Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
178
Ilpaala tempel.
Upsala tempel.
Blef den första theologie doktor i Upsala. Afled
1636 i hög ålder. Laurentius Paulinas Gothus,
förut biskop i Strengnäs, dog äfven i hög ålder
16V6. Johannes Lemeux, förut domprost i Upsala.
Uti bans tid skiljdes Norrland från Upsala stift.
Dog nittiofein år gammal 1669. Laurentius
Shg-lehus, förut domprost i Upsala, valdes vid
sjuttiotvå års ålder till erkebiskop, och dog 1676.
Johannes Bazius, förut biskop i Skara, dog 1681.
Olof Soebtlius, förut biskop i Linköping, ledde
utgifningen af kyrkoordningen, handboken och
psalmboken; alled 1700. Fink Benzelius, förut biskop
i Strengnäs. I hans tid utgafs bibeln i ny
upplaga. Dog 1709. Haqvmus Spegel, ryktbar
psalmförfattare, förut biskop i Skara och Linköping,
dog 171 i. Mathias Steuchius, förut biskop i
Lund, afled 86 år gammal 1730. Johannes
Sleu-chius, den förres son, förut biskop i Skara, dog
1742. Erik Benzelius, förut biskop i Linköping,
afled redan 1743. Jakob Benzelius, den förres
broder, förut biskop i Götheborg, dog 1747.
Henrik Benzelius, en tredje broder, förut biskop i
Lund, dog 1758. Samuel Troihus, förut biskop i
YVesterås, dog 1764. Magnus Beionius, förut
biskop i Kalmar, dog 1775. Carl Predrik
Men-nander, förut biskop i Åbo, dog 1786,
sjuttiofyra år gammal. Uno iwn Troil, förut pastor
primarius och öfverbofpredikant, blef erkebiskop
vid 40 års ålder, dog 1803. Jakob Axel
Lindblom, förut biskop i Linköping, död 1819. Carl
von Bosenstein, förut biskop i Linköping, död
1836. Johan Olof Wallin, förut pastor primarius,
död 1839. Carl Fredrik af Wingård, förut biskop
i Götheborg.
Upsala tempel, nordens förnämsta och mest
vördade offerhus under hela den hedniska tiden,
kan i mera än ett afseende betraktas såsom den
plats, hvilken i forntiden utgjorde medelpunkten
för Svearnes hufvudsakligaste samhällslif. När
Yngve Frey, Svearnes andra drott frän Odin,
flyttade de allmänna olfren från Sigtuna, lät han, för
at| åt nationalbelgedomen gifva en emot dess böga
bestämmelse svarande prakt, uppföra elt stort och
lysande tempel, det praktfullaste, som ditintill
och ännu länge derefter varit sedt i de nordiska
länderna. Han valde till plats derför en bögländ
och skön slättmark i Waxala bärad, der pä en
liten böjd det åt Odin belgade, öfver bela norden
uti nära ett årtusen ryktbara templet grundlades,
hvilket sedan, under bela den tiden bedendomen
varade, utgjorde det hufvudställe, dit nationen
årligen samlades till firande af de utaf Odin
påbjudna offerbögtider samt till gemensamma
rådplägningar öfver allmänvigtiga saker. Detta V8r
Upsahr, de Höga Salarne. 1 vester derifrån låg
en åt Odin invigd belig lund. Templet lyste af
en Asiatisk prakt; dess väggar och tak, förmäla
gamla berättelser, hafva varit med guldbleck
öfverdragna, och från dess öfversta tinnar bar en
guldkedja nedhängt , som gått rundt omkring
tempelmuren, så att bela templet glimmat af guld
och spridt sin glans kring hela nejden. De
beskrifningar, som kommit till oss öfver åtskilliga
fornnordiska tempel, antyda att dessa i allmänhet
varit mycket ansenliga och rymliga samt så
afdelade, att sjelfva den stora hufvudbyggnaden
bildat eo försal, som genom en mellanvägg med
dorr eller på annat sätt varit afskild frän den
egentliga tempelbelgedomen, hvilken utgjort ett
med hufvudbyggnaden sammanhängande, men
serskild! inrättadt kapell, till någon del svarande
mot koret i senare liders kyrkor. Försalen v»r
bestämd för det samlade folket, kapellet åter för
Gudarnas beläten. Der slod, midt på golfvet, det
beiiga altaret af sten, utarbetadt med mycken konst
och ofvan!ill beslaget rned jern. Bakom altaret
soto på ett högsäte de förnämste af Gudarne uti
Upsala: Thor i midten, Odin pä bans bögra oth
Frey på bans venstra sida, samt på ömse sidor
om dein på lägre säten bela den öfriga
gudaskaran i en halfrund kring allaret, alla iklädde
kostliga kläder samt rikligen prydde med silfver och
guld. På sjelfva altaret låg den heliga ringffl,
vid hvilken ederna svuros; der slod äfven den
stora offerbålen, en» väldig kopparskål, i hvilken
blodet af de offrade djuren upphämtades, och
bredvid låg den beiiga olferqvasten, som
begagnades att dermed kringstänka blodet. Till de
festliga högtider, hvilka uti Upsala tempel firades
kring nationens gemensamma helgedom, kommo
konungar, höfdingar och de frie busfaderne.
tillsammans, för att der alla med hvarandra deltaga i
de stora högtidliga ofTer, som hemburos till
landets gudar. Denna gemensamma dyrkan af ge*
mensamma gudar, de stora, festliga offermåltider,
som dermed voro förenade, de gemensamma
öfverläggningar om allmänna ärender och värf, som
på samma gång vid de stora sammanträdena på
tingsplatsen förehades, den heliga Irid som var
utlyst öfver dessa belgade ställen och
sammankomster, och den stora marknad, som under
religionens skydd här tillika föregick mellan det
samlade folket; allt detta, förenadt med återseendet
af långt från hvarandra boende fränder och
vänner, tillika blandadt med lekar och lustbarheter
äfvensom täflingar i mångahanda idrotter, än slora
löftens afläggande, än aftals och förbunds
ingä-ende mellan somliga till vikingatåg och
köpmaos-färder, mellan andra till slägtskaps- och
vänskapsförbindelsers upprättande, alla dessa förenade
omständigheter, hvilka i mångfaldigt afseende gjorde
dessa olferhögtider till stora, verkliga
nationalfester, stärkte och befästade de band af
sambäl-lighet och välvilja, som gemensam härkomst,
gemensamma öden och minnen, eller andra
förhållanden från närmare eller aflägsnare tider
grundlagt mellan de stammar, hvilka tid efter annan
invandrat och nedslagit fasta bopålar i Svea och
Götba landen. Sedan Upsala tempel i många
ar-bundraden varit de nordiske hedningarnes mest
vördade ställe, blef detsamma, såsom bedendomens
fastaste stöd, efter kristendomens allmännare
införande föremål för de kristnes afsky och anfall
Redan uti konung Stenkils lid fattade biskoparne
Egino i Lund och Adalvard i Sigtuna, såsom begg®
nitfulle, ifrige män, i samråd med hvarandra dt’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
