- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Fjerde delen. T - Ö /
312

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

312

Vincentio!.

VlodUgoo.

Att nppoffra sin möda till andras nytta var honom
ett särdeles nöje, och den akademiska ungdomen
undervisades af honom med ett alldeles ovanligt
nit, hvarföre äfven icke allenast ban blef af alla
högeligen älskad, uten ock hans föreläsningar
städse höllos för fulla auditorier, och tilloppet af
åhörare gemenligen var sä stort, att de knappt
kunde få rum. Såsom prof på bans eldiga lynne
kan bans giftermålshandel tjena alt anföras.
Frieriet, förlofningen och lysningen försiggingo
nemligen så hastigt, att allt var gjordt på en och
samma dag.

ViucentiuH, förut dekanus, valdes 1505 af
domkapitlet till biskop i Skara, och bekräftades i denna
värdighet af påfven Julius II, hvarefter ban året
derpå högtidligen invigdes uti Upsala. Hvad ban
uträtlat till gagn och heder för sitt stift finnes
ingenstädes antecknadt. Äfven uti politiskt
bän-seeude synes ban hafva varit föga märklig, och
på en tid då de (|este andre biskoparnes namn mer
än mycket förekomma i häfderna om de
beständiga inre oroligbeterna, återfinner man blott
sällan denne biskops. Emellertid underskref ban år
1507, tillika med öfrige riksens råd, en stadga
derom, att arfsrätten skulle utsträckas ända till
femte ledet i rätt nedstigande linie, och år 1517
deltog ban uti ständernes ryktbara beslut,
hvarigenom den uppstudsige erkebiskopen Gustaf Trolle
formligen afsattes från sitt embete. För detta blef
ban sedan af Christian Tyrann, jemte de andre,
fängslad, och vid det ohyggliga Stockholmska
blodbadet, den 8 November 1520, var ban den andre
i ordningen som afrättades, sedan ban på
Stortorget med bög röst ropat, att bela anklagelsen
emot de lifdömde endast vore lögn och förräderi,
samt förutspått, att Guds rättvisa bämnd
säkerligen en gång skulle drabba den blodtörstige
tyrannen.

Viatlariia i Sverige. Enligt iakttagelser på
vindarna emellan ären 17S7 och 1791 blåste på
vestra kusten af Sverige 56 dagar N.V., 23
dagar N., 60 dagar N.O., 14 dagar O., 38 dagar
S.O., 18 dagar S., 43 dagar V. och 7 7 dagar
S.V ; hvarjemte 36 dagar hade lugnt i medeltal
på året. I trakterna omkring Stockholm råda de
sydvestliga och vestliga vindarna mycket öfver de
nordliga och ostliga, så att när det, efter
medium från är 1800, belöper sig 74 dagar om
året för S.V. vinds blåsande, har det blott varit
33 à 34 dagar, som nordlig vind rådt; dock har
östanvinden sedan 1812 märkligen ökat sig. Den
3 November 1801 och den 18 November 1824
rasade orkanlika stormar.

11’indruiik, Hans, en Svensk skeppare eller
sjökapten, som bodde uti Bredgränden vid
Öster-långgatan i Stockholm, blef lyckligtvis belt
oförtänkt den, som gaf anledning till upptäckandet af
den farliga sammansvärjning, hvilken 1536 ingicks
emellan myntmästaren Anders Hansson, Gorius
Holst m. 11. till att afdagataga konung Gustaf I
Wasa. Under konungens stol i Storkyrkan bade
en fjerding krut blifvit lagd, och derifrån gick en
kopparpipa med en innesluten lunta, som skulle

brinna jemt uli tre timmar. Klockan 7 på
morgonen skulle luntan antändas; klockan 10 var
konungen i kyrkan, derpå var man säker, och då
skulle krutfjerdingen springa i luften, hvareftir
ett allmänt blodbad borde begynnas. Sådan var
planen; Palmsöndagen skulle den utföras, och ännii
om qvällen förut visste ingen, utom de
sammansvurne, ett enda ord derom. Skepparen Windrank,
som genom sitt oordentliga lefverne råkat i stor
fattigdom, hade af de sammansvurne blifvit
underrättad om företaget, och, drifven så väl af sm
nöd, som af stora löften, villigt ingått deruti.
Förbundet beseglades med ett så väldigt drickande,
att Hans Windrank om qvällen måste bäras hem
till sitt bus. Hans grannhustru, Brita, såg bura
ban blef hemburen, och >kyndade utaf nyfikenhet
dit för att få veta orsaken. Af fyllan benägen
lör uppriktighet, förteg Windrank icke sitt
förehafvande, utan skröt med den stora lycka ban
ämnade göra. Knappt hade Brita bärpà fått så
mycken reda, som den förvirrade fyllbulten kunde
meddela, förrän hon genast skyndade hem och
berättade alltsammans för sin man. Ilan begaf sig
straxt upp till slottet, och redan samma natt
blefvo alla de sammansvurne baktade. Deras
rättegång blef hastigt afgjord. Gorius Holst
inspärrades uti lifstids fängelse på Tynuelsö; Anders
Hansson störtade sig i förtviflan ned fran tornet Tre
Kronor; de andre blefvo afrättade och steglade,
hvarefter deras egeodorn tilldöindes kronan.

Wiudsvaie (Mytb.). Densamme som YVindlone.
Han var vinterns fader, och son af Wasad eller
Wasuder. 1 Skalda (sednare afdelningen af
Stur-lessons Edda) förekommer Windsvale såsoin jälte.

YindOgon, hvaraf Danskar, Skåningar och
Norrmän ännu i sitt språk bibehålla en lemning i
uttrycket Vindue, kallades de öppningar pa taket,
som fordom voro allmänna vid aila Nordboars
byggningar. Ändamålet med dem var tvåfaldig’1
dels att insläppa någon dager i stugan, på en tid,
dä denna ännu saknade alla öppningar på
väggarna, dels att utsläppa röken från de uti stugan
uppgjorda eldar. Vindögona igenstängdes vid
inträffande kyla eller nederbörd gemenligen med
trädluckor, som kunde skjutas före. De
motsvarade på en gång sednare liders fönster och
skur-stenar. Småningom begynte väl bär och der
några mera förfinade att hafva somliga vindögon
öfverdragna med en genomskinlig hiuna eller ett
stycke tjäradt tyg, för att äfven vid köld och
fult väder kunna hafva någon dager i stugan,
några af de rikaste begynte till och med alt oti ett
eller annat vindöga insätta uågra små glasrutor,
hvilket dock, såsom länge ganska dyrt, »nsègs for
en särdeles lyx; men massan af folket fortfor
likväl, isynnerhet öfver bela landsbygden, att ända t’"
medeltidens slut bibehålla sina gamla vanliga
vindögon. Ännu år 1493 blef riddaren Hans Åkesson
ihjälskjuten i sin egen boning med en pil ge""111
vindögat pä taket, dit mördaren uppklättrat.
Samma vindöga var då betäckt med en tjärad
linnelapp, som banemannen först sönderskar med en
knif. Af huru högt värde glasrutor ännu PJ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 20:15:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/4/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free