Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wr<thKgen.
Valt von Steijern. 343
sommaren i skogstrakterna såväl i Skåne, som i
mellersta och öfra Sverige, hvarest ban helst oppehåller
sig i hög granskog på sumpig mark. Han flyger
långsamt, trögt och lågt, undantagandes under
parningstiden, dä ban svänger sig bögt i luften, och
låter böra ett hvisslande och långdraget kik, kik,
kik. Humlor, bin och vespor hafva i honom en
dödsfiende, ty han sprätter ut deras bon och bär
dem med pupporna till sina ungar. Dessutom
förtär han moss, mullvadar, grodor, ödlor, äfvensom
sniglar och regnmaskar, och kastar sig i nödfall
äfven på kadaver.
Wralshttgen ar en hög på Hästeskees egor i
Skee socken af norra Bohuslän. Om den man,
Wröl, som i denna bög skall ligga begrafven,
hafva en mängd sagor i orten varit gängse. Han
skall hafva varit son till en bergsgubbe, bott i
Hästeskee, arbetat som tolf, och ätit som tolf. För
första gången gick han en dag i kyrkan, och
dit-kom en timma iförr än de andra. Presten frågado
honom då, om han den dagen förtärt något,
hvarpå han svarade sig hafva icke mycket ätit, men
dock förtärt en fjerding sill och en grepa bröd.
Då ban omsider blifvit gammal och skulle dö,
sade ban sig ej vilja ligga i kyrkogården, utan
utvisade en stor bög, der ban ville jordas,
sägande, att man skulle föra honom dit innan solen
uppgått. Hans sörjande enka var dock angelagen
alt Wrål sknlle komma i vigd jord, och
förmanade derföre folket att icke stadna ined liket vid
högen, utan fortsätta färden ända fram till
kyrkogården. Man lofvade detta, och alla dragare, som
funnos på stället, spändes för liket; men nar
tåget väl hunnit fram till högen, kunde dragarne
iclre mer fas af stället, utan man måste omsider i
bögen på samma ställe begrafva di-n döde. Denna
hög, jemte några derpå uppresta stenar, finnes
ännu qvar, och kallas YVrålshögen.
Wuirrroaa, Daniel, snn af assessoren i
kammar-revisionen Daniel Wulf, föddes d. 23 Sept.
166V i Stockholm, och blef, efter idkade studier
vid Upsala akademi, IfiÖO kammarskrifvare vid
Finska landskontoret, samt 1688 kammarförvandt
derstädes. Befordrades sedermera 1605 till
kommissarie i kammar-revisionen, och IT1 t till
assessor derstädes. Blef slutligen 17 14
statsknmmis-sarie. Känd såsom en för sin tid ganska skicklig
och driftig kameralistisk tjensteman, användes han
otom sina ordinarie befattningar vid flera serskilda
kommissioner, såsom t. ex. 1692 att revidera
städernas, domkyrkornas och hospitalernas in. fl.
rakningar i Westmanland, 1703 att undersöka en
fogdebalans i Medelpad, och 1713 att revidera
amiralitelsmedlens disposition i Carlskrona, samt
utreda förhallandet med en dervid gjord ansenlig
konfiskation. Upphöjdes 1719 uti adligt stånd,
och tog afsked 172 7. Han afled i Stockholm år
1730. På sainma gång som ban, adlades äfven
hans måg,
Wnlfcrona, Antiers Fredrik, fore sitt
adlande kallad Poltzo, och son af en borgmästare i
Mark-Brandenburg, hvilken var född 1683, samt
efter idkade studier blifvit 1709 fänrik och löjt-
nant vid Kronobergs regemente, och 1710
utnämnts till kapten derstädes. Han bade under
sin tjenstetid ådagalagt mycken tapperhet, och
med utmärkelse deltagit uti de flesta då
förefallande krigshändelser, och deribland slaget vid
Helsingborg och sjöslaget vid Kiögebugt. Vid
Wismars belägring bade ban blifvit tillfångatagen af
Preussarne, men sjelf utlöst sig ur fångenskapen.
Wulfsvenstjerna, Johan, son af en ryttare,
benämnd Peder, vid Westgötha regemente, och
sjelf till en början äfven simpel ryttare vid
öfverste Lybeckers regemente, var en bland de
många krigsbussar, som under de store Carlarnes tid
tjente sig upp till anseende och adlig värdighet.
Han begynte sin krigstjenst 1661 , och användes
först i Tyskland, der ban snart blef korporal.
Utmärkte sig sedan mycket vid flera tillfällen, i
synnerhet vid Stettins belägring, der ban lärer
halva förhållit sig på ett ganska hedrande satt.
Sedermera kom han till bnfvudbären i Skåne,
hvarest han med beröm avancerade från den ena
tjensten till den andra, samt slutligen blef ryttmästare
vid Westgötha kavalleriregemente. I denna
beställning adlades ban 1681, då ban antog namnet
Wulfwenstjerna; förut hade ban kallat sig Wulf.
Han dog d. 1 Januari 1708.
Vultejus, Johannes, son af körsnären i
Stockholm Elias Vult, föddes d. 13 Januari 1639, och
blef, sedan han genomgått Tyska skolan i sin
fädernestad, 1656 student vid Upsala akademi.
Efter der aflagda lärdomsprof, promoverades han
1668 till filosofie magister, och prestvigdes
följande året, dä ban genast utnämndes till
kyrkoherde vid Tyska församlingen i Götheborg.
Sedermera kallades ban af enkedrottningen att vara
dess öfverbofpredikant, samt blef slutligen
kyrkoherde uli Riddarbolms och firomma församlingar
1679. Under sin tjenstgöring vid hofvet berättas
ban hafva flitigt predikat både pä Tyska och
Svenska, ända till år 1685, då ban, på begäran,
erhöll afsked från öfverhofpredikantstjensten. Han
säges hafva varit mycket älskad af siia
församlingsbor, samt bar äfven gjort sig känd såsom en
temligen god psalmist. Utom en mängd
likpredikningar, bar ban äfven ntgifvit några smärre
uppbyggelseskrifter, deribland Postilla compendiosa,
äfven en årgång predikningar. Man har af säkra
berättelser den uppgift, att kyrkoherden Vultejus
mycket ifrat emot presternes peruker, och velat
til) och med hafva infört det stadgande bland
riksdagsbesvären, att unge prester måtte blifva
uttryckligen förbjudne att utan orsak och tvång
löpa med peruk. Han afled d. 23 Mars 1700.
Vult von Steijern, Johan Julius, fore sitt
adlande kallad Vult, föddes i Stockholm d. 13 Okt.
1695, samt var en son till kyrkoherden i
Riddarholmen och Bromma, magister Johannes Vultejus.
Sedan ban nti fem år studerat vid Upsala akademi,
samt uti trenne år vid universiteten i Utrecht och
Leyden, företog ban 1719 en vidsträckt resa genom
Europas förnämsta länder, hvarifrån ban återkom år
1723, då han anställdes till tjenstgöring vid
riksarkivet. Då är 1726 rikets alla tullar ställdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
