- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Fjerde delen. T - Ö /
307

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vildpäron.

Wilkensclilldt.

307

och bSr af en svartröd färg. Lagd i lador,
säges den fördrifva möss. Pä Linnés tid fanns den
vild vid Calmar, och bland allmogen gick om
denna ört den sägen, att den pä intet ställe i
verlden stod att tinna, utom vid Calmare slott,
der den troddes hafva uppväxt af de Svenskars
och Danskars blod, som på detta fält tumlat om
i fordna krig. Linné undersökte då växten och
fann den vara Vi|dh y II, som ban förut endast i
utlandet sett. I sednare tider är den dock funnen
fleraslädes, på fuktiga ställen, äfven vid
Carlshamn och Strengnäs.

Vilripärou (pyrus communis), förekommer på
flera ställen växande i Sverige, vanligen i hagar
eller skogslupna ängar, der jordmånen är god och
klimatet mildt, såsom på några öar i Mälaren
samt på Gottland. Qvistarne hafva spetsigare och
styfvare pinnar än de odlade arterna, och frukten
är kärf.

Willtf lininn Lappmark. ett pastorat i
Lappmarkens fögderi, ar beläget 20 mil V.N.V. från
Umeå, kring öfra delen af Ångerinunna-elfven och
Woima-ån. Socknen utgör den bergaktigare
delen af Åsele Lappmark och många fjällar finnas
der, betäckta med evig snö. Jorden är till större
delen sandmylla och skogen låg, mestadels
bestående af gran och björk, jemte något litet tall.
Myrjern finnes bär äfven, eburu ej begagnadt.
Nattfrost inträffar ofta redan i medlet af Augusti
och skadar säden. Potäler trifvas bär väl och
odlas i mängd. Ängskultur och boskapsskötsel är
dock bufvudnäringsfànget, och smör, skinn och
fågel de förnämsta utförsvarorna. Deremot måste
socknen köpa säd till eget behof. Hemmanens
antal utgör 9^ oförmedlade mantal med en
befolkning af 1,796 inbyggare på en areal af 1,619,074
tnnnl., hvaraf 90 000 äro sjöar och kärr. Adr.
Bjästad.

Ilillicliniia, troligen en man af utländsk
härkomst, uppgifves hafva varit den andre biskopen
i Strengnäs slift. Han skall hafva kommit till
embetet omkring år 1160, och Nerike säges af
konung Carl Vii Sverkersson vara på hans tid
lagdt under biskopsdöme!, en anordning, som
påfven Alexander 111 genom ett offentligt bref af år
1165 sedermera bekräftat. Biskop Wilhelmus
säges hafva styrt stiftet uti bela f>ratioàtta är;
men något närmare om bans verksamhet bärvid
finnes icke upptecknadt, än att ban låtit lägga
grunden till domkyrkan och påbörjat densammas
byggnad. Ar 1179 uppgifves han, tillika med
erkebiskopen i Upsala, hafva till den heliga
jungfruns ära invigt Botkyrka, som dä nyss förut
blifvit ombyggd af sten, och på samma gång
förklarat St. Bothvid för ett helgon. Ar 1189
un-derskref ban, tillika med några andra biskopar,
konung Knut Erikssons donationsbref på Elfkarleby
fiske till munkarne i Juleta kloster. Han säges
hafva dött omkring år 1208 uti en ganska bög
ålder.

Wiljamasoa , Peder, den ryktbare Jöran
Pehrs-sons systerson, var drabant bos konung Erik XIV
och en af de vildaste verkställarne af dennes grym-

ma gerningar mot slutet af dess olyckliga
regering. Då Erik XIV med egen band stuckit Nils
Sture i bans fängelse och denne på knä bad om
nåd, ropade Peder Wiljamsson, som äfven var
närvarande: "Du är ändå en förrädare, och
derföre skall du hafva detta," hvarvid han stack
bo-nom med sin hillebård i ena ögat. Som Peder
Wiljamsson var enögd och herr Nils ofta lärer
hafva skämtat deröfver, anses den vilde sä|len på
sådant sätt hafva hamnats med att göra herr Nils
sjelf enögd. Slutligen fullbordade ban mordet
medelst sju stygn genom kroppen. Då konungen flytt
undan på vägen åt Flötsund och Dionysius Beurreus
sökte öfvertala honom att återvända, men Erik
ropade åt sina drabanter: "Späker mig den
skälmen", sprang Peder Wiljamsson genast efter
Beurreus, som sökte undkomma, hann honom snart och
högg ena vaden af den flyende. Beurreus vände
sig om, föll på knä och bad för sitt lif; men
Peder Wiljamsson svarade med billebåidsstötar,
för hvilka snart den olycklige Beurreus signade
död till marken. Efter konung Eriks och Jöran
Pebrssons fall, led den blodtörstige Peder
Wiljamsson sina skändliga gerningars lön.

Wålke, Johan Carl, föddes d. 6 Sept. 1732
i Wismar, der fadren var diaconus, men flyttades
år 1739 till Tyska kyrkan i Stockholm, der ban
blef andre pastor. Sonen, redan Svensk såsom
född i en under Sveriges öfverherrskap lydande
stad, blef det nu äfven genom sin uppfostran.
Vid Upsala universitet, der ban fullföljde sina
studier, rigtades bans båg genom afhörandet af
Klin-genstjernas och Strömers föreläsningar,
hufvudsakligen på mathematik och fysik, särdeles den
senare och afgjorde bans framtida bestämmelse.
Ar 1751 företog han en utländsk resa, hvarpå
ban tillbragte sex år och tog i Rostock den
filosofiska graden, der bans disputation oiu den
motsatta elektriciteten tillvann bonom den larda
verldens uppmärksamhet. Han hade tillbud att gå i
Rysk tjenst, men ville ej öfvergifva
fäderneslandet, utan förpdrog den lönlösa docenturen i
fysiken vid Upsala lärosäte. Vetenskaps-akademien
valde bonom kort derefter till Tbamisk lärare och
sin ledamot, samt efter Wargentins död till sin
sekreterare. Nordstjernan, som tilldeites bonom
är 1795, kunde på denna lid, då man icke
slösade med dylika utmärkelser, anses som en stor
bedersbevisning, hvarjemte ban kallades till
ledamot i flera in- och utländska lärda samfund. Hpn
afled d. 18 April 17 96. Han hade, såsom vi
ofvan nämnt, företrädesvis valt fysiken till sitt
hufvudstudium, och denna vetenskap står bos
bonom i förbindelse för flera väsendtliga upptäckter
rörande elektriciteten och magnetnålen samt
framför allt det vigtiga rönet: Om Yarmens bindande
vid snöns smältning, hvilket förklarat flera dittills
outredda fysiska och kemiska fenomener.

Wilkensclilldt, liri«tiau von, före sitt
adlande kallad Wilkeu, var född i staden Bremen
utaf en förnäm patricisk slägt derstädes, men
började likväl siu bana såsom simpel ryttare, i
hvilken egenskap ban 1655 anställdes vid grefve Kö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 20:15:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/4/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free