Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhayn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
290
wi.
Wlborgiha Smällen.
uppfylld med strömmar, sjöar, berg och mossar.
Jordmånen är 1 allmänhet klapperaktig, och
består på sina ställen i dälderna af mullblandad lera
eller sand. På skog är knapp tillgång. Kyrkan
invigdes år 1755, och kallades Adolf Fredrik.
Betydligaste gården är Ålhult, 1 mtl. fralse-säteri,
jemte derunder lydande säteri-ladugården
Wagel-hem, 1 j mtl., utmärkt för sin präktiga äbyggnad
och sina odlingar; godsels fordna säteri-natur bar
blifvit flyttad på Mosstena sätesgård i Bällinge
socken i Södermanland, och ett stångjernsbrnk,
med knip- och räckhamrar, bar af
general-majo-ren, baron Pechlin under sednare hälften af
1700:ta-let här blifvit anlagd! (se Ålhult). Här, i den
s. k. Brännebro-ån finnes äfven ett pappersbruk,
samt mjöl- och sägqvarnar, vadmalsstamp och
oljeslageri. I socknen finnes äfven ett annat
pappersbruk, Mariedal, anlagdt år 1815. Griftbögar
hafva fordom i mängd funnits söder om Södra
Wis kyrka, och en mängd fornlemningar hafva i
dem anträffats; men denna grafplats är nu jemnad
med jorden. I sydost om kyrkan bar äfven i
forntiden ett fäste varit beläget, hvarom en i
fyrkant uppkastad jordvall, omgifven af en graf, ännu
vittnar. Kyrkoherde-bostället heter Sund.
Foyel-hem och Fornebo äro militärboställen. I socknen
ligger Södra Wi halsobrunn, upptäckt år 1759 af
prosten Arendt -Grape, belägen i en vacker trakt
vid sjön Krön, och ärligen besökt af vid pass 200
personer. Dess vatten berömmes såsom balsamiskt,
och bar visat sig nyttigt mot torrverk,
moderpassion, kolik, håll och styng, fallandesjuka, gikt,
skjörbjugg, maskar och hosta, samt hufvud- och
öronverk. Vid en offerkälla pä Halsebo egor bar
vidskepelse fordom föröfvats. Om Ivars udde, se
detta ord. Socknen innehåller 45 £ hemman, med
3,056 inbyggare på en areal af 52,535 tunnl.,
hvaraf 5,420 äro sjöar och kärr. Adr.
Wim-merby.
Wi eller Wibyliyttan, en bergsmanshammare i
Tborsåkers socken af Gefleborgs län, bar 2 härdar,
och 449 skepp:d 16 lisp:d. 6 marker privil. årligt
smide af eget tackjern, hvarföre bammarskatt
utgår med 4 skepp:d 9 lisp:d 19 marker. Skeppar
pä Gefle och Stockholm, samt äges af bergsmän
m. fl. intressenter. Smidesstämpeln är V inom en
ojemn cirkel, eller ock V£ inom en krets af
punkter.
Wlanden, J. P., lerkärlsfabrikör, inlemnade
till slöjdexpositionen i Stockholm år 1847 aderton
större och mindre, glacerade eller målade och
fernissade lerkärl, hvilka alla befunnos för sina
ändamål vara väl afpassade. Några af samma
person då framställda vaser väckte ock välförtjent
uppmärksamhet för sina sköna former, och II. K.
H. kronprinsen behagade för sin räkning inköpa
5 sådana.
▼ iatikant, kallas i Norrland en studerande, som
far omkring och får understöd för sin resa till
akademien. Denna gamla sed, som fordom var mera
vanlig äfven i Sveriges öfriga landskaper, qvarstår
ännu i Norrland, och, sedan en yngling fulländat
sin kurs vid Hernösands gymnasium, plägar kon-
sistorium, jemte rekommendation, gifva honom
anvisning i hvilka socknar ban får viaticera. Hvarje
bonde plägar, enligt Læstadius, gifva en sådan
viatikant 12 skillingar, hvarigenom hans reskassa
stundom kan växa ända till 700 à 1,000 Rdr
R:gs.
Wlbberboniun, Olaus Petri, född i byn
Wibberbo i Dalarne och Hedemora församling, tf
bondeföräldrar, troligen mot slutet af 1400:talet,
lärer först hafva erhållit någon undervisning
hemma i föräldrahuset, men studerade sedermera vid
de offentliga läroverken i Wesferås och Upsala.
Med rikligt understöd af sin fader, som lärer hafva
varit en ganska välmående bonde, reste ban
derefter till Tyskland, hvarest ban i tvenne års tid
qvarstannade vid det berömda universitetet i
Wittenberg. Derstädes bade han den lyckan att vinna
en nära bekantskap med tvenne ulmäkte landsmän,
de med tiden så namnkunnige bröderne Olaus och
Laurentius Petri Pbase, i hvilkas sällskap ban
flitigt begagnade den ryktbare doktor Martin Luthers
föreläsningar. Derigenom förvärfvade ban sig snart
en grundlig kunskap, så i theologi som filosofi,
jemte öfning i predikande. Efter att hafva
inhemtat djupa insigter i flera vetenskaper,
återvände han till fäderneslandet. Redan ganska
fördelaktigt känd och berömd för stor lärdom,
kallades ban, genast efter hemkomsten, af konnng
Gustaf I år 1526 till dess hofpredikant. I denna
egenskap tjenstgjorde han uti nära fyra år,
hvarefter ban, "uppå erkebiskopen Laurentii Petri
gällande rekommendation," år 1530 blef af konungen
utnämnd till kyrkoherde vid Hedemora församling,
då ban således vardt den förste
evangelisk-lutherske pastor derstädes. Under de många
oroligbeter, soin den tiden voro nog allmänna i Dalarne,
fick äfven denne nyss dit ankomne pastor erfara
en dryg del, isynnerhet lördagen näst före
palmsöndagen år 1531, onder det s. k. klockupproret.
Bittida om morgonen nämnda dag ankommo till
Hedemora de upproriske Dalkarlarnes höfvidsman,
Nils i Söderby och Peder Larsson i Bergsäng,
med ettbuodrafemtio karlar af Tuna och Leksands
socknar, samt någre bergsmän, för att pluodra
kungsgärden i Hedemora, hvilket djerfva steg de
äfven utförde. Härunder var kyrkoherden 0l»cs
flera gånger nära att blifva olycklig, emedao ban
sökte afstyra våldet genom allvarsamma varningar
och föreställningar. Sin öfriga tid tillbragte han
i ro och stillhet, under allvarligt bemödande att
ntrensa de mänga påfviska villfarelser, som änne
i bans församling voro rådande. Han afled år
1541.
Wiborgska Smällen. När Ryssarne på Sten
Sture d. ä:s tid vildt härjade uti Finland, orb år
1495 belägrade samt voro nära alt intaga
Wiborgs slott, Finlands starkaste fästning, lara de
hafva lidit ett betydligt nederlag, derigenom att
befälhafvaren pä slottet, den käcke Knut Posse,
sprängde i luften etl belt torn, som af dem
blifvit stormadt, och hvilket var uppfylldt af ett stort
antal Ryssar. Ingen samtida författare omtalar
väl denna händelse; men många sägner derom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
