- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Fjerde delen. T - Ö /
372

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårdkarlar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

372

Yngve Frey.

Yppiglieis-förordningar.

der Alf i Upsala. Desse bäda bröder skildras af
sagan såsom ganska olika till lynnet. Yngve
beskrifves såsom en maklig och alltid segersall
krigsman, stark och burtig, så att ban uti alla tappra
idrotter utmärkte sig framför andra, dessutom
begåfvad med ett manligt skönt utseende, gifmild
och gladlynt, hvarföre ban äfven af alla älskades
och högligen prisades. Brödren deremot, Alf, satt
alltid hemma, och for ej i härnad. Han
beskrifves såsom mycket tystlåten och tvär, högmodig
och frånstötande, samt af alla föga omtyckt. Då
den käcke Yngve hvar sommar for omkring på sina
härnadståg, och om höstarna återvände hem,
segersäll och vidtfrejdad, med rika byten, satt Alf
deremot beständigt i Upsala och vårdade offren.
F.n böst, då Yngve Alriksson efler vanligheten
återkommit till Upsala frän en vikingafärd, på
hvilken han förvärfvat stor ära, plägade ban ofta
om (]vällarna sitta länge uppe vid dryckeshornet,
under muntert samspråk och skämt. Konung Alf
äter gick vanligen mycket tidigt till sängs, och
deltog icke gerna uti de lifliga aftonsamkvämen.
Alfs gemål, den sköna och raska Bera, hvars
glädtiga och spräksamma lynne föga
öfverensstämde ined hennes makes stelbet och trumpenhet, fann
mycket behag uti sin svågers umgänge, och satt
äfven länge uppe om qvällarne, för att samspråka
med honom och deltaga i baos glada skämt. Alf
tillsade henne väl flera gånger att ej dröja så
länge uppe, utan tidigare gå till hvila, emedan
ban ingalunda ville vaka efter henne till sent in
på qvällarne; men som bon dock härigenom icke
kunde förmås att förändra sin vana, utan på
dylika tillsägelser endast svarade, att den hustru var
vida lyckligare, som bade Yngve till man, än den,
som nödgades vara Alfs maka, retades deraf
konung Alfs barm och svartsjuka på det högsta, och
ban beslöt att blodigt hämnas. En qväll inträdde
han oförmodadt i konungasalen, hvarest då Yngve
och Bera sutto i högsätet och talades vid. Äfven
många andra funnos derinne; men alla männen
voro så druckne, att ingen märkte del konungen
kom in. Alf, som bade ett svärd doldt under
kappan, gick hastigt fram till högsätet, blottade
svärdet och genomstack sin broder Yngve dermed.
Denne rusade i detsamma upp, fattade sitt svärd,
hvilket hvilade på hans knän, och högg dermed Alf
genast banesår. Bäda föllo då döda ned (ill
golfvet. Derefter blefvo bröderne Alf och Yngve
lagde i en gemensam hög på Fyrisvall.

Yngve Frey) Niords son, tog riket efter sin
fader, samt var vänsäll och årsäll, såsom ban.
Svearne kallade bonom sin drol(, och benihuro
honom sina skatlgäfvor, säger sagan. Han höll
de stora offren vid sin boning, Upsalir, och lät,
till dessas högtidliga firande, uppresa det stora
och präktiga Upsala lempel, som i forntiden
utgjorde Svearnes stolthet, och ett föremål för alla
nordboers beundran. Hans öfriga bedrifter
förtäljer icke sagan, utom det, att ban lill Upsala
tempels byggnad och underhåll, saml bestridande af
de allmänna offren, som der årligen skulle firas,
anslog alla honom tillhöriga gårdar, hvilka fingo

namn af Upsala Öde, och blefvo förslå ursprunget
till kungsgårdarna eller de s. k. kronogodsen.
Äfven Yngve Freys minne sammansmälte med
gudaläran, och baos af frid och lycka, samt rika
skördar utmärkta dagar, ingåfvo Svenskarne den tro,
att han var fridens och årsväxtens gud, och
såsom sådan dyrkades han sedan med utmärkt
vördnad. För erhållande af en ymnig gröda det
kommande året, offrade våra förfäder vid midvinter»
stora offerfest, julen, den så kallade Freys gält,
ursprunget till vår ännu brukliga julskinka, och
till Freys ininne utströddes, vid vårens början, pä
de nyplöjda åkrarna bilar af det för sådant
ändamål förvarade julbrödet. Gerder, Gymis dotter,
uppgifves hafva varit Yngve Freys maka. Om
Yngve Freys död och förhållandet dervid,
förmäler sagan följande: Dä en svår sjukdom bådade
slutet af bans dagar, beslöto någre af hans
förnämste män att hälla saken hemlig för folket.
Blott få fingo (illlräde till den sjuke drotten, och
under tiden uppfördes en rymlig grafhög, hvari
Yngve Freys lik sedan i hemlighet infördes,
medan man allt framgent fortfor att för folket
uppgifva drotten såsom ännu lefvande. Under tiden
förestodos de offeotliga offren i Upsala af Yngve
Freys syster Freya. De inflytande årliga skatterna
inkastades uli Yngve Freys grafhög genom (renne
gluggar, gu|de| genom den ena, silfret genom den
andra, och kopparn genom den tredje. Så
fortgick det under trenne år. Slutligen blef det kändt
of Svearne att Yngve Frey var död; men soin den
fredliga och goda tiden oafbrutet fortfarit onder
de trenne åren, tillräknade Svearne detta honom,
och Irodde alt frid och lycka skulle beständigt
blomstra i Svithiod, så länge hans lik der
förvarades, samt ville således icke att bans döda kropp
skulle pä vanligt sätt brännas.

Yngve Tyrkiakonung. Uli åtskilliga af vära
fornnordiska urkunder, såsom Are Frodes schedæ,
Begistrum Upsalien.se, samt i Förespråket till
F.d-dan och i Himbegla, omtalas en person med detta
namn, hvilken uppgifves såsom Odins son och
Niords fader. Ynglingasagan känner dock alldeles
icke till bonom, och äfven de amlra häfderna
omnämna blott bans namn.

Yppiglietn-rörordninicnr. Bedan under
medeltiden började inan försöka, att genom serskilda
lagstadganden hämma den öfverhandtagande y
ppig-heten bland de rikare, och lid efter annan
utfärdades sedermera förbud emot öfverflöd, isynnerhet
uti mat och klädsel; men utan alt på sådant sätt
det öfverklagade onda kunde i någon väsendtligare
mån inskränkas, emedan förbuden merendels ringa
aktades, och hvar gäng snart åter förföllo i
glömska. Bland sednare (iders yppigbets-förordningar
må isynnerhet anmärkas den kongl, förordning emot
yppighet och öfverllöd, som den 26 Juni ITtiti,
under pågående riksdag, utfärdades pä rikets
ständers begäran, och dä genom ett strängt allmänt
påbud man Irodde sig kunna bämma det skadliga
öfverflödet. Bland annat förbjöds då all införsel
och allt nyttjande af kaffe, chokolad, arrak orb
punsch, äfvensom af alla slags viner, utom rödt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 20:15:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/4/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free