Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tv i »t-.
IVisiiuga borga »lott. 323
tin, förorduade konung Fredrik II i Danmark àr
1571 en af sina bofpredikanter, magister Thorerus
Nicolai till en särskild superintendent i Wisby;
men kort derefter besinnade ban sig och befallte
sin guvernör på Gottland alt föreslå någon annan.
Governören, som nyss var tillsatt, och icke
närmare kände till presterne på ön, sammankallade
dem och bad dem sjelfve välja, hvilken borde
blifva deras förman. Valet föll enhälligt pä
soc-kenpresteu Mauritius Christiani Lulu*, en lärd och
gudfrnktig man, hvilken äfven af konungen genast
nämndes till biskop. I anseende till bans
sjoklig-bet förordnades 1566 kyrkoherden Petrus
Johannis till hans efterträdare. Denne berömmes såsom
en driftig stiftsstyresman. Man dog 1590. David
Johannes Bile/eld, förut prost öfver Norra
Tredin-gen, utnämndes 1592, och afled redan 1596.
Paulus Andreæ Medetby, fornt hofpredikant, var
beiömd såsoin en stor andlig talare. Afsattes år
1599, och dog 1632. Willadius Severin, dog år
1601. Laurentius Nicolai utnämndes dä till
sn-perintent, och visade såsom sådan mycken drift;
dog 1613. Antonius Johannes Kotding, förut
hofpredikant, beskylldes för egennyttiga tilltag, och
afsattes 1624 frän sitt embete. Theodorus
Eras-mt, förut sockenprest på Seeland, en lärd och
vältalig man, dog af pesten 1631. Olavus Phocas
Stapharph föreslod stiftet med beröm uti tretton
år, och afled 16 44. Johannes Nicolai Strelooius
var superintendent i Wisby när Gottland kom
under Sverige, och bibehölls vid detta embete till
sin död 1656. Johannes Brodinus, förut Svensk
hofpredikant, bortfördes 1676 af Danskarne i
fångenskap. Johannes Nicolai Endislovius insattes
under kriget af Danske konungeu till superintendent;
men dog af sorg öfver krigets olyckliga utgång
1660. Ihiifvinus Spegel, kallades 1685 till biskop
i Skara. Petrus Sljemman, förut kyrkoherde i
Upland, ifrade mycket för del Svenska
kyrkoväsen-dels införande; dog 1692. Israel holmodin, förut
tbeologie professor i Upsala, en skicklig och
arbetsam man, kand säsom skald och
psalmförfattare, dog 1709. Johannes Esbtrgius, fornt
tbeologie professor i Upsala, dog 1734. Georg Wallin,
utiiämndes 1745 till biskop i Götheborg.
Martinus haiumecker, förut adjunkt vid akademien i
Upsala och pastor i Upland, dog l?5ö. Gabriel
Thimotheus Lylkeman, förut öfverbofpredikant,
förordnades 1758 till biskop i Wisby, vårdade sig
mycket om skolväsendet; dog 1795. Carl Fredrik
Muhibeck dog redan 1796. Johan Möller, förut
kyrkoherde i Westerbanninge, dog 1805. Nils
Gardell, dog 1813. Carl Johan Eberslein, förot
professor och domprost i Lund, död 1838.
hri-Ktoffer Isak Heurlin till år 1841. Carl Erik
Hallström.
Wlae, hvilket ord ännu på satt och vis finnes
qvar uti Svenskan, der biens drottning så kallas,
betydde på fornspråket en höfding eller anförare.
Uti llervararsagan, 19 kapitlet, i det qväde,
hvarmed kampen Gissur, å Anuantyrs vägnar,
utmanade ilunerne, förekommer ordet i
betydelsen af anförare, och på eo runskrift på Estaber-
get i Södermanland bar Skaidar Wisi bemärkelsen
af skeppsanförare. Af detta ord hafva troligen
flera ortsnamn, såsom Wisingsö, Wisingsborg,
Wisby o. s. v., sin härkomst.
WisiiiRnborgi) »lott, den mäktiga Braheättens
fordom vidtberömda residens, inen numera blott en
i grus fallande ruin, var beläget på östra
stranden af Wisingsö, gent emot staden Grenna. Grefve
Febr Brahe den äldre lade första grunden dertill,
lät uppbygga bela vestra delen, och lade trenne
byar, Walby, Husby och Strö, under det nya
slottet. Grefve Magnus Brahe uppförde
slottsbyggnadens södra del; men grefve Pebr Brahe den
yngre fullbordade verket, byggde östra och norra
sidorna, prydde rummen pä det praktfullaste sätt,
anlade 1657 vallar och försvarsverk, inrättade en
ganska god hamn, och inrymde derjemte nti
slottet en betydlig boksamling, samt en rikt försedd
rustkammare. Efter reduktionen var stallets
lysande tid förbi. Småningom förföll äfven
byggnaden, och i början af December månad är 1718
afbrann slottet i grund, medan Ryske krigsfångar
voro der förlagde. Alt del blifvit antändt af desse
fångar, är en vanlig upppgift, men hvilken dock
saknar tillförlitliga bevis. Äfven gifver en i öns
kyrkobok införd anteckning om slottsbranden ingen
anledning till en sådan förmodan. Slottets fordna
utseende är aftecknadl uti Suecia Antiqua et
Ho-dierna, bland andra Småländska märkvärdigheter.
Lemningarna af denna praktfulla byggnad hafva
väl, ju längre allt mera, blifvit af tiden och
egennyttan förminskade; men i följd af stenens och
cementets hårda beskaffenhet bar man dock
lyckligtvis änou icke kunnat tillvägabringa ruinens
fullständiga förstöring. Pä fästningsverken äro
mänga af huggen sten murade born utbrutna och
förstörda. Här och der hafva äfven sjelfva
fästningsmurarna numera rasat. De äro uppförda af
stor kullersten, utom omkring vestra porten och
bela östra sidan åt sjön till, der flata stenar, eller
så kallad hallsten, till största delen blifvit
an-vanda, och hvilka sidor äfven äro kalkrappade.
Fästningsmurarnas medelhöjd utgör fem till sex
alnar. Tvenne kruttorn voro fordom uppförda pä
de båda yttersta borneo af hamnbryggan, öster om
slottet, af hvilka nu endast gruodstockarne, hvilka
liuga under vattnet, äro qvar; stenen, som tjenat
till fyllning, böjer sig doek ännu mer eller mindre
därinom öfver vattenbrynet. Att på begge
sidorna om bufvudbryggan i fordna tider varit
hamn-bryggor, der ett betydligt antal slupar kunnat
ligga i lugn, särdeles på södra sidan, utvisa de
på sjöbotten ännu synliga grundstockar och
sten-fyllnader. Hamnen, den enda på bela ön, der
ännn större båtar kunna landa och finna säkerhet
under storm och oväder, är ännu temligen
bruk-bar, emedan dess, enligt ett kammar-kollegii
beslut af d. 30 April 1800, verkställda förstöring icke
sträckt sig till de delar af anläggningen, hvilka
varit lägre än vattenytan. Utom sjelfva
fästningsmurarna gå parallela jordvallar med grafvar,
hvilka ännn innehålla något vatten, och inom
murarna finnas skotlvallar. Af de gamla fästnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
