Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhayn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
250
Weldeihayiii
Weigel.
af, nemligen vild och äkta vejde (I. sylvestris och
tisctoria), af hvilka den förra har smalare blad
och i kanten naggade rotblad samt kortare
fröskidor, dä deremot den äkta vejden bar bredare
och köttfullare blad, rotbladen bela och
fröskidorna längre samt icke utnjupna. Den sednare
arten odlas mest i Frankrike och England. Regge
äro tvååriga, och begge gifva färg, men den äkta
gifver den i ojemförligt större qvantitet. Kor och
får förtära örten gerna; men dess hufvudsakligaste
brak är till blå färgberedning, hvartill denna växt
ensam nyttjades, innan indigon blef bekant i Europa.
Äfven nu nyttjas vejde jemte indigon, och man
bar äfven med framgång försökt att af
vejdeplan-tnn tillreda en art indigo, som i godhet ej skall
stå efter den amerikanska. Vid medlet af förra
århundradet anslogo ständerne penningar och
föranstaltade om eo vejdeplantering i stort, hvartill
man äfven nppförde beredningsbus; men oaktadt
klimatet och jordmånen gynnade anläggningen,
inslomrade dock snart nitet, och verket förföll.
Bästa jordmånen för vejde är en myllig och väl
tillredd lera, som hvarken är så högländt, att den
år torr, eller så våt, att den kao kallas sur.
Marken bör på hösten köras väl och gödas
tillräckligt, hvarefter fröet om våren, så tidigt som
möjligt är, ntsås, tnnnt, och nedharfvas med en
någorlunda tät harf. Två lod frö eller litet
deröfver knnna stnndom vara tillräckliga till ett
kappland. Stundom utsås också vejdefröet om hösten.
Så snart de understa bladen begynna gulna, ar
tiden inne att företaga första skörden, och man
nyttjar dertill i Tyskland elt eget stötjern,
hvarmed man afstöter bufvodet af roten, under det
man i Frankrike endast afskär bladen straxt öfver
jorden, hvilken method synes vara fördelaktigare.
På bördig jord kan vejde väl ntsås två gånger å
rad, men icke oftare, utan jorden bör deremellan
några år fä bära säd eller rotfrukter. De aftegna
bladen ntbredas på ett rent och svalt ställe,
hvarefter man, så fort görligt är, öfvergår till
krossningen, som sker på en särskilt inrättad
vejde-qvarn, bvilken vanligen sättes i rörelse med eo häst.
Då vejdebladen på denna qvarn äro malne eller
tillräckligt krossade, låter man gröten ligga 8 lill 10
timmar, och gör sedan deraf ronda bollar, stora
som knytnäfvar, hvilka uppläggas på lafvar under
tak, men i fritt drag, till att torka. De torra
bollarne slås sedan sönder med klubbor, behandlas
åter med vatten, hvarigenom de förvandlas till en
bård deg, som efter förnyad torkning åter
sönderslås till ett groft pnlver, som slutligen packas
i fat. En god vejde bör vara blå eller blågrön,
och gniden på papper lemna dylik fläck; är den
åter grå eller grågul, sä är den af sämre
beskaffenhet, och måste då vid färgningen
uppblandas med mera indigo.
Weidenhayn, Jolian von, före sitt adlande
kallad Weidenbeym, föddes d. 18 Dec. 1604. Han
var en ganska berest och mycket lärd, isynnerhet
språkkunnig man. När han kom i Svensk tjenst
ar ej kändt; men år 1647, då han upphöjdes i
adligt stånd, var ban kongl. Svensk agent i Lü-
beck. Utnämndes 1650 till assistence-råd i
Lifland, samt 1653 till kommerse-direktör och
hof-råd nti Lifland. Är 1661 blef ban tillika
borg-grefve nti Pernan, och fick i uppdrag att fara
såsom Svensk gesandt till Pohlen. Han dog den
26 Aug. 1666. Sonen,
Weidenhayn, Gabriel von, kom i tjenst år
1675, sedan han i sex år förnt varit page, och
blef 1676 Fänrik. Befordrades sedan 1677 till
löjtnant vid Helsinge regemente, och samma år
till regementskvartermästare vid Södermanlands
regemente. Efter att 1676 hafva deltagit uti
sjöslaget med de Danske, beordrades ban till
arméen i Skåne, der ban bivistade slaget vid Lund,
belägringen af Cbristianstad och slaget vid
Landskrona. Var 1678 kommenderad med
Södermanlands regemente ut på flottan, och bivistade
följande året belägringen af Uddevalla skans.
Befordrades 1680 lill kapten och 1697 till major,
i hvilken egenskap ban gjorde fälttågen 1700 i
Holstein, 1701 i Pommern och 1702 i Poblen.
Befordrades 1703 till öfverste-löjtnant, hvarefter
ban året derpå deltog i slaget vid Posen och
1706 i slagen vid Frauenstadt och Kalisch.
Utnämndes slutligen 1708 till chef för
Södermanlands regemente, och blef dödskjuten uti slaget
vid Pultava 1709. Denna adliga att utslocknade
med hans son, öfverste-löjtDanten Georg von
Weidenhayn, som dog barnlös år 1733.
Weidenhjelm, Lara, son af kamreraren i
kammar-kollegium, Lars Weidman, född på 1630*
talet, började sin bana 1673 såsom furir vid
Kal-mare regemente, samt blef 1675 sergeant, och
1677 adjutant derstädes. För sitt tappra
förhållande sistnämnda år vid stormningen af Carlshamns
kasteli, befordrades han till löjtnant, och visade
derpå en synnerlig tapperhet vid stormandet af en
skans utanför Cbrislianstads långa bro; äfvenså nti
slaget vid Landskrona. Vid Cbrislianstads öfvergång
togs ban till fånga af Danskarne, men lösgafs
efter fredens afslutande. Befordrades 1687 till
grenadier-löjtnant, och 1693 till kapten vid
Österbottens regemente. Upphöjdes 1694 oti adligt
stånd, då ban skref sig herre till Saxmåla. Blef
slutligen 1703 utnämnd till major, och afled d. 1
Nov. 1709 uti släden Riga.
Weigel, Christian KrnTrid von, son af
arkiatern, medicine och pharmacie professorn i
Greifswald, doktor K. E. von Weigel, föddes d.
5 Aug. 1776. Efter att hafva från sin tidigaste
ungdom blifvit danad till kunskaper, och under
fadrens inseende hafva från år 1792 med mycken
hängifvenhet studerat läkarevetenskapen vid
Greifs-walds akademi, reste han 1796 till universitetet
i Jena, hvarest ban, efter aflagda examina och en
väl försvarad gradual-disputalion, år 1798
promoverades till medicine och kirurgie doktor.
Samma år begaf han sig först till Göttingen och sedan
till Wien, der ban fullbordade sina studier uti alla
läkarevetenskapens delar bos de många der
varande berömde läkare. Återkommen 1799 ifrån Wien,
approberades han, enligt författningarne, af
Sa-nitets-kollegium i Greifswald, och erhöll magi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
