Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
340
Wrangel.
Wrede.
dåre af Prenssiska orden de la Generosité. Denne
ärans man dog på Sperlingsbolm i Halland 1755,
uti en ålder af 74 är.
Wran|gel, Otto Wilhelm, till Sag och Wa-
schell, son af landtdomaren i Estland, Johan
Rutger Wrangel, föddes d. 16 Juni 1688, och
började sin tjenstebana redan 1702 såsom volontär
vid grefve Mellins regemente i Keval. Blef sedan
1704 rustmästare och förare, 1705 fänrik, och
1707 löjtnant derstädes. Utnämndes 1709 till
kapten vid Westinanlands regemente, hvarefter
ban bivistade slaget vid Helsingborg 1710, och
samma ärs sjötås, Stralsunds belägring 1711, och
slaget vid Gadebusch 1712. Togs till fånga i
Tönningen 1713; men lyckades någon tid derefter
flvkta ur fångenskapen, saint deltog 1718 uti
tåget till Norrige och Fredrikshalls belägring.
Utnämndes äret derpå till major, och naturaliserades
år 1731 såsom Svensk adelsman. Blef sedermera
1742 öfverste-löjtnant vid Åbo läns regemente till
fot, samt 1746 öfverste och kommendant på
Kal-mare slott. Död d. 9 Okt. 1747. Sonen,
Wrangel) Carl Magnus, född den 23 Aug.
1 727, egnade sig åt det andliga ståndet, och
studerade efter fädrens död uti Strasburg, samt gjorde
sedan en resa genom Holland och Tyskland.
Återkommen 1749 till fäderneslandet, fortsatte ban
sina studier i fyra år vid Upsala akademi, under
tiden äfven egnande sig ål vitterbeten, med den
framgång, alt ban 1752 på riddarhussalen i
Stockholm kunde hålla ett offentligt tal, till firande af
kronprinsens födelsedag. Utnämnd 1756 till e. o.
hofpredikant, reste han kort derefter utrikes, då
ban samma år blef magister i Greifswald, och
året derpå promoverades i Göttingen till
tbeo-logie doktor. Kort derefter begaf han sig tillbaka
till fäderneslandet, och prestvigdes 1758, dä han
genast utnämndes till ordinarie hofpredikant, med
säte och stämma i bofkonsistorium, kallades 1759
af erkebiskop Benzelius till prost öfver de Svenska
lutherska församlingarna i Amerika, dit ban snart
afreste, och hvarest ban fortfor att uti nio är
med nit och verksamhet utöfva sitt svåra embete.
Under vistandet i Vikakoa ombesörjde ban tvenne
kapells uppförande, samt uppbyggde församlingen
städse både genom sin fromma vandel och sina
förträffliga predikogåfvor. Isynnerhet sörjde ban
med outtröttlig ifver för ungdomens bandledning.
Efter hemkomsten 1768, förestod ban
öfverbofpre-dikantsbefattningen till år 1772, då ban erböll
Sala pastorat. Aret förut bade ban gifvit första
anledningen till stiftandet af samfundet Pro fide et
christianismo. Han afled af lungsot den 12 Juni
år 1786.
Wrangel, Wilhelm Uimtnf, af Fall. son af
en kapten Carl Gustaf Wrangel, föddes i Keval är
1695, samt blef, sedan ban tjenat både som
un-der- och öfverofficer vid Finska arméen, samt med
beröm deltagit uti träffningen vid Pelkenä 1713
och slaget vid Storkyro 1714, utnämnd till
kapten vid Södermanlands regemente 1717. Bivistade
derpå 1718 års fälttåg i Norrige, och
Fredrikshalls belägring, samt 1719 slaget vid södra Sta-
ket, der han blef illa sårad i foten. Utnämndes
1733 till kapten vid Dalregementet, och
naturaliserades året derpå såsom Svensk adelsman. År
1743 dömdes ban af krigsrätt, för delaktighet uti
Dalupproret, till tjuguen dagars fängelse vid
vatten och bröd, samt fängelse pä Warbergs
fästning, dit han äfven insattes, och hvarest ban
qvar-bölls ända till àr 1751, då han ändtligen frigafs.
Wrangel, Kr i Ii, friherre till Säby, herre till
Nolinge, Ränö och Lagnö, var son till
ryttmästaren friherre Gari Adolf Wrangel, och utnämndes
1712 till kommissions-sekreterare vid Svenska
beskickningen i England. Befordrades 1718 till
lagman i Skaraborgs lans lagsaga, och 1720 till
kansliråd. Derefter blef han 1727 landshöfding öfver
Skaraborgs län; men trausporterades två är
sednare till landshöfding öfver Nerikes län.
Utnämndes slutligen 1739 till riksråd, hvilket ban fortfor
att vara till år 1743, då han, pä begäran, erhöll
sitt afsked. Han afled år 1765. Riksrådet Erik
Wrangel var en inan af mycken bildning, till och
med af verklig lärdom, samt kallades äfven till
medlem af den nystiftade Vetenskaps-akademien.
Wrede. Denna ätt påstås redan i kejsar Carl
den stores tid hafva blilvit adlad för gjorda trogna
och tappra tjenster, samt begåfvad med tvenne
herregods i Kölns stift, hvilka derstädes ännu skola
af Wredar innehafvas. Derifrån kom slägten
sedermera till Lifland, och vid början af 1600-talet
öfver till Sverige.
Wrede, Henrik liaspersson, en Lifliindsk
adelsman, som skref sig herre till Nyenhoff och
Wredenboff, räddade genom sin ädla
sjelfuppoff-ring konung Carl IX:s lif nti slaget vid Kircbholm
år 1605. Konungen bade under flykten från den
förlorade striden råkat uti den största personliga
fara. De förföljande Poblackarne eftersatte honom
i back och bäl, ett skott sträckte bans bäst till
marken, och ban syntes redan vara alldeles
förlorad. Då ilade den bjeltemodige Wrede dit, och
gaf honom ett prof af den största undersåtliga
trohet. Han sprang nemligen skyndsamt af sin
bäst, och lemnade denne åt konungen, anbefallande
sin familj i bans minne och vard. Knappt bade
Carl IX bestigit den så ädelmodigt lemnade
hästen, och kommit något undan, förrän de
förföljande Pohlackarne upphunno hans räddare, hvilken
de i sin förbittring genast nedböggo. Hans enka
och barn erhöllo, till belöning för denna ädla
sjelf-uppoffring, Elimä fjärding i Finland till everldlig
egendom. Äldste sonen,
Wrede, Kasper, var kapten-löjtnant, då ban
1653 uppböjdes till friherre af drottning
Christina; men bans lefnad och bedrifter för öfrigt äro
föga kända. Den yngre sonen,
Wrede, Carl Menrik, född d. 8 April 1606,
följde, efter i ungdomen idkade studier ocli gjorda
utrikes resor, år 1631 drottning Mana Eleonora
på dess resa från Sverige öfver till Tyskland. Blef
följande året först kornett, och sedan löjtnant vid
öfverste von Rosens regemente, samt kort derefter
ryttmästare vid Södermanlands kavalleriregemente.
Tog redan 1633 afsked. Under sin korta tjen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
