Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhayn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ueateråa Liin.
Weiler&i Recess och Ortlinantia. 273
gärdar, är förbållandet bättre; men en stor del af
ladugårdens alster måste dock hemtas från andra
landskap, såsom oxar, smör och ost från Småland,
Helsingland o. s. v. Till bästkulturens
uppbjel-pande bar Strömsbolms kongl, stuteri på ett
välgörande sätt bidragit. Näst åkerbruket, är
bergsbruk detta lans vigtigaste näring. Särdeles gäller
detta om jerntillverkningen. Länets malmstreck
lemnade år 1847 ,149,262 Skeppund jern, hvaraf
144,49 5 voro från Norbergs socken. 16
masugnar och 52 stångjernsverk, tillsammans 130
härdar, finnas i länet. Näst jern, är silfret, som
brytes vid Sala, länets vigtigaste metallprodukt,
som fordom, genom en rikare tillgång, varit ännu
mera betydande; ännu brytes här omkring 3,300
lödiga mark årligen. Vid Riddarhyttan i
Skin-skatteberg brytes koppar till ett belopp af 312—
350 Skepp:d årligen. Messing tillverkas vid
Skultuna, på sednare åren åter i något förökad qvantitet,
ända lill 672 £ Skepp:d årligen (1847). 1
Weslanforss och Norbergs socknar tillverkas äfven
blyerts. Kronans tionde af länets samtliga
bergverks-alster uppgår till omkring 40,000 R:dr.
Landtbandel, särdeles med spannmål, kolning och
varuforsling äro länets vigtigaste binäringar, och
isynnerhet det sistnämnda, jemte skjutsning af
resande, påräknas mycket af allmogen, såsom på
mänga stälTen det förnämsta hjelpmed|el att
bestrida åliggande kontanta skatter. Genom länet
gå 2:ne hufvudvägar: en längs Mälarens norra
strand, genom städerna Westerås, Köping och
Arboga, och den andra, eller s. k. bergslagsvägen,
som ofta är besvärlig att lärdas, norrut från
Westerås, mot Hedemora och Fahlun. Tvenne
kanaler finnas i länet, nemligen: Strömsholms kännt,
soin gar utmed Kolbäcks-àn, frän Södra Barken till
Mälarfjärden Galten, samt Hjetmare kanal, hvaraf
dock blott eo del hörer hit. Länet indelas i 6
fögderier och 22 länsmansdistrikter, samt 4
domsagor och 13 härader, utom magistrater och
rådhusrätter i de fyra städerna. Sala bergslag utgör
ett berghauptmansdöme, Öster- och
Vester-Bergs-iagerna ett bergmästaredöme, samt Norbergs och
Skinskattebergs bergslager, jemte Ramnäs och
ö-stra Westmanlands bruksdistrikter, ett bergsfögderi.
7 läkare pä stat finnas bär anställde. Länet
underhåller 375 man af lifregements-grenadierer,
940 man af Westmanlands regemente, samt 25
nummer af lifregements-husarer, utom befäl och
spel. Pastoraternas antal äro 46, sockoarnes 55.
Domsagorna äro följande, nemligen: Simtuna, med
Tborstuna, Simtuna, Wåla, Ytter- och
Öfver-Tjurbo härader; Snà/rtnge, med Siende, Tuhundra
och Snäfringe härader; Wagnsbro, med Norrbo,
Wagnsbro, Norbergs och Skinskattebergs härader;
samt Åkerbo, med Åkerbo bärad. Folkmängdenär
i tilltagande, och besteg sig år 1845 för bela
länet lill 94,640 personer, hvaraf största tillväxten
befunnits tillhöra Bergslags och Knngsörs
fögderier (vestra och nordvestra delen af länet). Länets
hein areal utgör 1,327,691 |unn|., hvaraf 83,590
äro sjöar och kärr. Summan af länets
skattebidrag för landsbygden bar blifvit beräknad till
772,637 R:dr 19 sk. II rst., samt för
städerna till 92,985 R:dr 27 sk. 9 rst. Särskildt bar
man ock beräknat, att jordbruket, med elt
produktionsvärde af 3,100,000 R:dr, erlägger ett
skattebelopp af 650,000 R:dr; men bergsbruket,
med ett produktionsvärde af 1,500,000 R:rir, ett
skattebelopp af 55,500 R:dr, hvarigenom
jordbruket således synes vara liera gånger högre
beskaffadt, i förhållande till afkastningens värde, än
bergsbruket. — Likasom provinsen Westmanland,
bar detta län tre brinnande berg i bvitt fält till
sitt vapen.
Westertis Recess och Ortlinantia. Så har
det märkvärdiga beslut blifvit benämndt, som
fattades på riksdagen i Westerås 1527, och
hvarigenom det katbolska preslväldet i Sverige slutli—
geD alldeles krossades. Att nämnda riksdag skulle
blifva af mer än vanlig betydelse, kunde man ana
’redan af förberedelserna dertill, enär adeln,
vunnen på regeringens sida, fått hemlig uppmaning
att infinna sig dervid så manstark som möjligt,
och i full rustning. De andlige, hvilka icke
väntade sig något godt af detla molé, kommo älven
å sin sida ganska talrikt tillsammans, i den
fulla föresats att våga det yttersta emot
konungens fruktade tilltag. Till Westerås kommo
inalles 4 biskopar, 4 domherrar, 15 riksråd, 129
adelsmän, 32 borgare, utom Stockholms
riksdags-mäo, 14 bergsmän, och 105 bönder från alla delar
af riket, med undantag af Finland, hvarifrån ingen
var kallad. Redan före sjelfva riksdagens
öppnande ådagalade konung Gustaf 1 sina tänkesätt
vid det gästabud, hvarmed ban välkomnade
stän-derne; ty, då ban intagit högsätet, lät han rådet
och riddarne intaga rum närmast sig, och anvisade
de nästa platserna åt biskoparne. Som detta både
var stridande mot vanliga bruket, och äfven
kunde synas obilligt på en lid, som med skäl
tillerkände presterskapet en afgjord öfverlägsenhet i
upplysning och talanger framför adeln, ansågs
denna vanvördnad särdeles kränkande för
presterne. Också sammanträdde de följande dagen
inom Ivckta dörrar, för alt rådslå oin sin
tvetydiga ställning, och biskop Brask i Linköping
uppmanade sina medbröder alt kraftigt motsätta sig
den reform, soin man kunde förutse vara tillämnad.
Någre talade väl om eftergift; men Brask,
förtörnad öfver elt sådant tal, kallade dem galne och
oförståndige män, som sjelfve ville samlycka till
sin egen förnedring; det är endast för våldet,
sade ban, man måste vika. Verkligen uppsattes
äfven på förband en allvarlig protest emot alla
ingrepp i kyrkans rättigheter; men denna skrift,
hvilken de icke vågade offentliggöra, gömdes tills
vidare under domkyrkans golf, der den icke förr
än femton år sednare ålerfanns. Biskoparne vunno
äfven för sitt intresse riksbofmästaren Thure
Jönsson Roos, en bland de få högättade ndelsmän, som
blifvit öfrige efter Christian Tyranns hemsökelse;
men denne var blott eo fåfäng man, ulan kraf t
och synnerligt anseende, samt således löga i stånd
alt verksamt understödja det botade prestväldet.
Sländernes öfverläggningar begynte den 22 Juni
Det. IV.- • 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
