- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Fjerde delen. T - Ö /
326

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

326

W intorp.

Wittenberg.

socknar, nemligen Leveae (till en del) med
Spar-lösa, Tengened med Trökörna, Hyringe, Malma
och Lagnum, Främmestad med Bäreberg, samt
Bjärbv och Flakeberg. Häradet innehåller 158^
hemman, med 7,509 inbyggare på en areal af
57,139 tnnnland, hvaraf 720 äro sjöar och kärr.
Tillsammans med Åse, Kållands och Bame härader
utgör Wiste härad en domsaga.
Wistorp, annex till Yllestad, ar beläget 2J inil
S.S.O. från Falköping. Jordmånen är sandblandad
mylla, och åkern är stenig. Skog saknas ej
alldeles. I socknen finnes 3:ne säterier: Stdilered,
2 mtl., Bordsyiiden Wisioip, och Arnured,
hvardera I mtl. Socknen har 3S4 inbyggare pä en
areal af 5,323 tunnland, hvaraf 250 äro sjöar
och kärr.

Wiatrand, Pehr Fredrik, son af
sekreteraren S. Wistrand, föddes d. b December år 1780,
samt blef, sedan ban genomgått Linköpings skola
och gymnasium, 1798 student i Upsala. Vid della
lärosäte uppehöll ban sig tvenne år, hvarefter ban
fullföljde studierna i Lund, der han redan Iö02
belönades för sina ådagalagda kunskaper i de
filosofiska vetenskaperna med lagerkransen såsom
filosofie magister. Under ett vidare fortsatt vistande
vid samina universitet förvärfvade ban sig
sedermera en sådan kunskapsgrad i den tbeologiska
vägen, alt han 1806 blef tbeologie kandidat,
hvarefter ban följande året prestvigdes, och sedan ban
blifvit anställd såsom e. o. bataljonspredikant vid
konungens eget värfvade regemente, undergick ban
snart älven fheologie licenciatexamen. Derpå
började haD egna sig åt det medicinska studium, och
förvärfvade sig likaledes snart i denna vetenskap
så vidsträckta kunskaper, att han af medicins»a
fakulteten i Lund år 1811 erhöll doktorsdiplom.
Genast samma àr begaf ban sig upp till Stockholm,
i afsigt att äfvenledes förskaffa sig grundlig
kännedom i kirurgien och blifva kirurgie magister; men en
enhällig kallelse till Hjorteds pastorat i Linköpings
stift afbröt fortsättningen af denoa bans
verksamhet. Han tillträdde sitt pastorat i Maj månad år
1813, just under detsamma att en allmän
sjuklig-bet inom socknen var rådande, och hvilken fram
på sommaren öfvergick till rödsot. Med sin
vanliga drifligbet bemödade ban sig att lemna sina
socknebor icko allenast andligt bistånd, ulan äfven
kraftig läkarebjelp, och att hämma den härjande
farsoten, men angreps sjelf deraf, och afled d. 25
Augusti 1813, ännu ej fullt trettiotre år gammal,
sedan ban under sin allt för korta lefnadstid hunnit
förvärfva högsta lärdomsgraden inom 3:ue
fakulteter. Bland tvenne af honom utgifna akademiska
skrifter märkes en disputation: De Birca et Siytuna
una eitdemque civitate.
Witliinar, Ansgarii förre medlärare vid skolan i
det gamla Korbejs kloster, en för det heliga
lärarekallet värdig och skicklig man, utsågs till
Ansgarii följeslagare och medhjelpare på dennes
första missionsfärd till Sverige. Han Iifvades äfven
af en innerlig båg att deltaga i arbetat för
hedningarnes omvändelse, samt gjorde gerna den
äfventyrliga resan, delande Ansgarii alla öden der-

under. Häfderna hafva likväl icke bevarat några
serskildta drag af bans verksamhet här i Nordeo.
Witbmar lefde ännu, dä Ansgarii
lefvernesbeskrif-ning författades af Rimbertus, hvilken äfven
åberopar bans vittnesbörd såsom "testis præseus."

Yitriol. Tillverkningen af denna vara uppgick ar
1745 till ett qvantum af tillsammans 1,996
»kep-pund 2 lispuud 10 marker. Största delen deraf
tillverkades på Oland, samt det öfriga vid Stora
Kopparberget och vid Dylta i Örebro lan.

Hilte. Meruiau Verneri, son af
tullförvaltaren Verner Witte i Dünamiinde vid Riga, föddes
d. 7 Dec. 1666, saint studerade vid akademien i
Wittenberg, der ban blef filosofie magister, och
1692 adjunkt i filosofien. Vid tjuguåtta års ålder
redan utnämnd (ill professor i Dorpt, i anseende
till sin grundliga och allmänt berömda lärdom,
kom ban dock icke att emottaga denna befattning,
emedau ban 1695 förordnades till prost och
kyrkoherde i Stettin, samt professor primarius vid
Carolinska högskolan derstädes. Promoverades år
1702 i Greifswald till tbeologie doktor, och
utnämndes 1707 af konung Carl XII till superintendent
pä Ösel, der ban visade mycket nit oin gudstjensten
och församlingen, till är 1710, då ban för Ryssarnes
inbrott måste tl> kta undan, hvarefter ban begaf sig
till Stockholm. Der lefde ban några år i stillhet,
och blef under vistandet derstädes af
enkedrottningen antagen till dess hofpredikant. År 1717
blefvo hans barn benådade med adelskap, under
namn af von Witten, ucb vid samma tid köpte
ban sig ett säteri ej långt från Stockholm,
hvarest ban sedan någon tid bodde. Efler fredsslutet
17 21 utnämnde* ban ändtligen till biskop i Abo,
samt prokansler för akademien derstädes. Under
de sju år han sedan sis rde Abo ’■lift, visade ban
den synnerligaste omsorg, återställde i godt skick
den nästan alldeles förfallna akademien, försåg
både församlingar och skolor med s» goda lärare,
som tidens omständighet’ r ville medgifva, och
sökte på allt sätt afhjelpa den förvirring, som
blifvit en nödvändig följd af det langvariga
kriget. Under sina många besvärliga
visitationsre-sor, hvilka ban med ouUröttlig ifver företog
äfven vintertiden, ådrog han sig slutligen en svår
sjukdom, som d 2b Mars 172b ändade bans
verksamma och nyttiga lefnad.
Wittenberg, trvial, var son af ståthållaren
öfver Nyslott och dess län, Hans Willenberg von
||ober, hvilken skref sig herre till Wadeshof,
Gercknäs och Sparbacka, samt härstammade Iran
en gammal Tysk adlig ätt. Ingick i krigstjenst
1622, och tjenade sedan med utmärkt lapperbet
och beröm under den store Gustaf 11 Adolf »ti
dennes Poblska och Tyska krig, hvarunder ban
vann bastiga och välförtjente befordringar. H«n4
mest lysande segerbana började dock eiter lianers
död, då ban, tillika med generaleme Pluel och
Wrangel, öfvertog befälet öfver Svenska bäres, i
öfverensstämmelse ined den aflidne fältherreos på
dödsbädden gifna förordnande. Genast
sammankallade desse tre bäreu, tillkännagåfvo den store
anförarens frånfälle, ucb förmauade lill trohet mo’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 20:15:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/4/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free