Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
188
Waclienfelt.
Wachtmeister.
Plantings regemente. Tog afsked 1662 och gick
till kejserliga arméen i Ungern, der ban genast
blef general-qvartermästare och berömligen
utmärkte sig ander davarande krig emot Turkarne.
Sedan var ban nägon tid löjtnant i
Brunsvig-Lü-neburgisk’ tjenst; men år 1673, vid det då
utbrytande kriget, gick ban åter i kejsarens tjenst,
samt upprättade ett eget kompani, med hvilket
ban sedermera deltog i drabbningen vid Strasburg,
der han blef ganska illa särad. Efter att hafva
blifvij. återställd till hälsan frän sina svära
blessurer, gick ban 1675 tillhaka i Svensk tjenst
såsom major, och uppl ältade elt kompani friryttare,
med hvilket ban förlades i Wismar, hvilken slads
belägring ban med utmärktaste tapperbet hela
tiden utstod, ehuru ban vid ett utfall bade det
missödet att fä sitt venstra ben afskjutet af en
styckekula. Efter fredens afslutande 1679 tilldelades
bonom, för bans mänga svåra blessyrer samt trogna
och tappra tjenster, en årlig pension, hvarjemte
ban 1638 uppböjdes i adligt stånd. Ilan dog i
Wismar år 1702. Sorten,
Waclienfelt, Joachim Fredrik von, som
skref sig till Selleràs, född 1680, blef 1694
kadett i Kur-Brandenburgisk tjenst; men anställdes
1697 såsom volontär vid baron Lievens regemente
i Wismar, med hvilket ban deltog uti följande
årens fälttåg och belägringen af Tönuingen.
Utnämnd till förare, bivistade ban derpå fälttåget i
Lifland samt öfvergången öfver Diina, hvarefter
ban blef kornett vid Ostgölba regemente. Var
med uti slaget vid Klissow 1702 samt vid Thorns
belägring, och befordrades för sin der visade
tap-parbet till löjtnant. Efter att hafva deltagit uti
flera af de {oljande årens drabbningar, utnämndes
ban 1708 till kapten vid dragonerne, i hvilken
egenskap ban bivistade Stralsunds belägring 1711
och slaget vid Gadebusch 17 12. Gjordes till fånge
vid Tönningens kapitulation 1713, men frigjorde
sig sjelf följande året och blef 1715 major vid
Bremiske dragonerne. Efter alt hafva varit
närvarande vid Stralsunds belägring, blef ban, sedan
staden kapitulerat, äter Danskarnes fänge; men
flydde 1717 ur fångenskapen, och gjorde följande
året fälttåget till Norrige. Erhöll afsked 1741
såsom öfverstlöjtnant, och utnämndes 1751 till R.
af S. 0. Hans dödsår är okändt. Brödren,
Waclienfelt, Carl Fredrik von, född 1681,
blef 1699 volontär vid ett regemente i Stralsund,
1700 korporal och förare samt 1705 fändrik vid
Uplands regemente. Uti träffningen vid Warschaus
brygga blef ban ganska illa sårad och fick bögra
armpipan alldeles afskjuten. Icke desto mindre
fortfor ban att vara qvar i tjenst, och befordrades
1707 lill sekundlöjtnant. Vid stormningen af
Wi-precb 1709 erhöll han åter en svår blessyr i
hufvudet, och togs samma år tillfånga af Ryssarna
vid Poltava. Flydde 1719 ur fångenskapen och
nlnämndes då till kapten, hvilket ban fortfor att
vara till är 1747, då ban erhöll majors afsked.
Wachslager, Genre, son af bnrggrefven och
presidenten i Thorn, Daniel Wacbslager, föddes d.
20 Okt. 1648. Ätten härstammade frän en vid
namn Mathias Wacbslager, bördig från
Frankenland, hvilken i trettonde århundradet hade nedsatt
sig uti staden Thorn. Sedan den unge Georg, lä
väl genom ett flitigt studerande, som genom
vidsträckta utrikes resor, förskalfat sig goda
insigter, icke allenast i de flesta Europeiska språk,
utan äfven uti åtskilliga vetenskaper, blef han
1674 anställd såsom sekreterare hos deo då i
Polen varande Svenske ambassadören friherre
Liljehök och fortfor i sådan egenskap till år 1693,
dä ban utnämndes till kommissions-sekreterare vid
Polska hofvet. Slutligen blef ban 1698 förordnad
till Svenske konungens resident i Polen. Under
tiden förnyade ban med konungen och republiken
Poleo de gamla förbunden, men började tillika
snart föreställa de Polske senatoftrne, vid första
kuuskapen om konung Augusts tillämnade
fredsbrott med Sverige, att hufvudsyftemàlet med
kriget egentligen vore, att utvidga Polske konungen
makt och derigenom inskränka republikens fnbet.
Denna sannolikt icke så ogrundade förmodan-,
väckte, då den sålunda framställdes, emellertid ej ringa
barm, och den Svenska residenlen blef formligea
förvisad frän Warschau om våren år 1700. Han
begaf sig då till Stettin och bade sedan följande
året i Breslau ett samtal med flere Polske
magnater, då för förslå gången fråga värktes om
konung Augusts afsättande. Är 1702 afsändes ban,
tillika med kanslirådet grefve Piper, ånyo till
Polska republiken, för att underhandla om fred, och
år 1704 voro grefve Horn och Wacbslager de
tvenne ambassadörer vid riksförsamlingen i
Warschau, då de Polska ständerna underhandlade om
att afsätta .konung August och i dennes ställe
uppböja konung Stanislaus på thronen. Aret
derpå utnämndes han till statssekreterare, men
togs till fånga af Polackarne vid Warschaus
eröfring samma år, och blef först efter flera
underhandlingar åter utvexlad. Var närvarande vid
konung Stanislai derpå följande kröning, vid hvilket
tillfälle de Svenske ambassadörerna naturligtvis
bevisades synnerlig heder, och anställdes sedan
1708 af Carl XII såsom Svensk minister vid
förenämnde konungs hof, hvarefter ban några år
uppehöll sig i Königsberg för Svenska kronans
räkning, lill dess ban af Preussiska regeringen
förvisades derifrån. Adlades 1711, utnämndas
1716 till bofkansler och upphöjdes 1719 till
friherre. Ilan uppehöll sig de sisla åren af sin
lefnad i Sverige, och afled d. 20 Nov. 1720.
Wachtmeister. Denna ätt härstammar från en
’ uråldrig förnäm Lifländsk slägt, oin hvars ursproog
man hitills ej kunnat få någon säker
underrättelse, utan förhåller det sig med denna såsom med
största delen af de öfriga Lifländska adliga
ätterna, hvilka äfven lefva i okunnighet om sin första
upprinnelse. De flesta lära dock utgöras af
sådana, som i de fordna bärmäslarnes tider inflyttat
från Tyskland och nedsatt sig i Lifland,
tillhörande den bekanta Svärdsriddarnes orden. Igenom
de många oroligbeter och fremmande folks infall,
hvilka tid efter annan öfvergått Lifland, hafva alla
dervarande gamla arkiver blifvit helt och bàllet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
