Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
. Wittajii.
Vnitsj» IriilTning. 329
resestipendium på tvenne år, i följd hvaraf han
genast for till universitetet i Strassburg, der han
under professoren^ Boecber och Jacobi studerade
anatomien, under Fried förlossningskonsten, under
Spielman botaniken, och under Le Riche
kirurgi-ska operatiooer. Redan försedd med djupa
studier, reste ban följande året till Paris, der ban
ytterligare studerade uti tvenne år, bland annat
medicinen och kirurgien uoder den ryktbare Petit.
Hemkommen till fäderneslandet 1761, utnämndes
ban genast till underfaltskär vid
serafimer-ordens-lasarettet, och tjenstgjorde i sådan egenskap till
år 1763, då han åtföljde Spanske ministern grefve
de la llerreria, såsom dess enkilde läkare, till
Ryssland, sedermera till London, och derpå åter
tillbaka till Ryssland, hvarest han förblef till år
1768, då ban med samme herre reste till Madrid,
Lissabon, London, och slutligen 1771 till
Stralsund, på alla dessa mänga olika ställen alltid
begagnande hvarje tillfälle som erbjöd sig att vidare
utvidga sina redan förut stora kunskaper. I
Stralsund stannade ban ändtligen qvar så«om
praktiserande läkare, och promoverades 1773 i Greifswald
till medicine doktor. År 1780 hade han den
nåden att, under konung Gustaf lll:s sjukdom i
Dam-garten, blifva anlitad såsom konsulterande läkare,
hvarföre han samma år hedrades med professors
fullmakt, jemte skänk af en emaljerad gulddosa,
och följande året utnämndes till regementsläkare
vid Östgötba kavalleri. I denna egenskap deltog
han uti 1788 års Skånska fälttåg, samt
tjenstgjorde de tvenne följande ären såsom förste
fält-kirurg vid arméens sjukhus i Carlskrona. Ar 1801,
under det tillämnade krigsutbrottet emot
Engelsmännen, var ban kommenderad till Götheborg, och
erhöll 1802 på begäran tjenstefribet i anseende
till en tilltagande döfbet. Efter en uppnådd hög
ålder afled ban den 12 Dec. 1820, berömd i sin
raskare ålder såsom en af sin tids mest
förtjenstfull läkare, och alllid känd såsom en mycket
gudfruktig man. Under sin tjenstetid samlade ban,
dels pä regementets, dels ock pä egen bekostnad,
ett ansenligt och dyrbart förråd af allt hvad till
sjukskötseln vid ett regemente i fält kan
erfordras, såsom bandager, instrumenter, hvarjehanda
kärl, deribland flera af silfver, medikamentskistor,
medikamenlskärror och sjukvagnar, för det
mesta efter egen nppfinning, hvaraf en stor del
sedermera under fälttåget i Pommern åren 1805—
1807 blef af stor nytta för regementets
begagnande.
Wittnjil, annex till Åkarp, är beläget 5^ mil
N.V. från Christianstad. IMarken är i allmänhet
ojemn och bergaktig. Skog linnes till nödtorft.
Korrom Wittsjö by, vid en insjö, skall år 1612
mellan Svenskar och Danskar hafva förefallit en
skärmytsling, i hvilken Svenskarne blefvo slagne,
och de som undsluppo svärdet omkommo under
isen, hvilken gick sönder nnder de flyktande.
Lemningar hafva ock bär visats efter ett gammalt
slott, som belät Wilttiöborg, hvilket säges en
julnatt hafva afbrunnit, sedan allt folket
dessförinnan för buller och spökeri måst flytta derifrån.
Socknen innehåller 29 j. mtl., med 1,550 inbyggare
på en areal af 3t,960 tonniand, hvaraf 1,540 äro
sjöar och kärr. Adr. Cbristianstad.
tlittnjU triiirninti, som egde rum vid början af
år 1612, var ett af de få nederlag den store
Gustaf II Adolf led pä sin segerbana, och ett af de
många tillfällen, då denne oförskräckle hjelte
råkade uti stor personlig fara. I Januari månad detta
år gjorde Danskarne ett infall uti Småland, hvarest
for tillfället icke funnos några Svenska trupper.
Landet blef öfversvämmadt och på det grymmaste
sätt förhärjadt. Hundratals byar brändes, likaså
Wexiö stad och Kronobergs slott, hvarefter
fienden tycktes vanda sig till Jönköping. Gustaf Adolf,
som från Kalmar ämnat inbryta i Blekinge,
skyndade uppåt Småland med sin lilla bär af endast
3,000 man; under honom kommenderade
Stjern-sköld och Herman Wrangel. Danskarne drogo sig
undan nedåt gränsen, i hälarne följde af Gustaf
Adolf. "I morgon," skref han till hertig Johan,
"akta vi hålla middagsmåltid i Danmark." Dagen
derpå, eller den 5 Februari, ryckte ban också in
öfver Skånska gränsen, der inlet motstånd
försöktes, och landet på ett rysligt sätt förhärjades.
Staden Wä brändes, och 24 socknar inom Göinge
och Willands härader blefvo lagda i aska, folket
ntplnndradt, qvinnorna skändade, gubbar och barn
mördade. Inbyggarne, drifne af förtviflan,
uppbrände mångenstädes sina egna boningar och sökte
tillllykt i skogarna; många, som ej kunde
undkomma, dödade sig sjelfve, för att undgå de
Svenske soldaternes raseri. Emellertid begynte
krigsförråder att tryta, hvarförutan det förspordes,
att lienden i betydligt antal samlade sig kring
Åhus. Gustaf Adolf beslöt derföre att förena sig
med de trupper, som under bertig Johan och
Jesper Cruus stodo i Halland. I denna afsigt
tågade ban åt vestra sidan utefter gränsen, och
ankom den 1 1 Februari om aftonen till Wittsjö,
hvarest han lagrade sig öfver natten. Under
ti-tiden bade Danske anföraren, Breide Rantzow,
samlat en öfverlägsen styrka, och lyckades att
dermed öfverraska Svenskarne. Först kl. 5 om
af-lonen började anfallet. Gustaf Adolf hade redan
förut bortskickat sitt artilleri och en del af hären.
De qvarlemnade sökte försvara sig inom
kyrkogården, men blefvo snart bragte i oordning.
Herman Wrangel med flere af befälet togos till fånga,
mänga hundra nedböggos, och ett slort antal,
som sökte rädda sig öfver den tillfrusna Wittsjön,
drunknade. Konungen sjelf var nära att dela
deras öde, ty isen brast under bonom, och han med
sin bäst nedstörtade i vattnet. I flyktens och
skymningens förvirring tycktes konungen utan
räddning förlorad; men bans kammarjunkare, Pehr
Banér, och en Uplands ryttare, vid namn Thomas
Larsson, ilade dit och lyckades att hjelpa honom
upp igen. Banér föll dervid sjelf i öppningen,
men räddades af sin broder, Nils Banér. Knappt
bade Gustaf Adolf kommit opp ur vattnet, förrän
ban spände sitt silfverbälte från lifvet och räckte
det åt Thomas Larsson, sägande: "Jag skall
komma ihåg dig med ett stycke bröd, som skall
räc-Del. IV. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
