Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vegeiaob.
. Vejde.
249
ban vid Svartbäcks ndde en Rysk corps, som dér
försökte att landstiga, samt anförde avantgardet
vid stormningen af fiendernes förskansningar pà
Elgön. Under 1790 års fälttåg tjenstgjorde ban
såsom öfveradjntant bos general Armfelt, och
deltog verksamt i flera krigsföretag. Vid
stormningen af Pardakoskis pass angrep ban Ryssarne med
3itt avantgarde, eröfrade 2 kanoner och stormade
med fälld bajonett, under fiendernes kanoneld,
öfver en bro, tvang dem att retirera, samt
stormade och eröfrade derpå en förskansad böjd. I
anledning af hans vid detta tillfälle visade
tapper-bet, utnämndes han samma dag till riddare af
svärds-orden. I träffningen vid Savitaipal
stormade ban trenne gånger och eröfrade slutligen de
Ryska batterierna, likväl med den manspillan, att
efter sista stormningen af bela hans trupp endast
b8n sjelf och bans adjutant voro öfrige, sedan
alla de andre dels blifvit dödskjutne, dels sårade.
Efter krigets slut befordrades ban till
öfverstelöjtnant och flygeladjutant; kort derefter till
premiermajor vid Dalregementet, samt till
brigadmajor vid konungens hvita och svarta
gardesregementen; men erböll 1794, efter egen begäran,
afsked från sin premiermajorsbeställning, med
tillstånd alt såsom general-adjutant af flygeln i
arméen qvarstå. Befordrades 1797 till öfverste i
arméen och general-adjutant bos konungen, 1800
till öfverste och cbef för Karelske dragonerne,
jemte Savolax- och Karelske jägareregementerne,
eller den så kallade Savolaxska brigaden. År 1802
transporterades ban att vara sekundchef vid f. d.
Götha gardesregementet, samt tjenstgjorde under
konungens de följande åren inträffade frånvaro
utrikes, såsom general-adjutant för arméen, och
ledamot af den tillförordnade regeringen. Mot
slutet af år 1802 uppböjdes ban till friherre.
Transporterad år 1804 till öfverste och cbef för
We-sterbottens regemente, beordrades han året derpå
att afgå till Pommern såsom brigadcbef, i hvilken
egenskap befälet öfver fjerde infanteribrigaden blef
bonom uppdraget, samt utnämndes 1806 till
öfverste och cbef för Elfsborgs regemente. Under
1807 års fälttåg i Pommern utmärkte ban sig vid
flera tillfällen under Stralsunds belägring, till
belöning hvarföre han äfven utnämndes till riddare af
svärds-ordens stora kors. Bland annat utstod ban
med endast 2000 man ärofullt en fäktning emot
marskalk Mortier, som angripit honom med 15,000
man, och verkställde sedan en ganska skicklig
reträtt, ehuru ban härunder erhöll ett svårt sår.
Dä Stralsund slutligen måste kapitulera,
förordnades ban att i egenskap af konungens
tjenstgörande general-adjutant ombesörja fästningens
utrymmande och truppernas öfverförande till ön
Rü-gen. Sedan detta lyckligen blifvit verkställdt,
förordnades han till chef för arméens bögra
flygel, samt utnämndes till general-major i arméen.
Under krigsåret 1808 var ban förordnad till cbef
för vestra general-gränsbefälet, och anförde den
del af vestra arméen, som inbröt i Norrige; men
beordrades sedan derifrån, för att med eo
fördelning af kustarméen företaga eo expedition till sö-
dra Finland. Han landsteg vid Lemo, ej långt
från Åbo, slog eo mötande Rysk corps; men blef
derefter af en anryckande större fiendtlig styrka
öfvermannad,, och såg sig nödsakad alt under en
hårdnackad strid verkställa en svår reträtt, samt
åter gå ombord på transportfartygen. För sin
vid detta tillfälle visade käckhet, utnämndes han till
kommendör af svärds-orden, och dubbades dertill
af konungen sjelf inför fronten af den på Åland
stående bären. Uti det blodiga slaget vid
Oravais anförde ban de Finske trupperne, hvilka,
ehuru endast 3,500 man starka, uti nära sexton
timmar fäktade emot 10,000 Ryssar, och slutligen
tvingade dem att retirera. I denna slagtning blef
ban ånyo blesserad, och fick en bäst ibjälskjnten
under sig; men icke desto mindre återkallades ban
till Stockholm, att inför krigsbofrätten stå till
ansvar för sina militäriska operationer, och
synnerligast för det att ban landstigit vid Christina, i
stället för vid Björneborg, hvilket sednare, i
anseende till strandens beskaffenhet derstädes,
omöjligen kunnat verkställas. Eburn krigshofrätten icke
fann honom vara i något afseende brottslig,
eller ansåg sig kunna fälla bonom till något
ansvar, var det likväl endast revolutionen den 13
Mars 1809, hvaruti ban för öfrigt icke bade
någon del, som frälste bonom från lifstids fängelse
på fästning, hvilken dom skulle af Gustaf Adolf
underskrifvas just samma dag, då bans afsättning
inträffade, men sedan af konung Carl XIII
annulerades. År 1811 beordrades friherre Vegesach
.till Blekinge, der ban visade sig såsom en
skicklig ingeniör vid anläggande af förskansningarne på
Wämön, utanför Carlskrona. Utnämndes 1812 till
general-löjtnant och kommendör med stora korset
af svärds-orden. Under kriget mot Fransmännen
åren 1813 och 1814 anförde ban en särskild corps
af den förenade norra Tyska arméen, med hvilken
ban otförde flera vackra bedrifter, bland annat
tillbakaslog, pä vägen till Rostock, en 8,000 man
stark trupp, som ämnade brandskatta nämnde stad.
Vid inbrottet i Norrige i Augusti månad 1814,
kommenderade han äfven en egen corps, med
hvilken ban först inneslöt Fredriksballs fästning, och
sedermera sfog eo del af Norska arméen vid
Ræc-kestnd, vid Askim och vid Trögstad. Då
Svenska arméen sedermera återgick till Sverige,
qvarstannade general-löjtnant Vegesach, såsom
öfver-kommendant öfver fästningarne Fredriksbali och
Fredriksstad, någon tid, men återvände derefter
till Sverige. Utnämndes 1816 till
general-inspektör för norra inspektionen. Hedrades samma år
med den särskilda otmärkelsemedalj, som
hansestäderna Hamburg, Liibeck och Bremen låtit prägla
fill minne af 1813 års fälttåg i norra Tyskland.
Afled i Stockholm d 30 Okt. 1818.
Vejde (Isatis), en utmärkt färgväxt, förekommer
vild på torra ställen, särdeles bafsstränder, i södra
och mellersta Sverige, såsom i Blekinge, på
Gottland och Öland, på Marieberg vid Stockholm o. s. v.
Örten har glatta skidor, som något vidga sig
uppåt, småtandade rotblad och pillikt
stjelkomfat-tande stjelkblad. Man åtskiljer tvenne arter
der-Dtl. IV. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
