Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhayn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ll«ii(é«.
U«»terbn(teo9 Uoiniagor. 265
dan 1823 var ban fältväbel, eo beställning, som i den
Franska arméen, likasom i vår, förutsätter eo viss
grad af förtroende till den, som dertill ntses. När
legionen 1830 afsändes till Grekland, bade Weslée
redan vunnit löjtnantsgraden, och blifvit anställd
såsom instruktions-officer. I träffningen vid
Argos tjenstgjorde han såsom regements-adjutant,
utmärkte sig genom tapperbet, och erhöll, med
anledning deraf, den Grekiska militär-orden. Den
(lobenlobeska legionen inkorporerades sedermera
uti Franska arméen såsom 21 lätta
infanteri-regementet, en för Weslée ganska lycklig
omständighet, ty den innebar korpsens militäriska
naturali-sation. År 1838 befordrades han till
bataljonschef i den Afrikanska utländska legionen, och
alltifrån denna tid ända till år 1846 tjenstgjorde
ban i Afrika, samt bivistade alla der gjorda
fälttåg. Såsom en af bans mänga under tiden vunna
utmärkelser, må nämnas, att ban år 1841 erhöll
ett högeligen smickrande beröm på de utfärdade
general-orderna, för sitt lysande uppförande i
träffningen vid Gigelli. Derefter bekom ban
hederslegionens riddarstjerna, och utnämndes, på
Svenske ministerns särskilda förslag, till riddare af
Svenska svärds-orden. De mångfalldiga
krigsoperationerna i provinserna Algier och Oran
bivista-des alla af honom, och uti alla utmärkte han sig.
Efter marskalk Bugeauds stora expedition från
Mostaganem till Blida, år 1842, blef Westée af
bonom, utom tur, föreslagen till öfverste-löjtnant,
bvilken befordran ban äfven år 1844 erhöll.
Svenske ministern i Paris, som ansåg att Westée,
efter åtta i fält tillbragte mödosamma krigsår, nu
väl kunde behöfva få komma i ro, bade utverkat
bans förflyttning till elt regemente i Frankrike;
men Westée undanbad sig detta, tillskref
ministern ett bref, hvaruti han förklarade sig bellre
vilja försaka befordran, än upphöra att strida,
och anställdes då vid 36:te linjeregementet, hvilket
nyss förut bade afgått till Afrika. Uppå Westée
ankom nu hufvudsakligen omsorgen om detta
regementes bildande för det Afrikanska krigssättet,
och detta uppdrag fullgjorde ban så, att inom de
tvenne bataljoner, som detacberades under bans
befäl, vunnos nio bederslegions-stjernor på en tid
af tretton ’månader, af hvilka elfva tillbragtes
framför fienden. Slutligen begynte dock Westées
fysiska kraft svika viljan. Under fem på
hvarandra följande vintrar bade ban ingen enda gång
legat uti säng, icke ens bott i hus. Likväl
utförde han ännu en gång en af marskalk Bugeaud
bonom uppdragen svår och vådlig expedition, samt
lyckades härvid i så lysande grad, att marskalken
kort derefter, åsidosättande samtlige öfrige öfverstar
och öfverste-löjnanter, utvalde bonom alt med två
urvals-bataljoner åtfölja på ett af marskalken sjelf
anfördt offensifl tåg, under hvilket Weslée ånyo
synnerligen utmärkte sig. Nu var emellertid
Westée nära förtärd af en i lägret gängse rödsot,
och lefde snart sagdt endast af opium, hvarjemte
han blef svärt angripen af den s. k. Afrikanska
opbtalmien, och nära atl blifva alldeles blind. Den
annars så strängt fordrande marskalken, hvilken
märkt och bebjertat bans tillstånd, begärde då,
Weslée ovetande, af krigsministern, i de mest
trängande oeb för Westée ärofullaste ordalag, bans
förflyttning lill ett regemente i Frankrike. Till
följe bäraf blef Westée år 1846 anställd vid det
i Perpignan garnisonerande 8:de lätta
infanteriregementet.
Westén, Aron, son af rådmannen i Arboga och
brukspatronen Erik Westén, föddes d. 23
November 1737. Blef student i Upsala 1748, och,
efler vanliga lärdomsprofs afläggande, 1761
filosofie magister. Prestvigd följande året, utnämndes
ban först till e. o., och 1765 lill ordinarie
bataljonspredikant, samt slutligen 1766 till
regementspastor vid Wermlands infanteriregemente.
Kallades 1767 till hofpredikant hos kronprinsen, och
1774 till ordinarie hofpredikant bos konungen,
med säte och stämma i bofkonsistoriuin.
Utnämndes 1779 till prost och kyrkoherde i Ramsberg.
Bivistade 1792 och 1800 årens riksdagar.
Tbeologie doktor sistnämnde år. Förordnades 1801
till kyrkoherde öfver Arboga stads- och
landsförsamlingar. Jubelmagister 1812. Doktor
Westén bar isynnerhet förvärfvat sig eo stor
förtjenst genom utgifvandet af Svenska Hof-Clereciets
Historia, 3 delar, ett arbete, som vittnar om
mycken forskning, och som med synnerlig omsorg
blifvit utfördt.
Westenlijelm, Tobias, före sitt adlande
kal-x lad Wester, son af rådmannen Peter Bengtsson i
Westervik, föddes den 4 Juli 1649. Sedan ban
studerat i Upsala, förordnades ban 1674 till
aktuarie uti antiqvitets-kollegium; men företog
några år sednare en vidlyftig utrikes resa,
hvarunder flera främmande länder besöktes. Efter
hemkomsten utnämndes ban 1681 till assessor i
antiqvitets-kollegium, samt förordnades är 1683 att
tillika vara häradshöfding öfver Wäsby och
Salbergs härader i Westmanland. Uti denna
beställning adlad 1689. Befordrades 1713 att vara
lagman i Westrnanlands och Stora Kopparbergs län,
samt blef slutligen 1718 utnämnd till lagman i
Westerås läns lagsaga. Afled d. 3 Oktober
sistnämnde år. Han synes hafva varit en ganska
kunnig och skicklig tjensteman, samt innehaft en
mindre vanlig grad af lärdom. Flera böcker och
afhandlingar af grundligt värde blefvo af honom
utarbetade, deribland isynnerhet märkes Konung
(iustaf den Förstes Historia-, men intet af dessa
bans arbeten bar någonsin blifvit på trycket
utgifvet.
We*terBer(ila«en ett bärad inom Fablu län,
har lika omfång med fögderiet af samma namn,
hvarom se Bergslags /ogden.
Wester botten. Se: Umeå län.
Wester bottens Domsagor. Westcrbottens
domsagor äro 2: Södra domsagan innehåller 5
tingslag, nemligen Nordmaling och Bjurbolm, Umeå
Degerfors, Lycksele och Åsele; Norra domsagan
innehåller 7 tiagslag, nemligen Bygdeå, Nysätra,
Löfånger, Burträsk, Skellefteå, samt Arvidsjaur
och Arjeploug.
Del. IV. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
