Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
174
Ilpiaia nnie.
Vpiala ]|Ole.
ställe i landet; men äfven de synas bär pä
mänga ställen, särdeles genom för tidig och mycken
ansträngning lill arbete, vara vanskötte. Till
förbättrande af allt, som till landtbruksyrket hörer,
ar vid Ullluna sedan år 1848 ett eget
landtbruksinstitut inrättadt. Med skogen bar mycken
misshushållning föröfvats, och skogsbruket, som
fordom varit betydligare, hörer numera icke lill
länets hufvudnäringar, emedan hvarken tillgångar
eller afkastning nu motsvara ens det egna
behofvet. Dock linnas har ännu kronoparker och
häradsallmänningar, under uppsigt af en särskild
jä-geristat, och en förståndigare hushållning med
skogen, genom trakthuggning, har inom dessa
blifvit införd. 1? tegelbruk linnas inom länet. Af
vida större betydenhet såsom inkomstkälla för
länet, är bergsbruket, som numera är inskränkt till
jerntillverkningen, hvartill malmen hufvudsakligen
brytes i Dannemora-grufvorna, pä gränsen mellan
Dannemora socken och Film (se Dannemora). Länets
masugnar äro numera I 0, alla belägna inom
Orbybus-och Olands härader samt de nordliga tingslagerna.
20,011 skepp:d jern tillverkas vid dom årligen i
medeltal. Stàngjernsbruken i länet äro 9, med 29
härdar samt omkring 23,700 skepp:ds årlig
tillverkning. Tillsammans omkring 13,900 personer
äro vid jernbruken sysselsatta. Ett papperbruk,
Ltngnnhacka, finnes i länet. Fisket är vigtigast
vid bafssträndema, särdeles af strömming,
äfvensom lax vid Elfkarleby. 27 gästgifvaregårdar
finnas bär, utom särskilta värdsbus vid de större
bruks- och berregårdarne, samt 5 krogar pä
landsbygden. Länets skattebidrag till statsverket,
inberäknadt rustning och rotering samt presterskapets
aflöning, uppgår inalles till omkr. 763,460 R:dr b:ko.
De tre domsagorna i länet äro: Bro, llàbo, Trögds
och Äsunda häraders; Lagunda, llagunda,
Ulleråker.*, Bälinge, Waxala och Rasbo, samt Olands
och Norunda häraders och tingslags. De I I
kon-trakterna eller proslerierna äro: llåbo, Trögd,
Äsunda, Lagunda, llagunda, Ulleråker,
Donipro-steriet, Waxala, Norunda, Olands och Frösåkers
samt Örbyhus. Ilela länet innehåller 3,559 förrn,
mtl. med en folkmängd af 88,220 inbyggare på
en areal af 1,079,877 tunnland, hvaraf 51,723
äro sjöar och kärr.
V|itmla Möten. Flera dylika hafva tid efter
annan hållits, hvilka förtjena att närmare kännas,
isynnerhet det stora så kallade Upsala Kyrkomote,
hvilket fullbordade reformationens slutliga införaode
i Sverige. — Är 1368 sammankallade erkebiskop
Birger i Upsala presterskapet till ett
provincial-möle, vid hvilket nästan mera klagades öfver
presterne sjelfve än öfver de verldslige lekmännen.
Här blef då den artikeln afgjord, att en och
samma person kunde vara fadder både vid döpelsen
och firmeisen, egentligen för folkbristens skuld.
Sedan beslöts, att såmma binder för äktenskap
skulle yppas af fadderskap vid firmeisen som vid
döpelsen, samt alt såväl hustrun som mannen borde
anses för faddrar, sä snart endera af dem i denna
egenskap bivistat akten. Vidare fördömdes alla de,
såsom kättare, hvilka påstodo, alt lönskaläger icke
var någon dödlig synd, äfvensom alla de, hvilka
nekade att något helvete vore till. Slutligen utfärdades
ett allvarligt föTbud för hvarje lekman, både man
och qvinna, att tvista om trosartiklarna, antingen
uppenbarligen eller bemligen, oth skulle samtliga
dessa bufvudstycken kungöras samt oifentligen
uppläsas pä alla sön- och helgedagar öfver hela
riket. Sedan dessa punkter voro afgjorda, skred
man till räfst öfver presternes förhållande, då man
allraförst bestraffade den oordentligbet, som änno
allmänt förspordes ibland de andlige, att de
nemligen fortforo att hafva hustrur, tvärtemut
Skenninge mötes beslut af år 1248. Biskoparne
blefvo allvarligen uppmanade alt alldeles utrota denna
osed, antingen genom dryga plikter eller genom
tjänstens förlust lör hvarje prest, som icke
hörsammade den gifna föreskriften. Presternes s. k.
halfhustrur åter skulle först underkastas en sja
års penitens, och om denna varningsgrad icke
aktades, skulle de insättas uti lifstidshäkte, antingen
uti elt kloster, eller på något annat ställe.
Slutligen förnyades och bekräftades de s. k. Articnli
Telgenses, som innehålla föreskrifter om
bouppteckningar i prestebol, testamenten saml förbud
för de andlige att hylla någon lekman, med
uo-dantag af konungen, hertigen, deras bröder och
barn. Det stadgande förnyades, att om någon
klerk blef tagen i fängsligt förvar af en lekman,
och biskopen försummade att beifra målet, skulle
biskopen uleslängas från kyrkans gemenskap, men
isynnerhet från alla biskopsförrällningar, till dess
ban fullgjort sio skyldighet, och den föreskrift
förnyades, att ingen prest måtte understå sig att
läsa välsignelsen öfver brudfolk, som för andra
gången trädde i gifte, eller vara närvarande vid
något hemligt bröllop, som firades innan trenne
lysningar inför församlingen föregått. — Ar 143S
hölls ett verldsligt möte i Upsala, då riksens råd
samlade sig der, och annandag Pingst ingingo
sinsemellan en ny förpliktelse till bekräftande af det
förut i Halmstad ingångna förbundet, hvaruti alla
råden icke deltagit. Här blef dä fastställt, att
Halmstads dagtingan skulle efterlefvas, på det säll,
att sedan konungen antvardat slott och län i
Sverige åt infödde svenske män efter riksons rädi
råde, och slotlslofven eller besättningen på
slotten blifvit tagen från alla utlänningar, saml
konungen tillika làfvat, att hålla riket vid lag och
rätt, gamla friheter och privilegier, sä skulle de,
såväl som bela riket, vörda och erkänna bonom
för rätt konung och herre, då likväl alla
riksvårdande ärenden, såväl som myntväsendet, .borde
styras och ändras efter riksens råds tillstyrkan och
lagboken. Skulle konungen åter icke rätta sig ef’
ter dessa öfverenskommelser, sä förbunde sig
rådets samtliga medlemmar att dädanefter aldrig mera
vara bonom lydige eller bebjelplige pä något säll,
och den’, soin understöd sig att bryta deremot,
skulle underkastas förrädarerätt, samt förderfvas
till lif, ära och gods. — Upsala stora,
märkvärdiga kyrkomöte hölls några fä månader efter
konung Johan lll:s död, och öppnades den 1 Mari
1593 af riksdrotsen Nils Gyllenstjerna, som i et’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
