Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
192
HhiIh blutun.
YYadmark.
areal af 3,888 tunnl., hvaraf 235 äro sjöar och
kärr. Adr. Stockholm, Reffsla.
IVaila blutun, betyder i Lappmarken att
färdas öfver snör som uppblötnat genom töväder,
hvarvid man fäster begreppet om »It det svåraste
och mödosammaste arbete, hvilket det ock måste
vara, då resan verkställes pä skidor, som
ned-sjuka i snön.
WadentijU, med Örja, en socken i Rönnebergs
bärad af Malmö län, är belägen | mil N.O. frän
Landskrona, och tillhör 3 kl præb. Marken är
mestadels jemn och jordmånen mest lermylla.
Både skog och torfmossa saknas alldeles. Socknen
innehåller inalles mtl.’med 241 inbyggare pä
en areal af 1,319 tunnl., hvaraf 2 äro sjöar och
kärr. Adr. Landskrona.
Vadmal, troligen sä kalladt af Vad (våd),
kläder och Mat (mål), emedan det ofta tjenade till
ett varumått i handel, då klingande mynt ej var
att tillgå, är förmodligen det äldsta i vårt land
tillverkade ylletyg, alldenstund det ofta omtalas
nti våra äldsta nordiska sagor. Uti Götreks och
Rolfs saga säges det att vadmal brukades af
fattigt folk, om bodde långt borta i vildmarker,
vida ailägse från allt umgänge med andra och utan
att idka någon handel. Redan i elfte och tolfte
århundradet drefvo Gottlänningarne utrikes handel
med Svenskt vadmal. Alldenstund dylikt var
mycket tjenligt till s. k. värdören, hade det äfven från
äldsta tider sitt bestämda, för alla tillfällen
fastställda värde, så att tolf alnar räknades för ett
öre och 96 alnar för en mark. Då
penningemarken med tiden försämrades, bibehöll dock
vadmalet sitt värde, så att när Ostgöthalagen
sammanfattades, ansågs en mark vadmal lika gällande med
två marker penningar, och var räkning i ore och
mark vadmal icke allenast bruklig inom Sverige,
utan äfven inom andra nordiska länder. I konung
Magnus Erikssons stadga af år 134? om
presternes inkomst på Öland förordnas, att för de s. k.
"Stafljus" skulle betalas ett öre vadmal, och
Stur-lesson berättar, att på Island skulle, efter en af
Norske konungen Harald utfärdad förordning, ett
skeppund mjöl ej få säljas dyrare än till hundra
alnar vadmal. Dä sedermera, vid tilltagande
utrikes handel, kläde kom i mera bruk, intog det
efterband vadmalets rum, och blef så med tiden
det mest gångbara värdöre.
Yadinal»das;en. Detta namn plägar man gifva
åt sista marknadsdagen vid Arjeploug inom
Lappmarken; en dag, som för Lapparne utgör en
högtid och är märklig derför, att det eljest i
Lappmarken förbjudna brännvinet da fritt får köpas
och säljas. Efter väl förrättade marknadsärender
plägar Lappen på denna dag slå sig riktigt lös,
öfverlemna sig åt bränvinssupande, med alla de
saturnaliska uppträden, stundom äfven slagsmål och
kif, som dervid pläga vara vanliga. Dylikt lärer
dock icke beller vara så ovanligt under de öfriga
dagarna af marknaden. Man förser sig på
vadmalsdagen äfven med resbrännvin, och många bland
Lappsällskapet äro vid hemfärden så rusiga, att
de måste nersnöras i akjoroa och ligga der såsom
döda kroppar, emedan de icke längre förmå hålla
sig uppe i sittande ställning. Denna marknad
plågar hållas i Februari månad.
Hvdiiiau, J. .»., är född pä Drottningskär vid
Carlskrona d. 2? Sept. I???., bar någon tid haft
tillsyn öfver ett sjukbus, hvarför ban bar 11 telo
af direktör, och afled i Götheborg d. 6 Okt. 1837.
W. lär varit en glädjens och trefnadens härold,
och mångfaldiga humoristiska anekdoter om bonom
berättas ännu af bans efterlemnade vänner. Under
sina sista lefnadsår utgaf W. en poetisk samling
under titel: Lek och Al/var.
Wallmark, Peter, född 1699 och son af en
borgare i Wadstena, är ett af de flera exempel
på ynglingar, hvilka genom lärgirighet och
trägen arbetsamhet förmått arbeta sig upp och
förvärfva kunskaper, samt slutligen vinna en aktad
samhällsställning, oaktadt omständigheberna i
deras ungdom syntes hafva ämnat dem åt det lägsta
stånd. Han var som gosse så utblottad och
fattig, att ban saknade nästan allt, samt med
upp-passning och små ärenders uträttande måste
förtjena sitt nödtorftiga bröd för hvarje dag. Ibland
annat gjorde ban ofta tjenst såsom skjutspojke,
och följde med på skjutsfärder från sin
fädernestad, för att tillbakaföra hästarne. En gång bad?
ban vid ett sådant tillfälle den lyckan att fà rida
för sponnhästarne för konung Fredriks vagn. Som
ban härvid red friskt undan, trallande och
sjungande under bela vägen, samt visade en särdeles
hurtighet, gaf konungen vid framkomsten sig i
samtal med bonom och frågade honom om ban
ville blifva soldat. Den frimodige och qvicke
ynglingen svarade genast, att ban heldre ville
stude-dera, för att med liden kunna blifva konungens
prest, något som ban äfven ämnade göra, orb
hvarifrån till och med bans stora nuvarande
fattigdom ingaluuda skulle afbålla honom. Konung
Fredrik upptog detta ganska nådigt och skänkte
den frimodige ynglingen några dukater, hvilka
förskaffade bonoin det länge önskade nöjet att få
besöka Linköpings skola. Han var då redan
temligen gammal; men genom outtröttlig flit lyckades
ban på några år genomgå skolon och gymnasium,
sä att han ändtligen vid tjugosju ärs ålder kunde
komma till akademien i Upsala, för att blifva
sta-dent. Han var då ganska väl bevandrad i
kunskaper, men fattig på alla tillgångar till
nödtorftigt uppehälle, hvarföre ban under flera års tid
måste söka sin utkomst genom konditionering och
barnaundervisning. Således kunde ban icke hinna
att förrän 1736, vid trettiosju års ålder, blif»»
vigd till prest, hvarefter han året derpå
promove-sades lill filosofie magister. Efter alt sedan uti
fem års tid hafva tjenstgjort dels såsom
huspredikant hos en baron Gedda, dels såsom predikant
vid drabanterne, förordnades han 1742 lill kongl,
hofpredikant och pastor vid lifdrabantkorpsea.
Slutligen blef ban 1751 kyrkoherde i Söderköping,
med värdighet af prost, samt lefde sedan i denna
beställning lörnöjd, bedrad och älskad till den >
Oktober 1764, då ban med döden afgick. U"0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
