Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
346
Wåglials.
Wallin.
nom sin djerfhet och förslagenhet lyckades att
göra konungen en stor tjenst. Detta inträffade
under de upproriska stämplingar,
Westgötbaher-rarne är 1529 förebade, och hvarifrån de på
intet sätt ville afstå, ehuru bref till och med
ankommo till dem från de andra landsorterna, med
varning, alt de ej månde förorsaka något obestånd
uti riket. Af fruktan likväl, det konung Gustaf
skulle få någon säker underrättelse om deras
förehafvande, satte de vid Hofva en vakt af tusen
man, som borde hindra att intet bud skulle från
Westergötland komma öfver Tiveden upp till
konungen. Till anförare för denna vakt hade blifvit
förordnad en prest, benämnd Nils i llvalstad, som
förut varit biskopsfogde på Leckö, och som
högeligen batade konung Gustaf. Till denne herr Nils
sände de upproriske alla sina bref, och skulle ban
med säkra bud förskaffa dem till deras egare uti
öfra Sverige. På sådant sätt kunde konungen icke
få veta hvad som förebades i Westergötland,
hvilket dock var honom ganska angeläget. Som
den unge Hans Wågbals var född i
Westergötland, samt ganska väl kände folket och alla vägar
derstädes, blef ban bemligen nedskickad, för alt
skaffa konungen tilllörlitlg kunskap om tillståndet
i landet. På skogsvägar och hemliga stigar smög
sig då Hans Wågbals förbi vakten på Tiveden, och
kom till sina slägtingar, bos hvilka ban uppehöll
sig några veckor. Då ban förskaffat sig all den
underrättelse ban kunde få, köpte ban tillsammans
en bop Westgöthaoslar, och begaf sig med dem
upp mot Tiveden igen, lagande med flit så, att
ban föll uti vaktens händer. Herr Nils i llvalstad
ansatte honom hårdt, tilltalande honom som en
spejare; men lians Wågbals ställde sig belt
enfaldig, och svarade, att ban ej varit i Upland på
fyra är, samt alt ban nu ämnade sig dit blott för
att sälja sina ostar. Denna ursäkt gällde dock
icke. Han återfördes till länsmansgården vid
Hofva, och fvra karlar saltes till att bev-Bka honom.
Hans Wågbals låtsade emellertid ingenting härom,
utan åt och drack, betalande allting rundeligen,
så att länsmannen var med honom väl tillfreds.
Efter några dagar låtsade ban blifva sjuk,
pustade och höll sig mycket illa, så att ban måste
läggas till sängs, och alla tyckte det vara stor
synd med den stackars osthandlaren, ja,
vaktkar-larne öfvergåfvo honom ofta länga stunderna,
tyckande honom vara tillräckligt bevakad af sin
sjukdom. Emellertid hade den listige Hans Wågbals
sett herr Nils oförmärkt nedsätta en ask uti en
mörk vrå af rummet, och trodde ban sig
förmär-ka, att den månde innehålla åtskilligt oin de
upproriskes förehafvande. Då han derföre en dag
befann sig ensam, steg ban tyst upp, tog till sig
asken, öppnade den, och fann deri en hop bref
från Thure Jönsson, Måns Bryntesson, Thure Bjelke,
samt flere af de förnämste upprorsmännen. Dessa
bref voro ställda till deras vänner i Svea rike,
och innehöllo fullständiga bevis på alla de
upproriske herrarnes företag. Då Hans Wågbals
genomögnat några af brefven, nedlade ban dem åter i asken,
och satte den tillbaka i vrån. Han begynte der-
efter att pnsta och jemra sig ej mindre än förut,
så att alla trodde honom vara en dödssjuk man,
den der icke vidare behöfde vaktas; men om
natten, sedan alla insomnat, tystnade Wågbals med
sin jemmer, steg försigtigt och tyst upp, tog
asken, samt smög sig med densamma försigtigt at
ur stugan. Derpå begaf ban sig inåt skogen, och
sedan kunde ingen mera taga honom falt. På
delta sätt undkom ban, och anlände slutligen
väl-bebållen med sin brefask till konungen. Gustaf
belönade bonom rikligen; men anbefallde honom
tillika den fullkomligaste tystnad. Ingen visste
heller hvarken hvar Hans Wågbals varit, eller
hvart de så plötsligen förlorade brefven tagit
väsen.
Wålila, östra, är en socken, belägen vid
Dalelfven, 9y mil N.N.O. från Westerås, och tillbör
1 kl. reg. Större delen af socken hörer till
Wåb-la härad af Westerås län; men en del deraf
sträcker sig in i Örby hus härad af Upsala län.
Socknen stöter i öster till Tierp och sjön Temnarea,
samt börer i kyrkligt afseeode till Norra
Fjerdhundra kontrakt. Flera smärre vattendrag, hvilka
omgifvas af kärr och sidläudta ängar, genomflyta
socknen. Norrut stryker en bergås, som begränsar
Dalelfvens lopp, och utgör en skogsmark, tillhörig
socknen. Bådande jordmån är dels lera, dels
mois-eller mojord. Utom åkerbruk och boskapsskötsel
idkas bär skogsbruk och tjärubränning samt
förfärdigande af trädvaror, äfvensom körslor för de
närliggande jernbruken. Större gårdar äro:
Linds-iro, 1 mtl. säteri; Aspenäs, 2 mtl. frälse, beläget
vid sjön Temnaren, ett gammalt gods, hvarest
under katholska lidén varit ett kloster; samt
Hresle-gården, 2j mtl. krono. Socknen innehåller 107-p;
hemman, hvaraf 82 £ skatte, IOT’g- krono, saml
15 frälse. Folkmängden är 2,764 på en areal af
47,952 tunnl., hvaraf 3,770 äro sjöar och kärr.
Adr. Tierp.
Wålila, Vestra, med Karbenning, en socken i
Noibergs härad af Westeräs län, är beläget 5^
mil N.N.V. från Westerås, och tillhör 2 kl.
konsist. Sjöar, hvaribland Åmänningen, samt berg
och skogsmark upptaga en stor del af socknen.
Endast i dalarna är fruktbar jordmån, och
åkerbruk kan der idkas; näst denna äro skogs- och
bergsbruk bär hufvudnäringar. Jernbruk och
stång-jernsverk finnas här, som förbruka eget tackjern;
sädana äro: Engelsberg, Staback, ümhenmny och
Trummeisberg (se dessa ord). Vid Breakarr finnas
äfven jerngrufvor, som ännu bearbetas. Vid
Oni-benning är by. Till hyttorna hämtas malm ifrån
Norberg. Socknen innehåller hemman, hvaraf
7 £ skatte, ^ krono, I frälse. Folkoummern är
798 på en areal af 24,138 tunnl., hvaraf 5,500
äro sjöar och kärr. Adr. Avesta.
Wålila, ett härad af Westeräs län, beläget vid
gränsen af Upsala län, kring Temnarens vestra
tillflöden, innefattar större delen af socknarna
Östra Wåbla, samt Nora och ||arbo, äfvensom
bela Huddunge socken. Häradet innnehåller 224 J
hemman, med 7,538 inbyggare på en areal »f
152,697 tunnl., hvaraf 11,870 äro sjöar och kärr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
