- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Fjerde delen. T - Ö /
370

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårdkarlar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

370

Yinitisalaiid.

Yngliiigaätlen.

grannlåt, bestående i lånta målade fjädrar, band,
balsband- och annat glittertyg, hvarmed de prålat.
De komma sedan in, klädda i larQiga, men hyggliga
kläder, och nu bjuder brud och brudgum vällagnad
åt gästerna, hvarefter dansen fortsättes långt in på
natten. Dessa större bröllop kunna räcka 3 à 4
dagar. Bland skrock kan anföras, att vid bröllop,
dä brudens moder eller närmaste anförvandt, hvilken
är ibland de först gratulerande, kominer Iraui för
att lyckönska brudparet, förer bon en liten bit
kött, som enligt berättelse skall vara hönskött, i
munnen först pä brudgummen, sedan på bruden.
Skrocket och vidskepelsen är nu den, att om
någon olycka skall drabba det nygifta parets
kreatur, så skall det ske pä det djuret, hvars kött de
först ätit sedan de blifvit samman vigde, och soin
hönan väl är det miust dyrbara, så väljes
gemenligen dess kött. Under vigseln, dä pellen hålles,
är af mycken vigt, att den icke lutar åt
någondera af brudparets sida, ty, säger vidskepelsen,
åt hvilkens sida deo lutar, den skall få
husbond-väldet.

YuiiMHMlanii. Denna ortsbenämning förekommer
stundom uti våra gamla nordiska sagor; men det
bar ännu aldrig blifvit med tillförlitlighet utredt,
hvilket land som egentligen dermed betecknas.
Bland de Hera olika gissningar, som i detta
hänseende blifvit uppställda af våra fornforskare,
synes den meningen hafva största sannolikheten för
sig, att med Ymissalaud förställs trakten omkring
det nuvarande Umeå. Detta vinuer ytterligare stöd
af den uppgift, som förekommer bos Snorre
Slur-lesson, att Erik Emundsson Väderhatt, hvilken,
såsom kändt är, gjorde vidsträckta härfärder kring
Östersjön och Bottniska Viken, bland andra länder
äfven skall hafva besökt Ymissaland.

Yinaehiir», ett gammalt slott, beläget vester om
sjön Ymsen, bredvid frälsehemmanet Längåker i
Bäcks socken, har fordom varit Folkungarnes
förnämsta hemvist, och var då befästad! med vallar
och grafvar. Man bar påstått, att det blifvit
uppbyggdt af Knot Johansson Långe efter segren vid
Oluström år 1229; men detta är tvifvel
underkastadt. Med mera visshet vet man, att konung
Magnus Birgerssons svärfader, grefve Gerhard af
Uolst<*in år 127S här insattes af Folkungarne,
hvilkas hufvudmän för detta upprors skull sedermera
dömdes till döden, och balshöggos i Stockholm år
12S0. Slottets ägare voro då Johan Filipsson
Folkunge, som var bufvudmannen i upproret, och
dess bror Birger Filipssoo Folkunge. Genom
deras brott hemföll det då till kronan; meu
konungen gaf det tillbaka till deras barn.
Fästningsverket bar sedan ej blifvit underhållet, utan tid
efter annan fölfallit. Ännu synas dock några
lemningar efter murarna, och vid foten af
grundläggningen synes slottsmuren hafva varit 4 alnar bred.
De fordom ansenliga vallar och grafvar, som vant
anlagda häromkring, äro nu mycket nedsjunkna
och igenfyllda. En del af slottets stenresning bar
blifvit begagnad till ombyggnad af Bäcks kyrka,
samt andra bus i närheten.

Yngtiugniitteii, nordens gamla gudaborna konun-

gaätt, den berömdaste och längst herrskande af
alla nordiska regentslägter, härstammade icke från

Sveaväldets bögtprisade grundläggare, den sedan
såsom gud dyrkade Odin, utan från Waoen Mord
och dennes son, den väldige Yngve Frey. Under
en tidrymd af omkring femhundra år, sutto, enligt
sagan, tjugofem drottar och konungar af denna
ätt på Upsala konungastol, till dess den siste af
dem genom ett skändligt dåd beredde sitt eget
och bela sin slägts fall. Efter de tvenne
ofvannämnda, räknar sagan baraf följande regenter:
Fjolner, Svegder, Wanland, Wisbur, Domalder,
Domar, Dygve, Dag deo Vise, Agne Skeppsbo,
Alrik och Erik, Alf och Yngve, Hugleik, Jorund,
Aune den Gamle, Eigil Tunnadolgr, Otlar
Wen-delkråka, Adils, Östen, Yngvar Harra, Braut Anund
och logjald Illråda. Efter denne sednares fall
flydde hans son Olof Trätälja till Wermland, hvilket
land ban säges först hafva uppodlat, och någon
tid bäfva styrt såsom oberoende fylkeskonung. Med
en Norsk konungadotter bade han tvenne söner,
af hvilka den ene blef en stamfader för Norriges
alla regenter under en lång följd af flera
århundraden, och deo andra äter, efter mycken
sannolikhet, var den. frän hvilken en ätt härstammade,
som sedan uppträdde på Upsalatronen, och derifrån
någon tid herrskade öfver bela Sveriges rike.
Olof Trätäljas yngre son, llalfdan II vit ben, som
någon tid styrt öfver Wermland, blef nemligen
sedan gjord till konung öfver det lilla riket
Solöarna i Norrige, hvarifrån ban på mödernet
härstammade. Han fortplantade således deo gamla
Ynglingaätlen i Norrige, der den med tiden
uppblomstrade pä nytt, och så länge lyste bland de
förnämsta i nordlanden. Hans son, Östen, var
fader till Halfdan den Milde. Dennes son, Gudrod
den Stormodige, hade sonen H<>lfdan Svarte,
hvilken åter var fader till Harald Hårfager, som i
nionde århundradet utrotade alla Norrska
småkonungar, samt lade bela Norrige under sitt välde,
och hvars afkomlingar sedan fortforo att styra
öfver detta rike, sä länge der funnos egne
in-bemske konungar, eller ända till Kalniare-unioneos
instiftande. Efter Harald Hårfager kom hans son,
Erik Blodyxe, död 93ti; sedan följa: Håkan
Adelstens Foslre, dennes broder, död 961; Harald
Gråfäll, Erik Blodyxe* son, död 976; Olof
Tryggvasson, död 1000; Olof llaraidsson den Helige,
död 1030; dennes son, Magnus den Gode, som
äfven styrde öfver Danmark, död 1048; dennes
farbroder, Harald Hårdråde, död 1067; dess süner,
Magnus II, död 1069, och Olof Kyrre, död 1093,
Håkan II, en son af Magnus II, död 1094; >1
ninus Barfot, Olof Kyrres son, död 1103; dennes
trenne söner, Östen, död 1123, Sigurd
Jorsalafarare, död 1131, och Olof IV, död 1117,
regerade samtidigt; Magnus den Blinde, Sigurd
Jor-salafarares son, störtades 113U af sin farbroder,
Harald Gylle, död 1137; dennes trenne söner,
Sigurd II, död 1155, Östen II, död 1157, och Inse,
död 1160, regerade gemensamt; Magnus V
Erlingsson, en dotterson af Sigurd Jorsalafarare, död
1178; Sverre, Sigurd ll:s son, död 1202; denne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 20:15:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/4/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free