Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wachtmeister.
Wachtmeister»
189
förstörda, sä att landets adliga familjer måste
sakna nödiga bevis på sin ålder och företräden
sinsemellan, hvarföre de ock, vid det Lifländska
riddarbusets inrättande, måste efter inbördes
lottning intaga sina säten derstädes. Ibland dem var
ock den VVacblmeisterska slägten, hvilken först
blef bekant i Sverige genom kommendanten pä
Arenborg, Axel Wachtmeister, som skref sig herre
till Anmack, och lefde omkring ären 1519 och 1520.
Dennes son,
Wachtmeister, lilas Axelsson, var 1550
öfverste för Lifländska adelsfanan och ett annnat
kavalleriregemente. Hans son,
Wachtmeister, Hans lilasson, hvilken skref
sig till Anmack, Pall och Lacket, antog först
Svensk tjenst, samt blef 1578 af konnng Johan III
naturaliserad bland Svenska adeln. Han förvärfvade
sig snart konungens ynnest till den grad, att han
år 1582, ifrån att vara blott ryttmästare eller
anförare för Lifländske riddarne, befordrades till
(altmarskalk. Dennes mindre ryktbare son,
Wachtmeister, lilas Hansson, var öfverste
för ridderskapets rusttjenst i Estland, och
landträd derstädes. Hans son med fru Elisabeth
Wrangel, var
Wachtmeister, Hans, född d 9 Sept. 1609.
Utrustad med lyckliga naturgåfvor, vann ban
under drottning Christinas regering en hastig
befordran, samt blef efter band riksstallmästare,
krigsråd, generalmajor öfver kavalleriet samt landtråd
i Estland och uppböjdes slutligen af drottningen
1651 till friherre, då ban skulle skrifva sig till
Björkö. Han dog den 23 Juli 1652, och bans
trenne söner med Agnes Margreta von llelmstedt
blefvo stamfäder för ättens trenne sednare
isynnerhet lysande grenar inom Sverige.
Wachtmeister, Hans Hansson, född d. 24
December 1641, erhöll, jemte sina bröder, en
särdeles lysande uppfostran, till hvars ytterligare
fullkomnande ban, efter adlige ynglingars då för
tiden allmänna sed, år 1661 företog en
vidsträcktare utrikes resa. Härunder uppvaktade han i Bom
drottning Christina, hvilken pä sin bekostnad lät
undervisa den unge ädlingen uti alla ridderliga
öfningar samt kallade honom til) sin kammarherre.
Efter erhållet nådigt afsked från denna befattning,
begaf ban sig till Neapel och besökte sedermera
de förnämsta hof, städer och universiteter öfver
bela Italien. Genomfor derpå Savoyen och
Frankrike till Paris, der ban uppehöll sig öfver ett års
tid, hvarefter han 1665 gick öfver lill England,
hvilket rike just vid samma tid var inveckladt i
ett blodigt krig med Holländska republiken. Som
alltifrån angdoinen hans båg lekt på sjöväsendet,
ingick ban såsom volontär på den engelska
ör-logsQottan, orb deltog i denna egenskap uti Derå
sjöslag, deribland uti den tre dagars träffningen
1666 emellan Engelsmännen och Holländarne, der
de förra tillkämpade sig öfvervigten till sjöss.
Samma är tog han åter afsked ur Engelska
tjensten och blef kapten-löjtnant vid öfverste
Wrangels regemente på den s. k. Bremiska
expeditionen-, men sedan tvistigbeterna med Bremen upp-
hört, begaf han sig hem, då konung Carl XI
utnämnde bonom till sin kammarherre. Derefter
gjorde ban boftjenst till år 1675, då kriget
utbröt emellan Sverige och Danmark. Han fick då
befälet öfver skeppet Venus, med hvilket han
åtföljde örlogsflottan under grefve Stenbocks
anförande ned åt kusten af Pommern, för att uppsöka
de Danske. På en kort derefter företagen
sjöexpedition till Danzig, var han uti största fara,
men kom lyckligen undan till Svenska skären.
Efter att ett år hafva varit amiralitets-kapten,
befordrades friherre Wachtmeister 1676 till vice
amiral och några månader derefter till amiral,
sedan ban mod beröm deltagit uti sjöslagen vid
Falsterbo och under Öland, der Holländska
örlogsflottan, under sjelfva amiral Tromps anföraode,
kämpade pä Danskarnes sida emot Svenskarne.
Efter slutadt sjölag hivislade han till lands åtskilliga
träffningar i Skåne, samt äfven det stora slaget
vid Lund, hvarest han såsom öfverste-löjtnant
anförde Weslgöiba kavalleriregimente, saml fick
trenne särskilda gånger hästen skjulen undan sig.
Ar 1677 utrriärkte ban sig genom en mängd
lysande bedrifter. Redan vid årets början inföll ban
i Blekinge, der ban eröfrade Christianopel, slog
och öfverändakastade ett Danskt parti af 400
dragoner och 800 soldater, samt derpå intog
Carlshamns fästning. Sedan gick ban att vinna
ytterligare lagrar lill sjöss, och deltog, under
fältmarskalken Horns öfveranförande, uti det stora
sjöslaget vid Möen och Kögebugt., emot de
förenade Danska och Holländska örlogsflottorna, då
ban på slutet kom att ensam kämpa emot sju
fiendtliga örlogsskepp, dem han med sitt
amiralskepp så undfägnade, att en del, sedan de blifvit
alldeles redlösa, måste draga sig tillhaka, och de
öfriga ej dristade sig att våga något vidare
angrepp. Efter denna bragd drog ban med sin flotta
upp till Kalmare sund, der han fann före sig nio
andra Svenska skepp uti godt stånd, och när de
Danske sedermera samma år tänkte att
oförmodat öfverrumpla Kalmare fästning, kastade ban i
bast någon del af sin besättning in i staden,
öfvertog befälet dersammastädes och afvärjde de
under rök och dimma antågande fiendernes anfall med
sådan käckhet, att de andra dagen ined stor
förlust måste draga sig tillbaka. Derefter vände han
sig mot Öland, dref Danskarne från bela ön och
tvingade dem alt upphäfva belägringen af
Borgholms -slott. Sedan ban år 1678 äfven vid flera
tillfällen utmärkt sig till sjöss emot Danskarne,
boll ban sjelfva midsommarsdagen 1679 en
mycket berömd strid emot tolf Danska örlogsskepp
under södra udden af Öland, samt gick straxt
derefter med sin lilla flotta till Kalmare sund, der
han uppträdde med sådan skicklighet emot Gendens
öfverlägsna antal, att denne förlorade flera skepp.
Hans stora under kriget ådagalagda förtjenster
belönades med general-amirals-fullmakten, och
derefter utnämndes ban till president i
amiralitets-kollegium och 1681 till riksråd, hvarjemte ban
för-ordnades till general-guvernör öfver bela Kalmare
län, Öland och Blekinge. Slutligen upphöjdes ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
