forclaring paa tben
ny reformati, ordinering oc skick om messzen,
predicken oc anden rett Guds tienniste och
Cbri-stelig dyrckelse, som begyndt oc gjort er udi den
Cbristeliga stadt Malmö anno Domini 1529."
Vlsiadius, l^ars, prestman i Finland, var en af
de®, hvilka vid slutet af 1600-talet uppträdde
såsom offentlige förkunnare inom delta land af
den sanning, som till gudaktighet leder. Möjligt
ar alt dennes och hans anhängares evangeliska
ljus var bristfälligt eller uppblandadt, men
omisskännelig var deras välmening, och åtminstone på
»lutet af sin törniga bana framställde de hos
bilden af Jesu saktmod och menniskokärlek,
’roende sig lifvade af den anda, hvarmed det
Samla förbundets gudsmän voro utruslade, sökte
Uineå. 161
de, såsom "Finlands Profeter", styrka sin kallelse
med liknande åtbäfvor. De gingo blädde i
sönd| iga kläder, försakade alla lifvets
beqvämligheter och angrepo kyrkans läroståud med de
hårdaste anklagelser. Ulstadius var den förste af desse,
som vittnade om församlingens usla tillstånd och
om angelägenheten af en bättre kristendom, lian
bade år 1682 blifvit skollärare i Uleåborg; men
kom snart derefter under en sjukdom till erkänsla
af ett under sin studenttid i Åbo begånget
kysk-betsbrott, så att han ansåg sig ovärdig att vara
prest. Bland stadens öfriga presterskap, fann ban
ingen vis rådgifvare i sitt andliga bekymmer.
Hans nit att vinna själar för Herran, visade sig nu
vid alla tillfällen, och lika mycket som de fleste
äbörarne rördes af hans hänförande och gripande
föreställningar, lika mycket uppretades presterne
deröfver, enär deras högmod icke kunde fördraga
att man ännu ville anse dem för oomvändt folk.
De hatade, skymfade och slutligeb anklagade
bonom inför konsistorium i Åbo. Ulstadius begärde
och fick af biskop Gezelius afsked från sin tjenst
och befrielse frän sin presterliga ed 1683,
hvarefter han i den uslaste belägenhet uppehöll sig i
Åbo, der han ifrigt åstundade att få undergå
offentlig kyrkobot för sina ungdomssynder, hvilket
omsider efter tvenne år äfven beviljades honom.
Sedermera började han på ett mindre ordentligt
sätt angripa presternes förderfliga lära och
lefverne, inställde sig uti domkyrkan i Abo och
afbröt predikanten med härda ord. Nu togs han i
fängsligt förvar och dömdes att för sin
återstående lifstid arbeta på smedjegården i Stockholm.
Med utsökt grymhet gick detta straff i
verkställighet. Han nödgades dagligen draga en tung
qvarnsteä och ådagalade under allt detta en
martyrs stilla, allt uthärdande tålamod. Efter flera
års utståndna brister och misshandlingar, hvilka
slutligen ådrogo honom en svår sjukligbet,
befriades han väl 1719, vid drottning Ulrika
Eleonoras uppstigande pä thronen; men då han tillika
förnam, att man ej derigenom erkände hans oskuld,
fortfor han alt frivilligt stanna qvar i fängelset,
dock numera utan fjettrar, och att der fritt öfva
sin andakt samt verka till andras uppbyggelse.
Han afled 1732, och blef på Maria kyrkogård
he-derligen begrafven.
Ulver, af Triilghu, den nionde lagmannen i
Westergötland, lärer hafva tillträdt sitt embete
omkring år 1085. Han blef tio är sedermera
afsatt för sina orättvisor och sitt elaka, lefverne.
En annan,
Ulver, Tliyrnisson, hvilken lefde omkring år
1100, nämnes såsom den elfte bland Westgötha
lagmännen, hvilket han säges hafva varit i nära
sexton är.
Uiuea, en stad vid Umeå-elfven nära dess
utlopp, är anlagd år 1620 och har sedan 1765
oafbrutet ägt stapelrätl. Husen äro af träd och
den förbiflytande elfven är invid staden 450 alnar
bred. Längre ned delas elfven af en bolme,
kallad Ön, i 2:ne grenar, af hvilka den ena ar
segelbar. Ofvanför staden är elfven deremot ej
se-Del. IV. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
