- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Fjerde delen. T - Ö /
284

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhayn ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

284

Wettern.

Wedler.

rikhaltighet och omvexling. Ehuru förnämligast
historiemålare, bar ban dock äfven på ett
beröm-vardt satt utmärkt sig uti de flesta andra af
konstens grenar. Bland bans större stycken bar
isy nnerbet Slaget vid Rulsdorff blifvit mycket
pri-sadt.

Wettern, belägen till större delen inom
Gölba-land, håller i längd, från Askersund till Jönköping,
12 mil, samt i sin största bredd, från Rösund till
Motala, 2 * mil, i arealvidd 17 qvadratmil, är
420 fot djup, och ligger 295 fot högt öfver
hafvet. Denna sjö bar mest öppna stränder, orb
är märkvärdig för sitt stora djup och klara
vatten, som ofta bastigt öfvergår frän en lugn yta
till ett häftigt svallande. Wettern bar sitt utlopp
genom Motala Ström, och får sina betydligaste
tillopp från sjöarna Unden och Wiken. Den enda
betydligare ö inom Wettern är Wisingsö. Lax, gädda,
abborre, sik, äl, röding, m. fl. fisksorter finnas
bär ymnigt. Städer, belägna vid Welterns
stränder äro: Askersund, Wadstena, Grenna, Jönköping
och Hjo.

Wetterstedt» (»untaf af, föddes d. 29 Dec.
1776 i Wasa, der bans fader då var landsböfding.
Såsom ett prof af kunglig nåd utnämndes sonen,
vid sex àrs ålder, till kornett vid
lifdragon-rege-mentet; men lärer aldrig hafva gjort nägon tjenst,
emedan ban sjelf vid äldre år fann, att
militärståndet icke öfverensstämde med bans lynne och
böjelser. I dess ställe ingick ban år 1796 vid
utrikes-expeditioDen, och fann bär rätta fältet för
sin verksamhet. Det var likväl först är 1801,
och efter en utländsk resa, som ban tog afsked
ur krigstjensten, då ban utnämndes till andre
sekreterare vid utrikes-brefvexlingen, och år 1803
blef ambassad-sekreterare i Petersburg, en post,
som ban likväl ej innehade mer än i två år,
emedan ban år 1805 bemkallades, för att emottaga
befattningen som kabinetts-sekreterare. Lyckan
gynnade honom så, att ban följande året
uppböjdes i friberrligt stånd, en sä myckel större
utmärkelse för den endast trettioårige mannen, som
bans cbef, den grånade statsmannen Ehrenheim,
icke var mer än baron, och aldrig blef mer, ehuru
alla slags värdigheler och nådebevisningar regnade
öfver Wetterstedt. Detta skedde isynnerhet efter
revolutionen, dä han utnämndes till hofkansler,
och efter kronprinsen Carl Johans ankomst till
Sverige, af hvilken furste ban omfattades med
särdeles ynnest. Han följde bonom till det
namnkunniga mötet med Ryske kejsaren i Åbo, samt under
fälttåget i Tyskland, och kan anses för själen i
styrelsens system och företag, så vidt denna själ
får sökas utom regentens person. Kallar man
honom den synliga organen för systemet, så torde
man rättast hafva angifvit hans plats. Vid
kröningen år 1818 upphöjdes Wetterstedt till
excellens, en värdighet, som troligen aldrig förut
innehafts af nägan hofkansler. Denna befattning
utbytte ban, efter grefve Engeströins afgång, mot
utrikes-statsministers-embetet, till hvilket ban i
mänga år ansetts som sjelfskrifven. Alla andra
statens värdigbeter hopades på den lycklige gunst-

lingen, såsom grefvetjleln, serafimer-orden, tu
plats i Svenska akademien och alla andra
akademier, emedan en man, som stod bögt i hofvets
ynnest, ansågs äfven stå bögt i snillets,
konsternas och vetenskapernas rike, och då ban år 1836,
för att stärka sin försvagade hälsa, gjorde en resa
till England och Frankrike, emottogs han vid
bofven derstädes med all möjlig artighet. Hans hälsa
blef likväl icke deraf återställd, och ban afled d.
15 Maj 1837, endast 60 år gammal. Historien
skall bedöma bans handlingssätt som statsman; men
som enskild person efterlemnar ban minnet af
lyckliga ungängesgäfvor, humanitet, välvilja och
menniskokärlek.

Wetterstjeriia, Vils, son af en rustmästare,

vid namn Måns Björnssoo, är ett af de många
exempel, de sistförflutna tvenne århundradena hafva
att uppvisa på personer, hvilka, ehuru de kommit
föga långt pà tjenstemannabanan, likväl blifvit
bugnade med adelskap Han blef 1704 furir vid
Kalmare regemente, och 1707 förare derstädes,
samt lärer hafva blifvit begagnad på åtskilliga
kommenderingar vid Svenska arméen oti Pohleo,
Lithauen och Ukrän; men några synnerliga
tap-perbetsbedrifter af bonom omtalas icke. År 1709
togs ban till fånga af Ryssarne, men lyckades två
år sednare att rimma ur fångenskapen, och med
åtskilliga besvärligbeter flykta genom Ukrän och
Tartariet till konung Carl XII i Bender, då ban
anställdes såsom sergeant vid de s. k. ßenderske
dragonerne. Sedermera blef han ändtligen 1716
fältväbel vid östra Skånska
otskrifnings-regemen-tet, vid hvilket han följande året befordrades till
löjtnant. Såsom sådan uppböjdes ban några
månader derefter i adligt stånd, då ban antog
namnet Welterstjerna; förut hade ban kallat sig
Wetterman. Slutligen utnämndes ban 1718 lill
kapten; men fick redan året derpå afsked. Lång tid
derefter, eller 1740, hugnades ban med majors
titel. Han dog barnlös d. 7 Nov. 1749 och slät
således sjelf sin adliga ätt, hvilken sannolikt är
en ibland de minst lysande på vårt Svenska
riddarhus.

Wetzler, Petter, son af riksfiskalen Petter
Wetzel, började sin bana såsom kammarpage bos
riksrådet och fältmarskalken Simon Grundel
Helmfelt, hvilket han blef år 1672. Med denne berre
följde han kort derefter till Pommern, der ban
med bonom måste utstå många svårigheter,
särdeles då denne först i Hamburg, och sedan
derifrån öfver till England måste undfly i hemlighet
sina hätske fiender. Derefter åtföljde han
Helmfelt (till Skåne, hvarest ban vid Derå tillfällen
visade henom trogna och vigtiga tjenster, äDda till
dennes död i slaget vid Landskrona 1677. Slroit
derefter blef han volontär vid lifregementet till
häst, och några månader sednare
regementskvartermästare. Befordrades vidare 1678 till
rege-menls-adjutant och kornett, samt upphöjdes 1695
uti adligt stånd. Först sex år sednare, eller 1691,
blef ban major, och 1696 ryttmästare. Under
konung Carl Xll:s krig deltog ban icke ntao
utmärkelse uli flera fälttåg, och befordrades til följ1’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 20:15:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/4/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free